Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelklou, Emilia Maria - Fogelqvist, Torsten - Foggia - Foglietto - Fogstrykning - Fogsvans - Foibe - Foibos - Foinix - Foix (stad) - Foix, släkt - Fokaia - Fokaldistans - Fokas - Foker - Fokin, Michail
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
Fogelqvist—Fokin
688
skap, varvid hon visat särskild styrka i den
psykologiska analysen. Bland hennes skrifter
må nämnas »Allvarsstunder» (2 dir, 1903—13;
d. I i 3:e uppl. 1921), ett par inlägg i
reli-gionsundervisningsfrågan (1904, 1919), »Från
längtansvägarna» (1916), »Från hövdingen till
den törnekrönte. Några drag ur medeltidens
Kristushistoria» (1916), »Ur fromhetslivets
svensk-historia» (1916—17), »Birgitta» (1919),
»Vila och arbete» (1924), »Befriaren i
hög-tidssägner och bilder» (1925) och »Människan
och hennes arbete» (1926). E. M. R.*
Fogelqvist, Torsten, tidningsman,
författare (f. 1880 25/i). Blev fil. kand, i Uppsala
1902 och fil. hedersdr där 1927, var 1908—18
lärare vid Brunnsviks folkhögskola, vars
föreståndare han var 1912
—18. Maj 1918—sept.
1919 var han
huvudredaktör för
Aftontidningen, varifrån han
övergick till Dagens
Nyheter, där han
sedan aug. 1925 förestår
avdelningarna för
kultur och politik. Han
var 1921—22
föreståndare för
Arbetarinstitutet i Stockholm. F.
har utgivit två
dikt
samlingar, »På vaxtavla» (1912) och »Sånger
till den förlorade skönheten» (1915), de
politiska uppsatserna »Bok och svärd» (1917), en
samling litterära essäer, »Allvarsmän och
narrar» (1921), och skildringarna »När stugan
blev mig trång» (1922), »Från Söderköping till
Rom» (1924) samt »På resa och rot» (1926).
F:s diktning är klangfull, manlig,
skönhets-dyrkande lyrik. Som essäist och kritiker
ut-märkes han av stilens kraftiga och friska
originalitet och personlig uppfattning, fri
från pedanteri och konventionalism. R-n B.
Foggia [få’d^a]. 1. Ital. prov, (i Apulien);
6,951 kvkm, 458,502 inv. (1921). I n. ö.
ligger Monte Gargano (1,056 m), i s. apuliska
slätten. Huvudnäringarna äro fåravel och
jordbruk (spannmål, vin, sydfrukter). Jfr
Apulien. — 2. Huvudstad i prov. F. på
apuliska slättens trädlösa kritplatå; som
kommun 72,306 inv. (1926). F. anlades trol. på
800-talet. Biskopssäte med domkyrka från
slutet av 1100-talet. Handels- och
kommu-nikationscentrum.
Foglietto [fålje’tå], it. (eg. litet blad), mus.,
en i sång- el. instrumentalstämmor efter en
längre paus anbragt del av huvudstämman i
små noter för att underlätta insatsen. T. N.
Fogstrykning, se Fog.
Fogsvans, se Såg.
FöTbe (lat. Phöè’be), grek, myt., gudinna
av titanernas (se d. o.) släkte. Hos romerska
skalder är P h o e b e ett binamn för Diana.
FöFbos, grek., trol. »den klare», »rene» (lat.
Phöè’bus, sv. Fèbus), binamn till Apollon.
Foi’nix, grek., se F e n i x.
Ruinerna av slottet i Foix.
Foix [fcoa], huvudstad i fr. dep. Ariège,
vid floden Ariège och foten av Pyrenéerna,
400 m ö. h.; 6,165 inv. (1921). Ruiner av
grevarnas av F. slott. — Om grevskapet Foix
se N a v a r r a.
Foix [fcoa], fransk grevesläkt, känd sedan
1000-talet. Vida berömd var Gaston III
Fébus (1343—91), som 1362 besegrade greven
av Armagnac, vilken tvangs att till honom
avträda Béarn. Ätten utdog på manssidan med
Gaston de F., hertig av Nemours (1489—
1512), som 1511 blev fransk överbefälhavare i
Italien och 11 april 1512 slog en spansk här
vid Ravenna; han stupade under förföljandet.
FokaFa (grek. Fökaia, lat. Phocaè’a),
forn-grekisk betydande handelsstad i Jonien, på
Mindre Asiens västkust, n. om Smyrna. F:s
invånare voro de djärvaste sjöfararna under
den grekiska kolonisationstiden och grundade
en rad kolonier, bl. a. Massilia (Marseille).
Fokaidistans, se Lins.
Fökas, bysantinsk kejsare (d. 610). Blev
som underofficer ledare för ett myteri vid
en Donauarmé och utropades 602 till kejsare.
F. var en grym tyrann, oduglig regent,
störtades 610 av exarken i Afrika, Herakleios,
och avrättades. Till hans ära upprestes 608
på Forum i Rom den ännu kvarstående
Fokas-kolonnen, en gång krönt av F:s staty.
Föker, invånare i Fokis (se d. o.).
Fokin [få’-], M i c h a i 1, rysk balettmästare,
balettreformator (f. 1880), elev vid kejserliga
Mariateatern i Petersburg 1889, solodansör
1898, lärare vid kejserliga teaterns elevskola
1901—11, balettmästare 1909. Redan som ung
dansör insåg F., att den klassiska (tåspets-)
baletten stelnat i sina en gång vedertagna
former, och framlade redan 1905 utan
framgång sina reformidéer. De följande åren
skapades några av hans mest fulländade verk, ss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
