Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungaätten - Folkuniversitet - Folkupplysningssällskapet i Finland - Folkvandringen (Den stora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Folkuniversitet—Folkvandringen
752
gifte, med Ingrid Ylva (d. 1250), hade åtm. fem
söner: 1) Eskil, lagman i Västergötland i
början av 1200-talet, g. m. Kristina, som
härstammade från Erik den helige. Man har
ansett honom, åtm. på kvinnolinjen, ha varit
stamfar för en del stormän, som i vapnet förde
ett lejon, bl. a. den bekante hertig Bengt
Algotsson (se d. o.; dödad 1360), men detta kan
i alla händelser ej bevisas (trol. tillhörde de
ej alls F.). 2) Karl, biskop i Linköping, d.
1220 på korståg mot esterna. 3) Bengt,
Karls efterträdare som biskop i Linköping (d.
1237). Det är ej omöjligt, att han, som levde
långt före celibatets påbjudande i Sverige,
varit far till den östgötalagman Magnus
Bengtsson (d. 1263), som förde i vapen
ett lejon över tre ginbalkar och vars son var
lagman Bengt Magnusson i
Östergötland (d. 1294), g. m. Sigrid den fagra. Av
Bengts döttrar blev Ingeborg g. m. lagman
Birger Persson i Uppland (heliga Birgittas
fader) och Katarina med drotsen Knut
Jonsson (Blåätten). 4) Birger jarl (d. 1266).
5) E 1 a v u s, farfar till en Peter Filipsson.
Med sin första gemål, Ingeborg, konung Erik
Knutssons dotter, hade Birger jarl barnen:
1) Valdemar, konung 1250—75; 2) Magnus
Ladulås, konung 1275—90; 3) Erik, hertig (d.
1276); 4) Bengt, biskop i Linköping 1286—
91; 5) Rikissa, först g. m. konung Håkan
Håkansson i Norge, sedan med furst Henrik av
Werle i Mecklenburg, och 6) Kristina, g. m.
Sigge Guttormsson av Ljuna (i Hogstads
socken). Med sin andra gemål, den danska
änkedrottningen Mechtild, hade Birger jarl
sannolikt inga barn. Från hans naturlige son
Greger härstammar säkerligen en släkt med tre
snedbjälkar i vapnet; den levde till slutet av
1400-talet.
Konung Valdemar hade med Sofia,
danske konungen Erik Plogpennings dotter,
sonen Erik, vilken dog som enskild person
1330. Med dennes sonson Erik
Valdemar s s o n utgick linjen omkr. 1400.
Magnus Ladulås efterlämnade med Helvig,
syster till greve Gerhard II, förutom
döttrarna Rikissa och Ingeborg, tre söner:
1) Birger Magnusson, konung,
fördriven 1318. Hans son med Märta, konung
Erik Klippings dotter, var Magnus,
halshuggen i Stockholm 1320. Med Birgers död
(1321) utgick linjen. 2) Erik, hertig (d.
1318). Eriks dotter Eufemia, g. m. hertig
Albrekt av Mecklenburg, blev moder till
konung Albrekt; Eriks son var Magnus
Eriksson. 3) Valdemar, hertig (d. 1318), barnlös.
Magnus Eriksson, konung 1319—65
(d. 1374), hade med Blanche av Namur två
söner: 1) Erik, vald konung i Sverige (d.
1359); hans maka, Beatrix av Brandenburg,
avled s. å. 2) H å k a n, vald konung i Norge
(d. 1380), g. m. Margareta Valdemarsdotter
av Danmark. Med deras son Olof, konung
i Danmark och Norge, utgick Magnus
Minni-skölds ätt 1387.
III. Karl Döve, jarl (d. 1220), d. på
korståg mot esterna, hade två söner: 1) Ulf
Fas i, jarl (d. 1248), vars son junker Karl
1260 stupade under svärdsriddarnas strider
mot hedningarna. 2) Riddar Karl, far till
riddaren Ulf Karlsson, en av Magnus
Ladulås’ förnämsta anhängare. Ulf dog 1281;
sannolikt var han stamfar till Ulfsläkten
(med en tillbakaseende ulv i vapnet). Denna
ätt utdog först på 1500-talet. (C. M. K.)
Folkuniversitet, se
Universitetsut-vidgning.
Folkupplysningssällskapet i Finland
(Suomen kansanvalistusseura) stiftades 1874
för att utgiva billig folklig litteratur på finska
och svenska och även genom andra medel väcka
folkets håg för vetande. Verksamheten
inriktades från början väsentligen på det
finskspråkiga bildningsarbetet, men F. utgav till
1905 även svenska arbeten. F. har på finskt
håll varit banbrytande på alla områden av
folkbildningsverksamheten; understödjer f. n.
bibliotek, utdelar stipendier åt folkhögskolelärare,
förmedlar föreläsningar, bokbeställningar,
uthyr ljusbilder m. m. I allt högre grad har
sällskapets verksamhet koncentrerats på ledningen
av ett storstilat självstudiearbete, förmedlat
genom studiecirklar, handböcker och ett
brevinstitut. Sedan 1881 ha stora musikfester
anordnats, i regel vart 3:e år. Filialer finnas
i landsorten. F. utger dels en årsbok, dels
tidskrifter på finska. Einar Pontän.
Folkvandringen (Den stora f.) kallas den
redan f. Kr. begynnande omflyttning av de
germanska folken i Europa, vilken medförde
västromerska rikets upplösning och
förberedde bildandet av de nyeuropeiska staterna.
Dess förnämsta orsak var, att den kraftigt
tillväxande germanska folkstammen behövde
ökat utrymme. Rykten om romerska rikets
fruktbarhet och rikedom, vilka det
germanska legotruppsväsendet inom riket
väsentligen bidrog att sprida, riktade tidigt den
germanska expansionen mot detta rikes gränser.
Bland germanerna kunna särskiljas tre
stora avd.: västgermanerna,
östgermanerna och nordgermanerna (se
Germaner). Omkr. 100 f. Kr. bröto
cim-b r e r n a och teutonerna upp från J
ylland, genomtågade nuv. Tyskland och
försökte intränga i romerska riket. De
tillbaka-kastades genom Marius’ segrar. Under
närmast följ. årh. trängde västgermanska
skaror in i Gallia transalpina (nuv. Frankrike).
Caesar drev ut dem ur Gallien, och då
han gjorde detta land till en romersk
besittning (omkr. 50 f. Kr.), fick Rom för långa
tider ett bålverk mot de oroliga germanerna
på andra sidan Rhen. På 100-talet e. Kr.
före-togo de östgermanska folken (ö s t- och
väst-goter, rugier, burgunder,
vandaler m. fl.) kring nedre Oder och Weichsel
en vandring mot s. Därigenom trängdes
de västgermanska markomannerna i
Böhmen (Bojhem) mot romerska Donaugrän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
