Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornkunskap el. Arkeologi - Fornlågfrankiska - Fornlågtyska - Fornlämningar (antikviteter) - Fornminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fornlågfrankiska—Fornminnen
802
801
Orientalisk fornkunskap fick sitt
arbetsmaterial eg. först genom de
utgrävningar, som på 1840-talet börjades i
Assyriern Fransmannen P. É. Botta började 1842
utgrävningar vid Chorsabad, engelsmannen
A. H. Layard 1845 vid Nimrud och 1847 vid
Kujundjik-Nineve (se vidare Assyrien,
sp. 349). Nästan samtidigt företogs i
Egypten en resultatrik preussisk expedition under
ledning av K. R. Lepsius. Senare ha i
Baby-lonien amerikaner grävt i Nippur och Fara.
Tyska orientsällskapet (Die deutsche
morgen-ländische Gesellschaft) har bekostat
grävningar i det gamla Babylon (se d. o., sp.
653). Assyriens och Babyloniens arkeologi
kallas med ett gemensamt namn a s s y r i
o-1 o g i (se d. o.). I Persien ha
undersökningarna bedrivits mest av fransmän (bl. a. i Susa).
Litt.: Ett förträffligt arbete om de
arkeologiska upptäckterna och arkeologiens
utveckling under 1800-talet är A. Michaelis,
»Die archäologischen Entdeckungen des
neun-zehnten Jahrhunderts» (1906; med bibliogr.).
Utförlig bibliografi giva (intill 1924)
»Real-lexikon der Vorgeschichte» samt (fr. o. m.
1924) Vorgeschichtliches Jahrbuch (båda utg.
av M. Ebert). Bibliografier över nordisk
f. givas i O. Montelius, »Bibliographie de
1’archéologie préhistorique de la Suède
pen-dant le 19 :e siècle» etc. (1875), »Sveriges
archeologiska litteratur 1875—1881» (i Sv.
Fornminnesfören :s Tidskr. 1877—82) och »Vår
forntid» (1919), O. Almgren, »Sveriges fasta
fornlämningar från hednatiden» (2:a uppl.
1923), och varje årg. av tidskr. Rig (fr. o. m.
1918) samt E. Vedel, »Oversigt over den
danske literatur om nordens forhistoriske
arkæo-logi» (1905). T. J. A.*
Fornlågfrankiska, dets. som
fornnederländ-ska, se Nederländska språket.
Fornlågtyska, se Tyska språket.
Fornlämningar (äldre benämning a n t
i-k v i t e t e r), framför allt de fasta
fornminnena, ss. boplatser från förhistorisk tid,
gravar, hällristningar, runstenar,
borglämningar, ruiner av kloster, kyrkor, slott m. m.
Se art. Afrikanska fornlämningar,
Amerikansk arkeologi,
Asiatiska fornlämningar, Bronsåldern,
Europas förhistoriska tid,
Fornkunskap, Järnåldern,
Paleolitis-ka perioden, Stenåldern samt avd.
Förhistoria i art. om ett flertal länder. H. R-h.
Fornminnen, de alster av mänskligt arbete,
som finnas i behåll från forna tider och som
numera ej eller blott i undantagsfall
användas för sitt ursprungliga ändamål. De kunna
indelas i fasta och lösa f. Till fasta f.,
fornlämningar, räknas boplatser från
förhistorisk tid, gravar, borglämningar,
ruiner av kloster, kyrkor och slott, stenar och
bergytor med inskrifter och bilder (runstenar,
hällristningar) m. m. Om fornlämningar i
Sverige och andra länder se de artiklar, till
vilka hänvisas från art. Fornlämningar.
Till lösa f., fornsaker, räknas
jordfynd, d. v. s. i gravar eller på annat sätt
nedlagda, bortkastade eller förlorade föremål,
vidare äldre kyrkoinventarier och
profanföremål. Från stenåldern finnas sålunda i behåll
fornsaker av sten (flinta, skiffer, diorit,
diabas, granit o. s. v.), horn, ben, trä, lera,
bärnsten m. m., vartill mot slutet av denna tid
komma koppar och guld. Även tygrester,
färgstoffer, livsmedelsrester o. dyl. äro funna.
Under bronsåldern och järnåldern tillkomma
ytterligare fornsaker av en mängd andra
metaller och legeringar, t. ex. tenn, brons,
silver, bly och järn. Fornsakerna och de fasta
fornlämningarna utgöra det material, varmed
fornkunskapen (se Fornkunskap)
arbetar. I Sverige kan statlig fornminnesvård
spåras redan under Johan III, som dock ännu
icke intresserade sig för de förhistoriska
monumenten. Gustav II Adolf verkade kraftigt
för alla minnesmärkens tillvaratagande och
skyddande. Nuv. lagstiftning på området är
ingående. Den fornminnesvårdande
verksamheten utövas av Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien (se d. o.) genom dess
sekr., riksantikvarien. Jfr även
Fornminnesföreningar.
Ur gällande k. f. av 29 nov. 1867, med
ändringar och tillägg av 30 maj 1873, 21 april
1886 och 29 sept. 1911, må anföras: »Alla
fasta fornlämningar––––-äro ställda un-
der lagens hägn och få således icke av
jordens ägare eller innehavare eller annan
person förändras, rubbas eller förstöras.» —
»Skulle ägaren eller innehavaren av jord
åstunda borttaga eller förändra fornminne
för byggnads- eller odlingsföretag, skall
anmälan därom ske till K. Vitt.-akad., som
prövar ärendet och i händelse av bifall
verkställer vetenskaplig undersökning.» — »En
var, som genom sprängning, nedrivning,
grävning, plöjning eller på annat sätt
olovligen rubbar, undanröjer, förstör eller på
annat sätt ofredar fast fornlämning, straffas
efter omständigheterna med böter från 5 till
500 kr., om det befinnes, att han känt eller
bort känna, att det var en fornlämning, och
vare pliktig att, såvitt möjligt är, återställa
densamma i dess förut varande skick.
Tred-skas han att sådant fullgöra, må
återställandet på hans bekostnad verkställas.» — »En
var, som i jorden, i vatten, i gamla
byggnader eller annorstädes finner forntida mynt,
vapen, redskap, prydnader, kärl eller andra
fornsaker av guld, silver eller koppar,» är
skyldig »att de funna mynten eller
fornsakerna, utan att desamma genom brytning,
filning, skurning eller på annat sätt skada,
omsorgsfullt förvarade ofördröjligen inlämna
antingen till närmaste kronobetjänt eller
omedelbart hos K. B. med noggrann uppgift
om fyndstället, sättet huru fyndet blivit
anträffat, om någon fast fornlämning finnes i
grannskapet, med vad mera kan till
upplysning tjäna.» — »Fyndet överlämnas till Vitt.-
VII. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
