Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foerster, Friedrich Wilhelm - Foerster, Wendelin - Foerster, Wilhelm Julius - Foetus - Fofanov, Konstantin Michajlovitj - Fog - Fog, Fogar - Fog (dimma) - Fogaras (Fagaras) - Fogarasi, János - Fogazzaro, Antonio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
Foerster, W.—Fogazzaro
682
samt närmade sig från sin tidigare »etiska
kulturståndpunkt» småningom en odogmatisk
kristendom, vars grundsatser han sökte hävda
på pedagogikens och socialetikens områden.
F. blev 1913 prof, i pedagogik i Wien och 1914
i München men tog 1920 avsked på grund av
det motstånd hans pacifism och uppfattning
av Tysklands moraliska skuld till
världskriget framkallat. F. var under Kurt Eisners
korta maktperiod 1918—19 bayerskt
sändebud i Schweiz och medverkade i Eisners
planer på närmande till Frankrike. Han är
numera bosatt som privatlärd i Zürich, ivrigt
verksam även för pacifistisk politik. — Bland
F:s skrifter (flera utg. i många uppl.) märkas
»Jugendlehre» (1904), »Lebenskunde» (1904;
sv. övers. 1905), »Schule und Charakter»
(1907; sv. övers. 1912), »Sexualethik und
Sexualpädagogik» (1907; sv. övers. 1908),
»Le-bensführung, ein Buch für junge Menschen»
(1909; »Lifsvägar», 1910), »Schuld und Sühne»
(1911; sv. övers. 1913), »Straaf und Erziehung»
(1913), »Erziehung und Selbsterziehung» (1917;
sv. övers. 1918—-23), »Weltpolitik und
Welt-gewissen» (1919), »Mein Kampf gegen das
mi-litaristische und nationalistische Deutschland»
(1920), »Angewandte politische Ethik», I—Il
(1922—24), samt »Religion und
Charakter-bildung» (1925). Jfr A. Böhm, »F. W. F:s
moralpädagogische Ansichten» (1919). V. S-g.
Foerster [fö’r-], Wendelin, tysk
romanist (1844—1915), prof, i Bonn. Utgav en rad
fornfranska texter, bl. a. Chrestien de Troyes
(1884—99; även utg. 1888—1911; ordbok och
inl. 1914) och tills, m. E. Koschwitz
»Altfran-zösisches Lesebuch» (1884; 6:e uppl. 1921).
Foerster [fö’r-], Wilhelm Julius, tysk
astronom (1832—1921). Blev 1863 prof, i
astronomi vid Berlins univ., var 1865—1904
direktor för observatoriet i Berlin, ledde 1868—83
utgivningen av Berliner Astronomisches
Jahr-buch och publicerade där flera avh. F. ägnade
stort intresse åt vetenskapens popularisering
och grundade 1888 sällskapet Urania. 1891
blev F. ordf, i internationella mått- och
viktkommissionen. Utgav det självbiografiska
arbetet »Lebenserinnerungen und
Lebenshoff-nungen, 1832—1910» (1911). B-d.*
F6è’tus, lat., foster. — Foetäl el. fetäl,
som angår foster (se d. o.) el. fosterliv.
Fofanov [fåTanof], Konstantin
Mi-chajlovitj, rysk skald (1862—1911).
Framträdde i en alltifrån mitten av 1880-talet
ymnigt flödande lyrisk produktion, där han på
formfulländad men med konstlade bilder
överlastad vers gav uttryck åt allehanda flyktiga
stämningar och subtila själsrörelser eller
besjöng naturen, känd som en del av skaldens
eget jag. Däri var han en föregångare till den
ryska »dekadentskolan», av vars koryféer F.,
som småningom förföll till ett okritiskt
mång-skriveri, snart distanserades. A. Kgn.
Fog, byggnk., kallas mellanrummen mellan
stenarna i en mur, ett valv, ett golv, mellan
kalken, som bekläda en vägg eller en ugn
o. dyl. Fogarnas bredd, läge, riktning och
behandling bestämmas av byggnadsverkets
konstruktion och stil. Antingen slipas
stenarna väl och sammanfogas utan
bindemedel (s. k. kallmur; se
M u r), och f. kunna
då bli så gott som
osynliga (t. ex.
Parthe-nons cellamur och
kolonner) ; kramlor och
dubbar kunna ersätta
bindemedel (bild 1).
Eller ock läggas
stenarna i bruk (s. k.
bruksmur); överputsas
ej murytan, söker man
nå dekorativa effekter
genom att avpassa f :s
läge etc., så att f.
bilda ett nät i ett
visst mönster. Medelst
enkel avfasning eller
rikare profilering av
stenarnas kanter får
man de enskilda stenarna att buka ut
mer eller mindre (rusticering), och f. göra
sig då också mera gällande (genom
skuggbild-ningen, t. ex. Palazzo dei Diamanti i Ferrara,
se pl. till Ferrara, och Palazzo Pitti i
Florens, se pl. 2 till Florens). Det i
oputsade murytors f. inpressade murbruket
stry-kes (fogstrykes) med särskilt avpassad
fogslev; dennas fasonering bestämmer
fogstrykningens utseende; bild 2 visar (i
genomskärning) hur bruket i f. kan utstrykas plant,
konvext, konkavt etc. Ang. olika tegelförband
se Mur. E. L-k.
Fog, Fogar, geol., se Skiktfogar.
Fog [fåg], eng., dimma (se d. o.).
Fogaras [få’gåråj’], rättare Fagäräs, stad
i s. Transsylvanien, Rumänien, vid övre Aluta
och n. foten av F.-bergen och vid järnväg;
8,500 inv. (1923). I F. Rumäniens största
sprängämnesfabrik.
Fogarasi [få’garaji], Janos, ungersk
ämbetsman och språkforskare (1801—78). Tills,
m. Czuczor (se d. o.) utarbetade han den första
stora ungerska ordboken.
Fogazzaro [fågatsa’rå], Antonio, italiensk
romanförfattare (1842—1911), bördig från
Vicenza. F :s första mera betydande verk är
den psykologiska, av en viss stoisk och på
samma gång kristen
åskådning präglade
romanen »Daniele
Cor-tis» (1885; sv. övers.
1886), av många
ansedd som F:s främsta
verk. 1895 utgav F.
sin berömda stora
lokal- och dialektroman
»Piccolo mondo
an-tico», som skildrar en
fritänkerskas
omvändelse till religiös tro,
Bild 1. Konstruktion av
Parthenons cellamur med
kramlor och dubbar.
Bild 2. Fogstrykning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
