Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forke, Alfred - Forkel, Johann Nikolaus - Forlanini, Carlo - Forlì - Forli, Melozzo da - Form - Forma - Formal- - Formaldehyd, Formalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Forke—Formaldehyd
788
Fo’rke, Alfred, tysk sinolog (f. 1867),
prof, vid Seminar für orientalische Sprachen
i Berlin 1903, sedan 1923 vid Hamburgs univ.
Har författat ett flertal viktiga arbeten om
kinesiska tänkare: »Lun hèng» (2 vol., 1907,
1911), »Mé Ti» (1922). B. Kgn.
FoTkel, J o h a n n Nikolaus, tysk
musikhistoriker (1749—1818), från 1778
univer-sitetsmusikdirektör i Göttingen. Skrev bl. a.
»Allgemeine Geschichte der Musik» (2 bd,
1788—1801; intill 1550), »Allgemeine
Litera-tur der Musik» (1792) och en berömd
Bach-biografi (1803). T. N.
Forlani’ni, Carlo, italiensk läkare (1847
—1918), prof, i medicinsk klinik i Pavia. Blev
mest känd såsom upphovsman till den s. k.
lungkollapsmetoden vid behandling av
lungsot (se d. o.).
Fo’rli. 1. Prov, i n. Italien (Emilien); 2,907
kvkm, 397,178 inv. (1921). Belägen på
Apenninernas ö. sluttning och vid Adriatiska
havet. Väl uppodlad och tätt befolkad. — 2.
Huvudstad i prov. F. vid Via Aemilia och
järnvägen Bologna—Rimini; 24,700 inv. (som
kommun 51,994 inv. 1921; 55,958 inv. 1926).
Biskopssäte, ståtlig katedral (kupolmålningar
av Cignani). F., romarnas Forum Livi, anlades
omkr. 200 f. Kr. och kom 1504 till Kyrkostaten.
Fo’rli, Melozzo da, se Melozzo.
Form (lat. fo’rma). I (plur. former).
Skapnad, gestalt, figur, sammanfattningen av
ett tings gränsytor el. gränslinjer; tillstånd,
ordning, regel (jfr Regeringsform); (i
konst m. m.) det yttre, i motsats till
innehållet; avfattning, stilisering; idé, fattad som
inneboende i konkreta ting och företeelser;
vedertaget sätt för vissa handlingars
uppsättande, avfattning; vedertaget sätt att
uppträda el. skicka sig.
1. (Fys.-kem.) Om fast f., flytande f. och
gasform se Aggregationstillstånd. —
2. (Språkv.) Den olika gestaltning ett ord
antager vid böjning; stundom särskilt om
verbets huvudformer (t. ex. aktiv f.). — 3. (Mat.)
Benämningen algebraisk form el. endast form
i st. f. funktion el. uttryck har i matematiken
vunnit burskap för att beteckna homogena,
hela rationella funktioner (homogena
poly-nom) av en eller flera variabler. Alltefter de
senares antal (1, 2, 3 etc.) benämnes formen
unär, binär, ternär etc. Väsentligt för en f. är
också gradtalet på dess termer. Så är t. ex.
ax2+bxy + cy2
en b i n ä r f. av 2:a graden eller
enkvadra-, • , . , n n-1 n
11 s k f. och a^x -j- a^x y -j-.-j- any
en binär f. av n:e graden.
Teorien för de binära f., särskilt de
kvadratiska, är alltsedan Gauss’ tid av fundamental
betydelse för den högre aritmetiken. En
särskild roll spelar härvidlag införandet av det
i denna formteori centralt stående
invariantbegreppet, varigenom ett ytterst
fruktbärande samband ernåtts mellan
aritmetiken och den projektiva geometrien.
Invarianten, som är en funktion av f:s
koefficienter, kan definieras sålunda: Om en
binär f. av n:e graden (se ovan) genom
sub-stitution av nya variabler X och Y
förmedelst ekvationerna
x = pX+qY och y = rX+sY
övergår i en ny binär f.,
A0Xn -j- AxXn lY +.......+ AnYn,
kallas varje funktion F (aø, ax,....an) en
invariant, om det gäller identiskt, att
F(AOj A1?...........................An) = (ps-qr) F (a0, m,.an)-
Genom dessa invarianter kan man bl. a.
uttrycka sådana egenskaper hos geometriska
bilder, som icke förändras vid projektion.
Dessutom är bildandet av de olika av
varandra oberoende invarianterna (n—2 st. för
en binär f. av n:e graden) av betydelse för
åtskilliga andra undersökningar rörande n:e
gradsekvationen, elliptiska funktioner m. m.
Bland invarianterna till en f. intager den
s. k. diskriminanten en viktig plats
därigenom, att dess försvinnande utgör
kriteriet på vissa särskilda förhållanden.
Det antydda området av formteorien, som
ofta benämnes invariantteori, har
utbildats av 1800-talets forskare, i främsta
rummet Gauss, Kronecker, Weierstrass, Cayley
och Sylvester. Dessutom har den allmänna
formteorien utvecklats i bred generaliserande
riktning bl. a. genom uppställandet av
problem, berörande system av f. Här ha Cayley,
Gordan och Hilbert m. fl. funnit
tillfredsställande svar på de uppställda frågorna. —
4. (Krigsv.) Se Formering 1. — 5. (Bot.
och zool.) Art, typ; stundom underart, varietet.
— 6. (Idrottst.; utan plur.) En idrottsmans
eller hästs tillfälliga prestationsförmåga (»god
f.», »dålig f.»).
II (plur. formar). Behållare (urholkning,
ram), vari något lägges för att stelna el.
antaga viss form. — 1. (Tekn.’) Dets. som
gjutform. Se G j u t n i n g. — 2. (Boktr.) Se
Tryckform.
Fo’rma. 1. (Bot.) Se F, sp. 1263. — 2.
(Bergsv.) Öppning för blästerns inledande i en
masugn eller annan smältugn.
Förmäl- (lat. formälis), formell (se d. o.),
som rör formen, ej innehållet (motsats:
materia 1-). — F o r m a 1 i’s m, noggrant
iakttagande av den yttre formen; filos., tomt
spel med filosofiska termer; konstt.,
stelnande i vissa konventionella skönhetsregler,
regeltvång. — Formäliter, mlat.,
formellt; med iakttagande av vanligt bruk. —
Formalitet, föreskriven detalj, som måste
iakttagas, antaget bruk, formsak.
FoTmaldehyd, Formalin, HCHO,
myrsyrans aldehyd och den enklaste representanten
för aldehyderna (se d. o.). Erhålles genom
försiktig oxidation av metylalkohol, i
tekniken med tillhjälp av koppar som katalysator.
Av stort teoretiskt intresse är, att f. kan
bildas genom reduktion av koldioxid medelst
vätgas och vid närvaro av vissa
katalysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
