Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fort Duquesne - Forte - Forteguerri, Niccolò - Fortel - Fortepiano - Fortescue - Fortescue, ätt - Forth - Forthviken - Fortifikation - Fortifikationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
F or te—Fortifikationen
834
erövra fortet. Det intogs 1758 av
general J. Forbes (G. Washington
underbefälhavare); i trakten
däromkring uppväxte sedan staden
Pittsburg (se d. o.). V. S-g.
Fo’rte (förk. f), it., mus., starkt
(i tonstyrka); motsats till piano,
svagt. — Fortfssimo (förk. ff),
mycket starkt.
Forteguerri [-gcoä’ri], Niccolö,
italiensk skald (1674—1735). F:s
»Ricciardetto» (1738), den sista
ättlingen av Pulcis, Bojardos och
Ariostos riddarepos, är en
lättläst, parodiskt burlesk
ottaverime-dikt med satir mot prästerskapet.
Fo’rtel (förvrängning av ty. Vorteil,
fördel), boktr., redan uppsatta typer o. dyl., som
sättaren ånyo kan begagna (ss. kolumntitlar,
signatur, rubriker) och som han därför efter
formens uttryckning lyfter upp i ett »skepp»
(f o r t e 1 s k e p p). (B. O-g.)
Fortepia’no, it. (eg. »starkt-svagt»), mus.
1. Instrument, se Pianoforte. — 2.
Före-dragsbeteckning (förk. fp), antydande, att en
ton skall anslås starkt, de följande svagt.
Fortescue [fä’tiskjö], flod i n. v.
Västau-stralien, rinner mot n. v. och utfaller i
Indiska oceanen på omkr. 21° s. br.; 280 km
lång. Guldfält.
Fortescue [fä’tiskjö], engelsk adelsätt. Sir
J o h n F. (omkr. 1394—omkr. 1476) blev 1442
överdomare och 1461 den landsflyktige
Henrik VI:s kansler. Som lärare för dennes son
prins Edvard skrev han en berömd avh. i
dialogform, »De laudibus legum Angliæ» (tr.
1537; eng. övers. 1599 o. 1869), vilken
lovprisar Englands fria statsskick. F:s »On the
go-vernance of the kingdom of England» (senast
utg. 1885) är den äldsta sammanfattande
framställningen av engelsk statsrätt. — En
annan sir J o h n F. (omkr. 1531—1607)
övervakade sedermera drottning Elisabets
uppfostran och var 1589—1603 hennes
skattkam-markansler. — Om C h. S. F., lord
Carling-ford, seCarlingford. V.S-g.
Forth [fäp], flod i mellersta Skottland, från
Ben Lomond, utfaller vid Alloa i Forthviken
av Nordsjön; omkr. 90 km lång. Segelbar till
Stirling. I F:s dalgång ligga många i
Skottlands historia minnesrika platser.
Forthviken [fäp-] (eng. Firth of Forth),
floden Forths estuarium, omkr. 80 km lång
och från l1^ km bred vid Queensferry ända
till 32 km vid mynningen mellan Dunbar och
Fife Ness. över F. leder vid Queensferry en
av världens längsta broar, den berömda 2,528
m långa Forthbron, uppförd 1882—89 i
järnkonstruktion enl. konsolbalkssystemet (jfr
Bro, sp. 1266). Från Grangemouth går till
Forling vid Clyde den 1768—90 byggda Forth
—Clydekanalen. F. har starkt befästs och var
under världskriget en bas för brittiska stora
flottan; på n. stranden har anlagts
krigsham-nen Rosyth (se d. o.).
Forthbron.
Fortifikation (av lat. fo’rtis, stark, och
fa’-cere, göra), befästning, befästningskonst.
Fortifikationen, en militär ingenjörkår i
svenska armén. I dess uppgift ingår att
lämna personal till byggande och
underhållande av rikets land- och kustbefästningar,
övriga under Arméförvaltningens
fortifika-tionsdepartement hörande byggnader samt
under Marinförvaltningen lydande, för
kustartilleriet avsedda byggnader, vidare att
uppgöra planer och förslag till dylika byggnaders
nyuppförande, ombyggande el. förstärkande
samt att under krig leda större
befästnings-och andra tekniska arbeten, särskilt vid
anfall och försvar av befästa orter, förbindelsers
anordnande och förstörande m. m. Slutligen
ingår i F:s uppgift att lämna befäl till
ingenjörtrupperna samt att uppgöra planer och
förslag till dessas övningar och materiel m. m.
Fortifikationsstaten leder sina
egentliga anor från 1653. Redan dessförinnan
funnos dock militäringenjörer, i början
mestadels utlänningar, anställda i svensk tjänst
såväl i fred som i fält under olika benämningar,
ss. »lägermästare», »vallmästare» och
»skansmästare» samt från 1579 också
»generalkvartermästare» och »överkvartermästare». Under
Gustav Vasa och hans söner nyuppfördes el.
ombyggdes av dessa militärbyggmästare bl. a.
Gripsholm, Uppsala, Vadstena, Örebro,
Jönköpings och Nyköpings slott, Vaxholm,
Kalmar slott och stad, Älvsborg, Gullberg,
Viborg, Nyslott, Tavastehus, Äbo slott,
Kajane-borg, Keksholm, Narva, Reval, Pernau,
Dor-pat och Wolmar. Militäringenjörerna
anställdes vanl. var för sig och ofta fullständigt
oberoende av varandra. Gustav II Adolf började
bilda fortifikationsstater. I
spetsen för fältfortifikationsstaterna sattes först
fält- el. överkvartermästare och senare
generalkvartermästare. Under Gustav Adolf
uppfördes nya eller förbättrades befästningar vid
Gullberg, Göteborg, Nyslott, Viborg,
Keksholm, Nöteborg, Narva, Reval, Riga, Dorpat,
Kokenhusen m. fl.; stadsplaner uppgjordes
för städerna Falun, Kalmar, Göteborg och
Jönköping. Under krigen på kontinenten
utfördes en mängd tillfälliga befästningsarbeten.
Först 1631 fanns en generalkvartermästare
VII. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
