Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Flygvapnet
656
ock närmast efter Balkankrigen (1913 och
första delen av 1914) ett högst betydande
arbete nedlades på f:s utveckling inom särskilt
stormakternas arméer. — Vid världskrigets
början (aug. 1914) förfogade Frankrike över
omkr. 160 fältflygplan, sammanförda till 23
fältflygavd., samt 10 självständiga
flygsektioner. Antalet utbildade flygförare var 330
i början av 1914. En planerad
omorganisation i förening med en betydande ökning av
f. hade vid krigsutbrottet just tagit sin
början. I England hade vapenslaget 1912 fått ny
organisation, vilken dock ännu hösten 1914 ej
var fullt genomförd. Den till Frankrike
överförda expeditionsarmén räknade 4
flygeskadrar med tills. 96 flyg- och reservplan. Antalet
utbildade fältflygförare uppgick till omkr.
100. Dessutom fanns ytterligare 1 flygeskader
till förfogande i hemlandet. Belgiska f.
räknade vid krigsutbrottet endast 4 fältflygavd.
med 4 flygplan (och några reservplan) i
vardera. Antalet utbildade fältflygare var 26. I
ryska armén ingingo vid nämnda tidpunkt 10
flygkompanier med tills. 320 flygplan.
Antalet flygförare var omkr. 300. Serbien hade
intet organiserat f. I Italien uppgick antalet
fältflygplan 1915 till omkr. 200. Motsv. antal
flygförare hade utbildats. — Av
centralmakterna hade vid världskrigets utbrott Tyskland
det i fråga om såväl personalens utbildning
som materielens beskaffenhet utan gensägelse
starkaste f. 1913 hade det fått ny
organisation. Vid krigsutbrottet förfogade Tyskland
över 34 fältflygavd. med tills. 204 flygplan
samt 7 fästningsflygavd. med 28 flygplan.
Dessutom funnos åtskilliga etappflygparker,
flygdepåer och flygskolor. Antalet fältflygare
uppgick till 254, antalet spanare till 271.
Österrikes, Turkiets och Bulgariens f. voro vid
världskrigets början under omorganisation,
övriga europeiska stater hade ännu hösten
1914 intet fast organiserat f., om än inom flera,
ss. Rumänien, Holland, Norge, Spanien och
Portugal, början gjorts till en dylik organisation.
F. ansågs i allm. vid sitt första
framträdande utgöra en del av ingenjörvapnet.
Sedermera räknades det inom vissa arméer till
förbindelsetrupperna. Efter hand fick det dock
i regel en självständig ställning. Vid
världskrigets utbrott var detta fallet vid
stormakternas arméer med undantag av Tysklands,
där f. sorterade under inspektionen för det
militära luft- och automobilväsendet. — F:s
uppgift var under världskrigets första
månader huvudsaki. strategisk (fjärr-)spaning.
Men dessutom igångsattes genast vid krigets
början från såväl tysk som fransk och engelsk
sida bombarderingsanfall — delvis även
utförda av luftskepp — mot fästningar,
garnisonsorter och industrisamhällen. Dessa
anfall voro dock under krigets första skede
jämförelsevis fåtaliga, beroende på den ringa
tillgången på härför lämpliga flygplan och
luftskepp. — De av f. använda (land-)
flygplanen utgjordes vid världskrigets
början dels av lätta, ensitsiga monoplan,
dels av tunga, tvåsitsiga monoplan och
bi-plan. De förstnämnda (huvudsaki. av
Blé-riot- och Nieuporttyp) nyttjades av
fransmännen som spaningsplan. Hastigheten
uppgick till 125 km i timmen. På grund av
svårigheten för föraren att tillika tjänstgöra som
spanare utbyttes de dock snart mot
tvåsitsiga, lätta biplan. De tunga, tvåsitsiga
monoplanen (av Taube- och Fokkertyp) brukades
av tyskarna till spaning och bombardering.
De kunde medföra en last (bemanning och
bomber) av 200—335 kg vikt och hade en
hastighet av 115—100 km i timmen. De
tunga biplanen (typ Farman, Caudron,
Bristol, Albatross, Aviatik m. fl.) fingo
likaledes användning såväl till spaning som
till bombardering. Dessa flygplan kunde
medföra 200—400 kg last med en hastighet av
110—70 km i timmen. Frankrike och
Tyskland nyttjade uteslutande flygplan av
inhemskt fabrikat, och detta blev slutligen
förhållandet även med England, övriga stater
voro i detta hänseende till en stor del eller
h. o. h. beroende av Frankrike
(ententemak-terna) eller av Tyskland (centralmakterna).
De uppgifter för f., som världskriget skapade,
voro strategisk och taktisk spaning,
artillerieldreglering, närstridsledning
(infanteriflygning, förbindelseflygning),
jakt-(strids-)flyg-ning, bombflygning och strid mot trupper på
marken (markstridsflygning, attackflygning).
Lösandet av alla dessa efter hand tillkomna
uppgifter krävde givetvis en högst väsentlig
ökning av f. och i samband därmed åtskilliga
organisationsförändringar i syfte att
underlätta vapenslagets användning. F:s vidgade
verksamhet föranledde även införandet av nya
flygplanstyper. — Vapenslagets
krigsorganisation antog under krigets förlopp en
ganska fast form, om än vissa olikheter
förefun-nos vid de olika arméerna. Typiska i nämnda
hänseende äro de franska och de tyska
arméflygvapnen. Sin slutliga utformning fick
franska f:s organisation först under 1918.
Denna var vid krigets slut följ.: 1
högkvarteret var en general chef för f. Han hade
under sitt omedelbara befäl samtliga
jakt-och bombarderingsavd., sammanförda till den
s. k. flygfördelningen (la division aérienne)
om 1 jakt- och 1 bombarderingsbrigad. Varje
brigad bestod av 2 reg:ten om 3 eskadrar
(groupes), var och en bestående av 3 avd.
(escadrilles) om 10—15 flygplan. Dessutom stod
till chefens förfogande bl. a. ett antal
spa-ningsavd. övriga spaningsformationer
(-eskadrar och -avd.) voro tilldelade de högre
truppförbanden. Sålunda utgjordes armégruppens
luftstridskrafter av en fjärrspaningseskader
om 4 avd. med 40 flygplan, arméns av en
fjärrspaningseskader om 3 avd. med 38
flygplan och armékårens av 1 armékårs- och (per
2 fördelningar) 1 fördelningsflygavd. om 10
flygplan. Varje självständig fördelning hade
i regel 1 flygavd. sig tilldelad. Nämnda
trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
