Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folktro - Folkundervisningskommittén - Folkungaätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
Folkundervisningskommittén—Folkungaätten
750
Grundelementen av folklig tro och sed
träffas hos alla folk, men detta innebär ej, att f.
överallt är likartad. Den utvecklas näml, som
all tradition olika på olika områden alltefter
ras, natur- och kulturförhållanden m. m.,
varför den måste studeras ej blott från allmänt
psykologiska utan även från
kulturgeografiska synpunkter, så att man kan fastställa om
det är fråga om gemensam tradition eller
blott analoga förhållanden. För kännedomen
om f. i äldre tider och dess
utvecklingshistoria har folkdiktningen, särskilt folksagan,
största värde, i det att den ofta bevarar spår
av urgammal tro och sed, som längesedan
försvunnit ur levande livet. Jfr Folklore,
Folkminnen, Mytologi, Psykologi
och Religionsvetenskap. C. W. v. S.
Folkundervisningskommittén. För att
förbereda en omorganisation av
folkskolesemina-rierna tillsattes 13 juli 1906 en kommitté med
förutvarande statsrådet Fridtjuv Berg som
ordf. Denna fick sedermera jämväl i uppdrag
att utreda frågan om en omorganisation i
praktisk riktning av folkbildningsväsendet
och antog namnet f. (seminarierektor H.
Dahlgren ordf, från 12 okt. 1911). Efter hand
överlämnades till kommitténs behandling
ytterligare flera aktuella spörsmål. Kommitténs
arbete blev av grundläggande betydelse för
utvecklingen av denna gren av
undervisningsväsendet. F. avgav följ, betänkanden: 20 dec.
1911 ang. folkskoleseminarierna, 20 dec. 1912
ang. överstyrelse för
folkundervisningsväsendet, 30 jan. 1913 ang. förändrad anordning av
folkskolinspektionen samt 1 aug. 1914 ang.
folkskolan och ang. fortsättningsskolan,
varefter den upplöstes. I anslutning till f:s
förslag fattade riksdagen på K. m:ts
framställning beslut 1913 om folkskoleseminariernas
omorganisation och upprättande av en
Folkskolöverstyrelse, 1914 om
folkskolinspektio-nens och 1918 om fortsättningsskolans
omorganisation, varjämte f:s utredningar lågo
till grund för den 1919 utfärdade nya
under-visningsplanen för folkskolan. K. E. S-g.*
Folkungaätten föres enl. en av J. Bure i
»Sumlen» åtm. i tredje hand gjord avskrift
av en anteckning från slutet av 1400-talet,
vilken närmast synes härstamma från
fran-ciskanklostret i Stockholm, tillbaka till en
hedning, Folke »Fölbythe» (i Olaus Petris
krönika kallad »Fijlbijter»), som skulle ha haft
sönerna Ingemund, Halstan och Ingevald, av
vilka den sistnämnde uppgavs ha varit fader
till Folke »den tjocke». Dessa tydligen
förvanskade uppgifter torde sakna historiskt
värde. F:s förste kände medlem var en
Folke, av Saxo kallad »den mest högborne
man i Sverige». Om F. fått namn efter denne
Folke är ej säkert. Saxo uppger, att Folke gift
sig med Ingegerd, dotter till danske konungen
Knut den helige (d. 1086), och varit far till
Bengt och Knut samt farfar till jarl Birger
Brosa; han omtalar dock ej vilkendera varit
Birgers fader. Ett par svenska kronologier
Kungliga grenens av
Folk-nngaätten vapen. Frånsidan
av hertig Erik Magnussons
sigill.
säga, att det varit Bengt. F. som ätt nämnes
först fram på 1200-talet hos en svensk kronist.
Rimkrönikans oklara uppgifter om en del
personer som folkungar kunna ej tillmätas något
egentligt värde,
emedan de delar av
Rimkrönikan, där
de nämnas,
tydligen tillkommit i
rätt sen tid. En
del personer kunde
dock räkna sig till
släkten på
mödernet. Det synes
dessutom, som om
Folk-unganamnet på
1200-talet brukats
som partinamn.
Gemensamt ättmärke
har släkten ej fört.
Birger Brosa synes
enl. ett sigill ha fört en lilja, hans bror
lagman Eskil ett lejon utan snedbjälkar, kungl.
grenen och östgötalagmanssläkten ett lejon
över tre snedbjälkar el. ginbalkar o. s. v.
Släkten tycks ha haft sitt ursprung från
Götaland, särskilt Östergötland, där Bjälbo
redan i slutet av 1100-talet tillhörde Magnus
Minnisköld, Birger Brosas broder. F:s stora
anseende och betydelse framgå bl. a. därav,
att jarlvärdigheten från Birger Brosas tid
stannade inom släkten, ej minst till följd av
dess betydande rikedom på jordagods.
Gifter-målsförbindelser med de nordiska
konungahusen ökade F:s stora inflytande, och
slutligen uppsteg den på tronen. Sidogrenarna
utdogo småningom eller bildade nya ätter;
konungaätten utdog i slutet av 1300-talet.
Från Folkes sonsöner, de tre bröderna
Birger Brosa, Magnus Minnisköld och Karl Döve,
härstamma tre linjer, utgörande den
egentliga Folkungasläkten.
I. Birger B r o s a, jarl (d. 1202), hade
med Harald Gilles dotter Brigida sönerna
Filip Birgersson, jarl i Norge (d. 1200),
och Knut, jarl, dottern Ingegerd, Sverker
II:s gemål, enligt Snorre ännu en son, Folke.
Knut jarl lär ha varit g. m. konung Knut
Erikssons dotter Sigrid och far till Magnus
B r o k e, vars son Knut Magnusson
avrättades 1251 som tronpretendent. Nyssnämnde
Folke har ansetts vara identisk med den
Folke jarl, som 1210 stupade vid Gestilren,
men detta är av flera skäl osannolikt. En
Folke jarl var emellertid fader till Sune
Folkesson (d. 1247), som var g. m.
Sverker II :s dotter Helena och far till
Katarina, konung Erik Erikssons gemål, och till
Benedikta, som bortrövades av lagman Lars
i Östergötland. En bror till Sune, H o 1 m g e r
Folkesson, blev stamfar för en släkt, som
förde en stengavel i vapnet, varför man ej
kan vara alldeles viss, att dessa tillhörde F.
II. Magnus Minnisköld (kallad så
även i en urkund), gift, tydligen i ett senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
