Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkrepresentation el. Nationalrepresentation - Folkriksdag - Folkräkning - Folkrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731 Folkriksdag—Folkrätt 732
utöva vissa befogenheter, ss. rätt att lagstifta
(el. deltaga i lagstiftningen),
beskattningsrätt, rätt att välja statschef, ställa
ministrarna till ansvar o. s. v. F. bär i olika länder
olika namn, t. ex. riksdag, storting,
parlament, kongress och lantdag. H. T-n.
Folkriksdag, namn på sammankomster, som
1893 och 1896 höllos i Stockholm av på
grundvalen av allmän rösträtt för män och kvinnor
utsedda delegerade och verkade för den
allmänna rösträttens införande i Sverige.
Namnet antydde ett anspråk på att fullständigare
än den lagliga riksdagen. representera folket.
Ordf, vid den första »folkriksdagen» var J.
Mankell och vid den andra David Bergström,
rörelsens egentlige ledare.
Folkräkning. Frånsett »census» i det gamla
Rom, som dock ej omfattade hela folket, och
de ansatser till registrering av folkmängden,
som under medeltiden och början av nyare
tiden gjordes i några av Mellaneuropas
städer, var det i Sverige, som f. i modern
mening tidigast ägde rum. Redan i 1686 års sv.
kyrkolag finnes stadgande om registrering av
församlingsmedlemmarna, och 1749 ägde i och
med tabellverkets upprättande den första sv.
f. rum. F. anordnades härefter 1750—52 årl.,
sedan intill 1775 vart 3:e år och intill 1860
vart 5:e år. Därefter har f. endast ägt rum
vart 10 :e år. Den sv. folkmängdstabellen var
redan från första början ganska detaljerad
och redovisade således t. ex. efter »stånd»,
d. v. s. efter samhällsställning, yrke och
näringsfång, folkmängden i ett 30-tal olika
huvudgrupper. Än mer detaljerad blev
sedermera den vart 10 :e år återkommande
»census», som fr. o. m. 1790 infördes i Förenta
staterna eller det land, som närmast efter
Sverige erhöll regelbundna f. Denna »census»
inrymmer bl. a. en hel mängd uppgifter av
näringsstatistisk natur. I flertalet europeiska
länder infördes f. under 1800-talets förra del,
i några (t. ex. Ryssland) först under senare
delen av förra årh. I de främmande
världsdelarna förekomma mera regelbundna f.
alltjämt i huvudsak endast i Egypten, Japan,
Förenta staterna och flertalet mellan- och
sydamerikanska stater samt i ett antal
kolonialländer. De flesta utländska f. hållas liksom
de sv. vart 10 :e år och i regel under senare
delen av år, som sluta på 0. Med hänsyn till
yrke sstatistiken anordnas dock f. numera i
ej så få länder under den varmare årstiden,
då näringslivet är mångsidigare utvecklat. —
Den sv. folkräkningsmetoden avviker högst
väsentligt från flertalet övriga länders.
Medan i utlandet uppgifter lämnas av
personerna själva och insamlas av särskilda
räknare, ha de sv. f. alltifrån början grundats på
pastorsämbetenas församlingsboksutdrag (före
1860 av prästerna gjorda sammandrag ur
hus-förhörslängderna); beträffande Stockholm,
där inga dylika böcker föras, tidigare på av
rotemännen lämnade uppgifter och sedermera
på utdrag ur mantalsboken. Det sv. systemet
överträffar det i utlandet använda genom de
avsevärt lägre kostnaderna och de på off.
handlingar grundade, vida tillförlitligare
uppgifterna om ålder, civilstånd, nationalitet och
födelseort m. m. Den största bristen i de sv.
f. har åtm. tidigare varit de mindre säkra
yrkesuppgifterna. I utlandet däremot
anordnas flerstädes särskilda yrkesräkningar.
Genom utnyttjande av jämväl
mantalsskrivningarnas uppgifter har dock vid 1920 års sv. f.
yrkesstatistiken väsentligt förbättrats. Som
en god komplettering till denna statistik
tjänar även den vid sagda f. skedda
bearbetningen av självdeklarationerna och
taxerings-längderna ur inkomst- och
förmögenhetssyn-punkt. Vid utländska f. hänföres i allm. varje
person till den ort, där han folkräkningsdagen
vistas, i Sverige åter till den ort, där han
sagda dag är kyrkoskriven. H. G-n.
Folkrätt betecknar det område av
rättsreglerna, som avser förhållandet folken eller
staterna emellan. F. jämte
internationell privaträtt (se d. o.)
sammanfattas under benämningen internationell
rätt. En rättslig reglering av staternas
förhållanden till varandra har endast i ringa
utsträckning kommit till stånd. I jämförelse
med civiliserade staters inre rättsordningar
är f. sålunda ytterst fragmentarisk.
Betecknande för den internationella rättsordningens
ringa utveckling är, att bland de fastställda
folkrättssatserna ett stort utrymme upptages
av regler för krigföring och för neutralas
ställning under krig (se Lantkrigsrätt
och Sjökrigsrätt). Men olikheten
mellan f. och andra rättsområden framträder
framför allt däri, att varken någon
överstatlig lagstiftande makt finnes, som föreskriver
allmänt gällande rättsregler för staterna, ej
heller ett domstols- och exekutivväsen, som
staterna äro skyldiga att underkasta sig och
varigenom garanteras, att de rättsregler, som
genom inbördes överenskommelser blivit
uppställda, även av staterna efterlevas. Med
hänsyn till det primitiva stadium, varpå f.
alltjämt befinner sig, har stundom satts i
fråga om över huvud hithörande regler böra
betraktas som verkliga rättsregler.
Folkrättsregler ha tillkommit dels genom
avtal mellan stater, dels ock genom sed, vare
sig denna tagit sig uttryck i regeringarnas
mer konstanta praxis eller i skiljedomstolars
domar. Särskilt ha grundsatser av mera
allmän räckvidd ofta uppställts i fredsfördrag,
som avslutat omfattande krig. I westfaliska
freden 1648 vanns erkännande åt principen
om de kristna europeiska staternas
likställighet och likaberättigande. Kongressen i Wien
1814—15 reglerade bl. a. sändebudsrätten,
utformade begreppet internationella floder och
genomförde neutraliseringen av Schweiz.
Genom deklarationen i Paris 1856 efter
Krim-kriget uppställdes viktiga bestämmelser
rörande sjökrigsrätten. Kongressen i Berlin
1878 antog bl. a. principen om ett
interna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
