Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fokker, Antoni Herman Gerard - Fokus - fol. - Folard, Jean Charles - Folcher, Johan - Folcke, Nils-Magnus - Folcker, Erik Gustaf - Foldalen - Folden (Foldenfjord) - Fole - Folengo, Gerolamo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Fokus—Folengo
692
arbetat för standardisering av typerna. F:s
flygplan konstrueras i stor utsträckning med
möjlighet att använda olika motorer;
kännetecknande för dem äro de svetsade
stålkonstruktionerna i flygkroppen. Ä. L-m.
Fökus, se Lins.
fol., förk. för f o 1 i o.
Folard [fålä’r], Jean Charles, chevalier
de, fransk krigare och militärförfattare (1669
—1752). Deltog med ära i Ludvig XlV:s krig
och kämpade efter freden i Utrecht (1713)
med malteserriddarna mot turkarna. 1716
gick F. i Karl Xll:s tjänst och utmärkte sig
vid belägringen av Fredrikshald; efter
konungens död återvände han till Frankrike.
F. skrev flera högt skattade taktiska verk,
bl. a. »Défenses des places, commentaires sur
Polybe» (1727—30; flera uppl.). Biogr. av C.
de Coynart (1914).
Folcher, Johan, teolog (1664—1729). Blev
efter studier i Uppsala och Giessen lektor vid
Kalmar gymnasium 1698 och teol. prof, i
Per-nau 1701. Efter någon tid anklagades F. där
för pietistiska villomeningar. En deputation
förklarade (1709) honom skyldig till 57
villfarelser. Den prästerliga kommission, som i
Stockholm 1710 granskade domen, bestyrkte
delvis hans irrlärighet. F. avsattes 1718 och
insattes i fängelse men frigavs 1720 och fick
av 1723 års riksdag en livstidspension. Litt.:
J. A. Lindgren, »Bidrag till den sv. pietismens
historia», I (1879). E. M. R.*
Folcke, Nils-Magnus, författare (f. 1891
19/8), student i Uppsala 1912. Debuterade 1913
med diktsamlingen »Timmertallar och
torrfuror» (1913), som följts av bl. a.
»Uppsala-vår» (1916), »Bland människorna» (1918), »En
vår igen» (1919), »Mannen från bergen» (1924),
romanerna »I kanten av Guds trädgård» (1921)
och »Arkitekt Cergius» (1927) samt skådespel
(»En dålig människa», s. å.). Melodisk form
och stämning känneteckna F:s lyrik.
Folcker, Erik Gustaf, museiman (1858
—1926). Blev fil kand. 1886 samt fästes s. å.
vid Nationalmuseum,
där han var
överintendent och chef 1919
—25. Han ägnade sig
framför allt åt
museets konstslöjdsavdel-ning, som han
nyord-nade, tog initiativ till
flera utställningar, var
sekr. i Föreningen för
grafisk konst, i vars
tillkomst han tagit
verksam del, och i Sv.
slöjdföreningen, vars
Meddelanden han redigerade under många år.
F. var en gedigen, kunskapsrik och livaktig
författare på sitt område. G-g N.
Foldalen, dalgång i s. Norge, sidodal till
österdalen; genomflytes av Folla från
Dovre-fjell till Glommen. På sydsidan av dalen
Foldals koppargruva.
Folden (Foldenfjord), se Folla 1—2.
Fole, socken i Gotlands n. härad, 15 km ö.
om Visby; 27,97 kvkm, 440 inv. (1927).
Omfattar skogbevuxna grus- och kalkstensmar-
Det inre av Fole kyrka.
ker kring den odlade centrala bygden
(morän-märgel). 907 har åker, 1,291 har skogs- och
hagmark. Kyrkans torn, från 1100-talets slut,
kvarstår från en äldre anläggning. Nuv. kor
och långhus, från olika perioder under
1200-talet, invigdes 1280. Ingår i Västkinde, Bro,
F. och Lokrume pastorat i Visby stift, Norra
konti aktet.
Fole’ngo, G e r o 1 a m o, italiensk skald
(1492—1544), benediktinmunk, slutligen prior
i klostret Santa Croce nära Bassano (sitt
dopnamn utbytte han 1508 mot Teofilo). Genom
sitt satiriska epos på hexameter »Macaronea»
el. »Baldus» (1517, i 17 böcker; i följ, uppl.,
1521, ökade till 25), offentliggjort under pseud.
Merlinus Cocajus, blev F. främste
representanten för den s. k. makaroniska
poesien, d. v. s. en diktning, avfattad på en
blandning av latin och italienska. Som skald
visar F. en utomordentlig
uppfinningsrikedom och en flödande fantasi, även om han
ej undgår de svagheter, som i allm.
framträda i den parodiskt-burleska genren, d. v. s.
oproportionerlig längd, mångfaldiga
upprepningar och tröttande överdrifter. Litterärt
sett har F. starkt påverkat Rabelais. — F:s
övriga dikter, som i form och stil till största
delen ansluta sig till »Macaronea», äro mindre
betydande. O. W-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
