Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygkropp - Flygmaskin - Flygmyra - Flygning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Flygkropp—Flygning
646
La Oiervas »autogire».
La Oiervas »autogire».
stiger planet sämre, om stegringen ökas (e),
och sker ytterligare stegring, kan flygplanet
snart ej stiga vidare utan flyger åter
horisontellt (d) med vida mindre fart än till att börja
med, även om motoreffekten är densamma. Vid
ytterligare stegring börjar flygplanet sänka
sig (e) och faller slutligen på grund av för
låg fart. Ett flygplan, som ej har extra an-
Bild 2. Looping.
Flygkropp, se Flygplan, sp. 649. [
Flygmaskin, styrbart luftfartyg t y n g.r e \
än luften. F. konstrueras huvudsaki. efter v
tre olika principer.
1. Vingflygare, konstruerade med
rörliga vingar, som skola härma vingslagen
vid fäglai nas flykt. Metoden har ännu ej
rönt framgång.
2. Skruvflygare, f. med en eller flera
vertikalt dragande propellrar, avsedda att lyfta
maskinen. Propellern (propelli arna) måste
alltså prestera en dragkiaft, lika med
maskinens hela vikt. Metoden har ej rönt stor
framgång. En avait av skruvflygare utgör
La Oiervas »autogire» (se bild), liksom
skruvflygaren försedd med en
lyftande propeller, vilken dock icke
sättes i rotation direkt av kraftkällan
utan medelbart genom luftströmmen, då
maskinen av en dragande propeller föres framåt.
3. F 1 y g p 1 a n (se d. o.). G. v. P. (Å. L-m.)
Flygmyra, gängse benämning på de bevingade
hanarna och honorna bland myrorna, till
skillnad från de vinglösa arbetarna (se M y r o r).
Flygning, förande av el. färd i flygplan (se
d. o.). För att f. skall kunna ske, kiäves att
flygplanet har tillräcklig fart. Minskas
hastigheten över en viss gräns, kan flygplanet ej
längre hålla sig svävande utan faller.
Hastigheten kan minskas genom att motorn saktas
eller avstannas eller ock genom att föraren
med bibehållande av full motorkraft stegrar
flygplanet över dess förmåga att stiga.
Om ett flygplan (bild 1) flyger på horisontell
rak kurs (a) och föraren lägger höjdrodret för
stigning, stiger flygplanet till att börja med
alltmer, ju mer höjdrodret lägges för
stigning (b). När stegringen nått ett visst värde,
ordningar
vidtagna med sin motor,
stiger sämre, ju
högre det
kommer; till slut kan
det ej stiga längre
och säges då ha
nått sin topphöjd (»plafond»).
Under f. i svängar måste ett flygplan
»läggas omkull» för att ej glida ut
i tangentens riktning på grund av
centrifu-galkraften. Denna kraft sammansättes med
flygplanets vikt, så att vingarna under sväng
få uppbära
större tryck än den
samlade vikten.
F. i sväng sker
därför med
större anfallsvinkel
och mindre fart
än f. rakt ut,
för såvitt
motoreffekten är
lika och f. hela
tiden sker
horisontellt. Ett
flygplan kan
alltså stiga
bättre på rak
bana än i sväng.
Start och landning böra ske i motvind; vid
starten ges full gas, så snart ske kan, vid
landning skall motorn i allmänhet vara
avstannad (tomgång) och farten minskad till
flygplanets minimihastighet.
Bild 1. Flygning med konstant motoreffekt och olika
anfallsvinklar..
Bild 3. Vingglidning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
