Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
Folkdräkt
704
Bild 1-2. Svenska bönder 1674 (ur L. Magalottis »Sverige under år 1674»),
Bild 3. Morafolk vid
bör-jan av 1700-talet.
I Sverige, liksom på många andra håll, äro
f. urspr. lån från stadsbefolkningen och
medelklasserna. Dock bör märkas, att allmogen
samtidigt med tillägnandet av nya former
bibehöll en del av de gamla. En eller flera
klädespersedlar kunna ha vida äldre anor än
andia, som tillhöra en och samma f. En
viktig orsak till att de gamla dräkterna
länge bibehöllos var dessas stora
penning-väide: en skånsk eller värendsk kvinnas
högtidsdräkt motsvarade ibland en hel gårds
värde. Förekomsten av en f. förutsatte gärna
en viss burgenhet hos ortens befolkning. Mest
verkade otvivelaktigt känslan av social
samhörighet till f:s bibehållande. Giftermål utom
socknen eller t. o. m. byn betraktades hos
allmogen länge som något otillbörligt och
sam-hällsstridigt. Att även under medeltiden
invånarna i olika orter mer eller mindre skilt
sig från varandra genom sin klädedräkt är
antagligt. Det var emellertid renässansen,
som satte allt i vågsvall. Redan Gustav Vasa
förmanade i åtskilliga skrivelser menige man
att förbliva vid fädernas enkelhet. Med största
sannolikhet kan man sluta till att 1500-talet
är den tid, då Sveriges äldsta allmogedräkter
eg. uppstodo. Under denna tid började även
en del hantverkare (skräddare, skomakare och
skinnare) bosätta sig på landsbygden,
medförande herremoder
från städerna. Detta
antagande om f:s
ålder bestyrkes av de
äldsta kända f:s snitt
och utseende och de
äldsta uppgifterna om
dem. 1630 uppdrog
Gustav II Adolf åt
riksantikvarien att
anteckna om de olika
ortsdräkterna, och
redan i slutet av
1600-talet fattades på flera
håll, t. ex. i
Ving
åker och Mora, sockenstämmobeslut att
bevara ortens f. — Från 1500-talet förskriva sig
hos männen de vida knäbyxorna, vilka ofta
buros flera par samtidigt, de korta, med häk-
tor hopfästa tröjorna, likaledes gärna
an-bragta flera utanpå varandra, samt de höga
svarta filthattarna. I kvinnodräkterna
härleder sig från samma tid seden att utanpå
och nedhängande nedanför varandra bära ett
stort antal kjortlar, av vilka i Skåne ännu
in på 1800-talet en kallades »klockan»,
vilket redan den kupolformiga kjorteln,
vertu-gallen, på sin tid benämndes. Även
bruket att tätvecka, »goffrera», ytterkjolen samt
att bära smala förkläden — ej sällan flera
samtidigt — leder sina anor från tiden inemot
1600. Under 1700-talet framträngde de
franska moderna i viss grad småningom även till
Sveriges allmoge: knäbyxorna blevo trängre,
skörtrockar med ärmuppslag, ficklock och
knappar, västar, skor med spännen samt
låg-kulliga hattar kommo i bruk. Kvinnorna
an-lade under samma tid den för många f. typiska
(på längden) randiga kjolen, och
huvudbonaden »stycke och mössa» utträngde på de
flesta håll sin släkting, den gamla huvan,
»hatten», »hättan», eller det ansenligt äldre
huvudklädet, »hucklet», i dess olika former.
Med 1800-talets inträde skänkte
revolutions-moderna bl. a. den sv.
allmogen
cylinderhatten, vilken som
hög-tidshuvudbonad vann
stor spridning.
Dräktreformerna inverkade
emellertid i vissa orter
mer, i andra mindre,
och sålunda kvarblevo
stundom äldre moder,
vilka genom folkets
egen bearbetning
småningom nästan till
oigenkännlighet
deformerades. »Klädedräkten differerar i riket
nästan som
jordmå-nerna», säger 1756 A.
Tidström i sin rese-
beskrivning. Bygdedräkterna skiftade f. ö.
ej blott inom olika kulturperioder utan hade
ock samtidigt olika utseende ej blott för
sommar och vinter samt skilda åldrar och
Bild 4. Småländsk bonde
1686. Målning av D. K.
Ehrenstrahl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
