Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folketymologi - Folkförbundet - Folkförsäkring - Folkhushållning - Folkhushållningskommissionen (F. H. K.) - Folkhögskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
F olkf örbundet—Folkhögskolor
714
ej samhörande. Jfr R. Geete, »Något om f.» (i
Ord och Bild 1892); A. Noreen i »Spridda
studier», I (1895); K. Nyrop, »Sprogets vilde skud»
(1882) och »Ordenes liv», III (1926); K. G.
Andresen (och Hugo Andresen), Ȇber deutsche
Volksetymologie» (7 :e uppl. 1919). (B. H-n.)
Folkförbundet. 1. Se Nationernas
förbund. — 2. Se Svenska
folkförbundet.
Folkförsäkring, sådan livförsäkring, som
är särskilt anpassad efter den
kroppsarbetande klassens behov och ekonomiska
möjligheter. F. (även kallad »liten försäkring»)
skiljes från såväl socialförsäkring som »stor
livförsäkring», ståndspersonsförsäkring.
Tidigare ansågs utmärkande för f., att
premierna erlades veckovis; numera får
premiebetalningen även ske i längre terminer, t. ex.
per månad eller kvartal. Jfr
Arbetarförsäkring och Livförsäkring. G. P-e.
Folkhushållning, hushållning, som omfattar
hela folket; nationalekonomi. — Jfr
Statshushållning.
Folkhushållningskommissionen (förk. F. H.
K.), det centrala statsorganet för
genomförande av livsmedelsransonering samt
hand-havande av reglering av handeln med och
konsumtionen av livsmedel m. m. i Sverige
under världskrigets senare skede.
Krigets opåräknade långvarighet och de
avspärrningsåtgärder mot den internationella
handeln, vilka företogos av de krigförande i
strid mot förut gällande folkrättsliga regler,
vållade, att knapphet eller brist på
nödvändighetsvaror uppstod även i Europas neutrala
länder. Ransonering måste därför allmänt
tillgripas. I Sverige började
livsmedelsknapp-het göra sig gällande 1916 och rådde sedan
under allt svårare former till efter
vapenstilleståndet hösten 1918. Redan sommaren
1916 ansågs det nödvändigt att genom
statsingripande begränsa förbrukningen av vissa
viktiga livsmedel, främst socker och produkter
av brödspannmål. Att handha dessa
konsum-tionsregleringar tillsatte K. m:t 28 sept. 1916
f. Regleringen genomfördes genom att
tillgängliga förråd av varorna och de råvaror, varav de
tillverkades, lades under beslag enl.
förfogandelagen samt till fastställda priser inlöstes av
staten, i den mån de icke i annan föreskriven
ordning fingo tillhandahållas förbrukaren.
Distribueringen till allmänheten ägde rum till
högst de kvantiteter, varpå utlämnade
ransoneringskort lydde. Sådan fullständig
reglering genomfördes efter hand utom på socker
och spannmålsprodukter även på potatis,
kaffe m. m. För andra, särskilt de viktigaste
animaliska födoämnena, var statsingripandet
mindre systematiskt; vid regleringens
höjdpunkt voro dock nästan alla livsmedel liksom
fodervaror och konstgödselmedel och en del
andra lantbruksförnödenheter föremål för f:s
verksamhet i någon form. Från början
avsågs, att f. endast skulle handha
konsum-tionsregleringen och statens
livsmedelskom
mission (se d. o.) sköta övriga statsåtgärder
på livsmedelsområdet, men 1 juli 1917
övertog f. livsmedelskommissionens samtliga
förvaltningsuppgifter. — Även viss statlig
un-derstödsverksamhet för lindrande av
kristidens verkningar anförtroddes åt f. F:s ordf,
och ledare av dess arbete var hela tiden dåv.
generaldirektören H. Elmquist.
Medlemsantalet ökades efter hand från 7 till 22,
företrädande skilda samhällsintressen och
synpunkter. Huvuddelen av det löpande, centrala
arbetet var förlagd till de talrika avd., som
tillsattes för att handha regleringen av de
särskilda varuslagen o. s. v. — Den lokala
förvaltningen uppdrogs närmast f. åt 1 i v s m
e-delsstyrelser (till en början benämnda
fördelningsnämnder), en eller flera inom varje
län, sammanlagt 37 till antalet, vilka voro
försedda med ett antal byråer (brödbyrån,
sockerbyrån o. s. v.). De kommunala organen
kallades livsmedelsnämnder, varav i
allm. fanns en inom varje kommun.
Sedan krigstillståndet upphört,
avvecklades kristidsorganisationerna på
livsmedelsområdet snabbare och fullständigare i Sverige
än i flertalet andra länder. Våren 1919
upplöstes den ena efter den andra av f:s avd.
Kommissionen ombildades juni 1919 till ett
mindre organ, och detta upplöstes 31 dec.
1920. Avvecklingen av f:s utomordentligt
omfattande verksamhet ägde rum utan
förlust för statsverket. H. H-n.
Folkhögskolor, undervisningsanstalter,
avsedda att under en kortare lärokurs bibringa
vuxna unga män och kvinnor ett högre mått
av allmän och medborgerlig bildning, än vad
barndomsskolan förmår giva.
Danmark är f:s ursprungsland, och denna
skoltankes upphovsman är N. F. S.
Grundt-vig (se d. o.). I sin strävan att väcka det
danska folket till högre andligt liv och
starkare medvetande om sina nationella uppgifter
började Grundtvig på 1830-talet yrka på
upprättandet av en högre bildningsanstalt, som i
motsats till universitetet skulle vara »en
högskola för folklig vetenskap och borgerlig
bildning». Han tänkte sig denna som en stor, för
hela landet och alla befolkningslager avsedd
inrättning, där undervisningens mål skulle
vara ej så mycket att bibringa
kunskaper som att genom själfulla föredrag (»det
levende ord») väcka och nära intresset för
fäderneslandets historia, diktning, språk och
samhällsliv. Grundtvigs plan var, att den
gamla riddarakademien i Sorö, då endast ett
vanligt latinläroverk, skulle omdanas till en
»kunglig dansk högskola». Genom den för
saken intresserade Kristian VIII:s död 1848
gingo dock alla planer på åstadkommandet
av en statens f. om intet.
Den första enskilda f. hade då redan ett
par år varit i verksamhet. I Slesvig, där
sedan 1840 den dansktalande befolkningen
börjat röra på sig för att tillvarataga sitt
modersmåls rätt gentemot tyskan, hade
dansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
