Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foch, Ferdinand - Fock (segel) - Fock, ätt - Fock, Alfred Henrik Edvard - Fockmast - Fockrå - Focșani - Focus - Fod - Foder - Foderbenmjöl - Foderberedning - Foderbeta - Foderblad - Foderbräken - Foderenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Fock—Foderenhet
676
till makten, alltmer gällande. Han blev ock
Frankrikes representant i högsta
interallie-rade krigsrådet i Versailles och i själva
verket dess ordf. Då vid tyskarnas anfall mars
1918 kravet på enhetligt överbefäl
genomfördes, fick F. 26 mars i uppdrag att bringa
överensstämmelse i de allierade arméernas
operationer och utsågs därpå i april till
överbefälhavare med full befogenhet. F. planlade de
operationer, som började genom anfallet 18
juli och, efter detta anfalls lyckliga utgång,
ledde till den allmänna framryckningen samt
slutligen föranledde vapenstilleståndet (se
Belgisk-franska fronten, sp. 1191—
98). Redan 6 aug. utnämndes F. till marskalk
av Frankrike. Han var ordf, i
vapenstille-ståndskommissionen, och både under
fredsförhandlingarna och tiden efter fredernas
avslutande har han tagits i anspråk av de
allierade regeringarna som teknisk militär
rådgivare och därvid konsekvent motsatt sig
lindringar i fredsslutets för Tyskland
överdrivet stränga villkor. Vid Pariskonferensen
1919 ivrade han för upprättandet av en
västmakternas militära Rhengräns mot Tyskland.
1919 blev F. led. av Franska akad. — Litt.:
Om F. ha utgivits flera (panegyriskt hållna)
biografier: R. Recouly, »F. Le vainqueur de la
guerre» (1919); A. H. Atteridge, »Marshal F.
F.» (1919); jfr även Mermeix, »Le
commande-ment unique», 1 (1920). M. B-dt.
Fock, understa råseglet på fockmasten och
i allm. seglet på främsta masten på båtar.
F:s löpande tackling kallas fockskot,
fock-hals o. s. v. Se S e g e 1. (ö-g.)
Fock, svensk adlig ätt, inkom från
West-falen till Estland och naturaliserades i
Sverige 1651. Av dess medlemmar märkes
generallöjtnanten Gideon F. (1668—1723), som
utmärkte sig i Karl XII:s krig. Den adliga
ätten kvarlever i Sverige, Finland och
Estland; en rysk gren torde vara utdöd. Tre
släktgrenar blevo friherrliga resp. 1719
(utdöd 1725), 1778 och 1815, sistnämnda gren
med frih. Berndt Wilhelm F. (1763—
1837), som blev generalintendent på Åland
1808, var landshövding i Uppsala län 1812—
30 och blev t. f. överpostdirektör 1836. Om
frih. A. H. E. F. se nedan. Majoren frih. J
o-han Henrik F. (1753—1817) utflyttade
efter sitt avsked 1792 till England och kallade
sig De Robeck. Hans sonsons son sir
John Michael De Robeck (f. 1862 10/6)
blev 1911 brittisk konteramiral och mars 1915
flottbefälhavare vid Dardanellerna, som han
med svåra förluster förgäves sökte forcera 18
mars s. å. Han blev amiral 1920, var 1919—
22 chef för brittiska Medelhavsflottan och
high commissioner i Konstantinopel samt
kommenderade 1922—24 Atlantflottan. Han
fick 1916 knightvärdighet och blev 1919
baronet.
Fock, Alfred Henrik Edvard, frih.,
fysiker, ämbetsman, politiker (1818—1901).
Var officer 1836—58 (tog avsked som kapten),
blev lärare i fysik vid Mariebergs högre
artilleriläroverk 1846, prof, i allmän och tillämpad
fysik vid Teknologiska institutet 1858,
byråchef i Civildep. och expeditionssekreterare i
K. m:ts kansli 1870,
chef för Finansdep:s
byrå för kontroll å
till verkningsavgif ter
1872 samt kansliråd i
K. m:ts kansli 1878.
Han tog avsked ur
statstjänst 1884. F.
var ordf, i flera
kommittéer och
kommissarie vid
skandinaviska industriutställningen i Stockholm
1866. Han bevistade
ett par ståndsriksdagar, var led. av Andra
kammaren 1866—87 och 1891—93, ordf, i
bevillningsutskottet 1875—82 samt fullmäktig
i Riksgäldskontoret 1869—74 och i
riksbanken 1874—93. Som politiker var F.
moderatliberal och frihandelsvänlig. Led. av
Vet.-akad. 1856. F. utgav fysikaliska arbeten,
bl. a. »Lärobok i fysiken» (1853—55; 3:e
om-arb. uppl. utg. av G. R. Dahlander 1873—75).
Fockmast, förligaste masten på fartyg
(båtar), om den ej är stormast. F:s tackling
kallas fockstag, fockvant o. s. v. Jfr Mast.
Fockrå, fockmastens understa rå. Jfr Rå.
Focsani [fåkja’ni], stad i Moldau, Rumänien,
nära giänsen mot Valakiet, vid floden
Mil-kov och järnväg, 160 km n. n. ö. om Bukarest;
26,000 inv. (1925). Textilindustri
(trikåva-ror); handel med spannmål. F. var vänstra
flygelpunkten i Seretlinjens
befästningssys-tem och intogs under världskriget av
centralmakternas trupper 8 jan. 1917.
Fo’cus, se Lins.
Fod, da., se Fot.
Foder. 1. (Bot.) Se Blomma, sp. 558. —
2. (Lantbr.) Se Fodermedel.
Foderbenmjöl, se Foderfosfat.
Foderberedning nyttjas i vissa fall för att
lätta fodrets tuggning och höja dess
smaklighet. Stråfoder, särskilt halm, skäres till
hackelse och rotfrukter till skivor. Grönfoder,
betsnitsel och rotfruktsblast hopläggas färska
till jäsning, varigenom de bevaras från
för-skämning och beredas till pressfoder (ensilage)
eller surfoder. I norra Sverige bereder man
sörpa el. brässel genom att med vatten fukta
en blandning av hackelse och hösmål
(små-foder) och gröpe el. annat kraftfoder; stundom
får blandningen stå och jäsa före utfodringen
(s. k. jäsfoder); potatis kokas för utfodring
särskilt åt svin och hästar. Se även
Elektrisk foderberedning. H. J. Dft.
Foderbeta, se Beta.
Foderblad, de yttre, vanl. gröna och med
bred bas fästa hyllebladen i en blomma med
dubbelt hylle.
Foderbräken, se Struthiopteris.
Foderenhet, lantbr., se Fodermedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
