Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornminnen - Fornminnesföreningar - Fornpreussiska - Fornsachsiska - Fornsaker - Fornsal - Fornsjö - Fornskifte och Hammarskifte - Fornskriftsällskapet, Svenska - Fornstugor - Fornsvenska - Fornvännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Fornminnesföreningar—Fornvännen
804
akad.» — »Finner akademien hela fyndet
eller någon del därav böra för statens
samlingar inlösas, erlägge då för det, som
inlöses av guld eller silver, fulla metallväidet
med en åttondedels förhöjning samt för koppar
vad utöver metallvärdet kan anses motsvara
fyndets vetenskapliga väide.» — »Den, som
undandöljer, nedsmälter, förskingrar,
bortskänker eller föryttrar» fynd av guld, silver
eller koppar, »innan det varit K. m:t och
kronan hembjudet, miste utan lösen vad
han av fyndet äger kvar och böte dubbla
värdet av vad han nedsmält, förskingrat,
bortskänkt eller föryttrat».
Genom föroidn. 1911 vidtogs den ändringen
i 1867 års föroidn. (§ 10), att uttryckligt
förbud meddelades mot avlåtande till annan än
Statens historiska museum av kyrkliga
minnesskatter, utan att K. m:t därtill givit
tillstånd. Genom 1917 års lag om expropriation
har stadgats, att fastighet, tillhörande annan
än kronan, må, om konungen prövar det
nödigt, tagas i anspråk genom expropriation,
bl. a. för att i kronans ägo överföra
synnerligen märklig fast fornlämning, vars
bevarande ej kan på annat sätt tryggas, järnte
därför erforderlig mark. En av K. m:t 1913
tillsatt kommitté
(fornminnesvårdskommit-tén) avgav 28 april 1921 betänkande med
förslag till lag om kulturminnesvård (Statens off.
utredningar 1922: 11—12. E.). T. J. A. (II. R-h.)
Fornminnesföreningar, sammanslutningar
av enskilda personer i syfte att bevara och
bekantgöia ett lands eller en landsdels
fornminnen. I Sverige finnas tre hela landet
omfattande sådana föreningar: Svenska
fornminnesföreningen (se d. o.), stiftad 1869,
Samfundet för hembygdsvård (se d. o.), stiftat
1916, och Föreningen för svensk
kulturhistoria (se d. o.), stiftad 1918. Dessutom finnes
i varje landskap minst en fornminnes- el.
museiförening (förteckning finnes i den s. k.
fornminnesvåi dskommitténs betänkande 1921;
se Fornminnen). Den äldsta av dessa
föreningar är den 1856 stiftade Föreningen
för Näikes folkspråk och fornminnen. De
flesta landskapsföreningar äga ett museum
och utgiva en årsskrift. Numera finnas i stor
utstiäckning mindre härads- eller
sockensammanslutningar, i regel benämnda härads- eller
hembygdsföreningar och oftast ägande ett
hembygdsmuseum, en hembygdsgård eller en
fornstuga. 1844 stiftades Föreningen til
norske fortidsmindesmærkers beväring, i
Danmark bildades 1825 Det k. nordiske
oldskrift-selskab. och 1870 stiftades Finska
fornminnesföreningen. Även i andra länder finnas f.,
t. ex. i Tyskland, England, Frankrike och
Italien. H. R-h.
Fornpreussiska, se Preussiska
språket och litteraturen.
Fornsachsiska, dets. som fornlågtyska, se
Tyska språket.
Foi nsaker, se Fornminnen.
Fornsal, se Museum.
Fornsjö, komplex av torvmossar, stundom
i förening med insjöar, som fordom bildat
en sammanhängande insjö, vilken sedermera
helt eller delvis växt igen.
Fornskifte, jur. (fsv. forn skift), och II a
m-marskifte (fsv. hamar el. hamarskift) äro
beteckningar för det äldsta skifte av jord, som
är känt i Sverige. De båda termerna
användas kanske icke alltid i alldeles samma
bemärkelse. Landskapslagarna omtala f. som
en föråldrad skiftesform, vilken skall ersättas
med en nyare, sol- och tegskifte (se
d. o.), och lämna därför ej någon redogörelse
för f:s beskaffenhet. F. kvarstod i en del byar
helt eller i vissa drag ända till införandet
av storskifte (se d. o.). Jorddelningen
enl. f. kan däi för studeras på en del bykartor,
liksom man även i rättskällor från nyare
tiden finner spridda upplysningar om f. Vår
kännedom om f. är emellertid ytterst
bristfällig, och en mängd olika meningar ha
uttalats om dess innebörd, varjämte även ett
stort antal förklaringar framställts rörande
tolkningen av uttrycket hammarskifte.
Jämförelsevis säkert synes vara, att f. utmärktes
av en oregelbunden utläggning på marken av
tomter och åkerstycken samt av en stark
ägosplittring, som dock i viss mån motverkades
av att den individuella äganderätten, särskilt
i äldre tider, merendels ej utbrutits ur den
samfällda i fråga om andra ägoslag än tomt
och åker. F. har tydligen ofta varit
förenat med »åraskiften», d. v. s. ett ombyte
jordägarna emellan av åkerlotter (och
ängs-lotter), vilket årl. verkställdes efter
lottkast-ning (jfr sydgermansk jordäganderätt enl.
Ta-citus), men vid detsamma synes också ha
förekommit en individuell fast äganderätt till ej
blott tomt utan även åkerjord. Litt.: Se under
B y samt C. G. Bergman, »Studier i
servitutsrätt», II (1909); J. Sandström, »Om
’hammar’-och ’solskifte’» (i Fataburen 1909); A. G.
Fon-tell, »Jordens i Egentliga Finland
besittningstagande för odlingsändamål» (i »Finlands
kulturhistoria». »Medeltiden», 1908) och »Om by
i fornskifte och ’i hambre’» (i Skrifter utg. av
Litt.-sällsk. i Finland 167, Förhandlingar och
uppsatser, 36, 1922, tr. 1923); K. R. Melander,
Ȇber die Hamaiteilung in Finland im 17.
Jahrhundert» (i Annales Academiae
Scientia-rum Fennicae, ser. B, t. 1, 1909). K. G. Wn.
Fornskiift-ällskapet, Svenska, se
Svenska fornskriftsällskapet.
Fornstugor, se Museum.
Fornsvenska, se Svenska språket.
Fornvännen, en 1906 uppsatt, av
Vitt.-akad. utgiven tidskrift. Den fortsätter
akademiens Månadsblad med dels uppsatser av
arkeologiskt innehåll, dels översikter av
utförda arkeologiska undersökningar samt av
arkeologisk litteratur, notiser m. m. Från
1926 utkommer F. i 6 h. årl. Den har
redigerats 1906—22 av Emil Eckhoff, 1923 av
Emil Eckhoff och Sigurd Curman, från 1924
av Sigurd Curman. (O. J-e.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
