Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foderfosfat - Foderholk - Foderkakor - Foderlista - Fodermarsk - Fodermedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Foderfosfat—Fodermedel
678
Foderfosfat. Fosfater ha stor betydelse i
djurens näiing huvudsaki. som material för
benbildningen och därför särskilt för växande
djur. Vid utfodring av stråfoder från
fosfat-fattig jord (kärr, mossar o. dyl.), liksom av
andra fosfatfattiga och i synnerhet sura
fodermedel (t. ex. betmassa), uppträda ofta
sjukliga företeelser hos djuren (t. ex. benmjukhet,
sleksot), och för att motverka dessa gives åt
djuren foderfosfat, vanl. foderbenmjöl (en
renare vara än benmjöl för gödsling). Som
»kraftfoderfosfat» säljas blandningar av f.
med koksalt och kryddor, vilka senare sakna
betydelse vid god utfodring. H. J. Dft.
Foderholk, bot., se Ytterfoder.
Foderkakor, foder, berett i form av kakor
av säd, kli, potatis, agnar, blod, skummjölk
m. m. men framför allt av återstoden efter
oljeberedning (jfr O 1 j e k a k o r).
Foderlista, förteckning på de fodermängder
varje djur dagligen bör erhålla.
Fodermarsk, person, som i större stall har
tillsyn över hästarnas utfodring och skötsel.
På 1400- och 1500-talet en hög hovämbetsman.
Jfr M a r s k.
Fodermedel, näringsmedel för husdjuren,
pläga indelas i följ, slag: 1) stråfoder,
vattill räknas hö, grönfoder och pressfoder,
halm och agnar, vilka utgöra huvudmassan
av hästars, nötkreaturs, fårs och getters
utfodring; 2) kraftfoder, som inom liten
rymd innehålla stor mängd lättsmält näring,
ss. säd (vanl. mald till gröpe), kli,
gluten-foder, oljekakor och melassfoder; hit höra
även några från djurriket hämtade f., ss.
blod-, kött- och fiskavfall (avfallsfoder);
3) s a f t f o d e r, ss. rotfrukter, drank, drav
(mäsk), melass samt mjölk och vassla; 4)
nödfoder, som nyttjas eg. blott vid svår
foderbrist, ss. renlav, islandslav, gran- och
tallris samt lövfoder; 5) oorganiska
fodermedel, ss. foderfosfat, foderbenmjöl.
(Olika f. beskrivas under sina resp, namn.)
Skrymmande foderslag, såsom stråfoder och
rotfrukter, bruka även kallas grovfoder.
Om f:s användning se Utfodring.
F:s näringsvärde beror av deras
innehåll av smältbara näringsämnen, näml,
proteinämnen, fett, smältbara extraktämnen,
växttråd och askbeståndsdelar. Proteinämnen
kallas vanl. alla fodrets kvävehaltiga
beståndsdelar, »råprotein». Dessa äro dels egentliga
äggviteämnen, vilka kunna fullständigt
användas för bildning av kroppens
äggviteämnen, dels andra, oftast enklare sammansatta
föreningar, vanl. betecknade som amider
(as-paragin, glutamin, leucin m. fl.), vilka äro
dels material för bildning av växtens
äggviteämnen, dels sönderdelningsprodukter av
sådana, och endast kunna genom de
aminosyror de innehålla bidraga till bildande av
äggviteämnen i djurkroppen (jfr
Äggviteämnen). Det vid analysen genom lösning
i eter funna »råfettet» omfattar ej blott fett
utan även harts, vax, organiska, i vatten
olös
liga syror m. m., men härav äro huvudsaki. de
egentliga fettarterna närande beståndsdelar.
De smältbara extraktivämnena utgöras av
lättsmälta kolhydrat (socker, stärkelse m. fl.),
en del av cellulosan samt slem- och
pektin-ämnen. Växttråd består dels av cellulosa och
pentosaner, dels av lignin, korkämne m. fl.
s. k. inkrustei ande ämnen, som själva äro
osmältbara och göra de förra, vari de äro
inlagrade, svårsmälta. Av f:s oorganiska
ämnen äro huvudsaki. fosforsyra, kalk, natron
och kali av vikt.
Smältbarheten växlar mycket hos
olika f. och plägar angivas genom
smältbar-hetskoefficienter, d. v. s. tal, som angiva hur
många procent av ett f:s totalhalt av ett visst
näringsämne, som tillgodogöras i djurkroppen.
Smältbarheten hos en foderväxt avtager i
allm. med dennas framskridande utveckling,
särskilt efter blomningen, på grund därav, att
lättsmälta kolhydrat alltmer övergå till
svårsmält »växttråd», vilken dessutom hindrar
matsmältningssafterna att nå och upplösa de
i cellerna inneslutna lösliga näringsämnena.
Således äro t. ex. ungt giäs och annat
grönfoder till allra största delen smältbara. under
det att smältbarhetskoefficienten i
senskör-dat hö kan nedgå under 50 %. Rotfrukter och
blast äro nästan fullständigt smältbara, likaså
säd och andra fröslag samt därav beredda
fodermedel; agnskalen äro dock svårsmälta.
Torkning av fodret inverkar ej på
smältbarheten, men denna kan vid bärgning
av foder starkt nedgå genom förlust av de
mera lättsmälta bladdelarna och därigenom,
att fodrets närande beståndsdelar urlakas av
regn eller förstöras, då fodret möglar eller
unknar. Smakligheten inverkar också på
fodrets smältning. Upphettning av foder
minskar smältbarheten av äggviteämnena, varför
kokning av kreatursfoder i regel är olämplig.
Även självupphettning vid beredning av
pressfoder, brunhö och jäsfoder minskar
smältbarheten, men å andra sidan blir fodret
smakligare genom jäsningen. Olika djurarter och
individer ha f. ö. olika förmåga att smälta
och tillgodogöra sig fodrets beståndsdelar.
Med stor fodermängd i dagsransonen följer
nedsatt tillgodogörande av näringen.
Såväl kolhydrat som fett, äggvita och
amider tjäna att underhålla andningen och den
därvid skeende förbränningen i kroppen samt
därvid alstra kraft och värme; verkan härvid
står i direkt förhållande till deras innehåll
av potentiell energi, d. v. s. deras
bränslevärde eller kalorimetriska (dynamiska) värde,
varför man ock i vetenskapliga verk numera
ofta uppskattar deras näringsvärde i kalorier.
Äggvita och kolhydrat ha ung. lika stort för
produktionen användbart värmevärde eller
fysiologiskt bruksvärde (nettoenergi), under det
att detta hos fett räknas omkr. 2,2 ggr
högre. Äggviteämnena intaga en särställning
därigenom, att endast de kunna tjäna som
material för bildning av kroppens och
mjöl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
