Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flux de bouche - Fly (sjöväsen) - Fly (flod) - Flyak - Flüe, Nikolaus von der - Flüela - Flüelen - Flygande - Flygande drakar - Flygande ekorrar - Flygande holländaren - Flygande hunden - Flygande pungekorre - Flygande torped - Flygare - Flygare-Carlén, Emilie, född Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Flux de bouche—Flygare-Carlén
636
Flux de bouche [fly do bo’/], fr., svada,
pratsamhet.
Fly, sjöv., se Ankare.
Fly [flai], flod på britt. Nya Guinea.
Bildar i en del av sitt övre lopp gräns mot nederl.
delen av ön och utmynnar med delta i
Papua-bukten på öns sydkust. Största bifloden är
Strickland.
Flyak. Vasbild.
Flya’k (grek. fly’ax), skådespelare, som
uppträdde i ett hos den grekiska befolkningen i s.
Italien inhemskt folkligt, ofta grovt komiskt
drama; ibland använt om detta drama självt;
det var ofta travesterande och är bäst känt
genom vasbilder (se bild). Jfr H. Heydemann,
»Phlyakendarstellungen» (i Jahrbuch des
Deut-schen Archäologischen Instituts, I, 1886, s. 260
ff.). M. Pn N-n.
Fliie, Nikolaus von der, se
Nikolaus von der Fliie.
Fluela, sidodal till Davosdalen i schweiz.
kant. Graubünden. Härifrån leder
Flüela-passet (2,388 m ö. h.) till Engadin.
Fluelen, turistort i Schweiz, kant. Uri, vid
Vierwaldstättersjöns s. ö. arm, Urner See, och
S:t Gotthardsjärnvägen; 1,185 inv. (1920). I
närheten Tellsplatte med Tells kapell (se
T e 1 1 s a g a n).
Flygande, sjöv., kallas rår, som sakna
brassar och toppläntor; segel på dem och
stag-segel, som ej äro litsade till fast stag, kallas
även flygande.
Flygande drakar, se Draködlor.
Flygande ekorrar, se Flygekorrar.
Flygande holländaren, saga från 1500- el.
1600-talet om en holländsk sjökapten, som till
straff för sin gudlöshet av Herren dömts
att evigt segla omkring på havet. Oftast visar
han sig i närheten av Goda Hoppsudden och
bringar ofärd åt mötande fartyg. Sagan har
behandlats av bl. a. Walter Scott, Marryat,
Wagner och V. Rydberg. — Litt.: Bassett,
»Sea phantoms» (1892); G. Koeff, »De sage
van den vliegenden bollander» (1923). R-n B.
Flygande hunden, se Fladdermöss.
Flygande pungekorre, se Flygpungdjur.
Flygande torped, se Lufttorped.
Flygare, eg. dets. som flygförare (se
d. o. och Flygning).
Flygare-Carlén, Emilie, född Smith,
romanförfattarinna (1807 8/s—92 s/2), dotter
till en sjökapten i Strömstad. Det gick klent
med hennes studier, men desto livligare var
hennes fantasiliv, som
eggades av de dunkla
sjöbodarnas mystik,
sjöbussarnas historier
och högläsningen av
sentimentala och
blod-drypande romaner i
familjekretsen. Under
resor i skärgården med
fadern lärde hon att
mer iakttaga det yttre
levande livet och fick
en intim kännedom om
natur och folklynne i
Bohuslän, av största betydelse för hennes
kommande författarskap. 1827 ingick hon
äktenskap med provinsialläkaren Axel Flygare
i Sunnerbo, där hon bodde till mannens död
1833. Dessa år synas ha betytt mindre för
hennes utveckling än den kortvariga
trolovningen med juristen Reinhold Dalin (aug.
1834—nov. 1835, då Dalin avled), som tyckes
ha väckt hennes slumrande författaranlag.
— 9 maj 1836 föddes F:s dotter med Dalin,
Rosaura (se C a r 1 é n, R.). Två år senare
publicerades fru F:s första roman,
»Waldemar Klein», raskt följd av en rad andra
romaner, bl. a. »Gustaf Lindorm» (1839),
»Kyr-koinvigningen i Hammarby» (1840—41) och
»Skjutsgossen» (1841). Dessa arbeten, som
alla tillhöra författarinnans första period, äro
familjeromaner liksom Fredrika Bremers och
Sophie v. Knorrings men hänvisa i stor
utsträckning på ålderdomligare och enklare
mönster (t. ex. A. H. J. La Fontaine) för intrig
och psykologi. Man iakttar vidare en allmän
demokratisk tendens, som blir allt starkare
med åren, sedan hon 1839 flyttat till
Stockholm, där hon fick sitt umgänge huvudsaki.
bland liberala litteratörer och tidningsmän.
1841 gifte hon sig med Johan Gabriel Carlén
(se d. o.), och under åtskilliga år var
makarnas hem en samlingspunkt för det dåtida
Stockholms litterära förmågor.
Först med »Rosen på Tistelön» (1842)
beträdde fru F. sitt egentliga fält,
skärgårdsberättelsen. Redan tidigare skymtar
västkusten i hennes verk, men nu tog hon
steget fullt ut, närmast på initiativ från
sin broder v. häradshövding Edvard Smith.
Andra västkustromaner äro »Pål Värning»
(1844) och »Enslingen på Johannis-skäret»
(1846); »Jungfrutornet» (1848), förlagd
framför allt till Norges och Gotlands kuster, hör
i viss mån till samma genre. Den största,
men icke värdefullaste, delen av hennes
alstring fr. o. m. 1842 faller likväl inom
familjeromanen. Hon visar nu ett större
intresse för äktenskapskonflikter och gör en
del, icke alldeles så lyckade, försök att teckna
mer problematiska naturer, särskilt kvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
