Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortifikationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
Fortifikationen
836
hemma i Sverige, men denne synes varken ha
varit chef för den vid artilleriet stående
forti-fikationspersonalen el. haft ständigt
överinseende över rikets fasta försvar. 1634 utnämndes
Olof Hansson till generalkvartermästare
över »fortificationerne» samt fick befälet över
den vid dessa anställda
fortifikationspersona-len. Han adlades 1635 (örnehufwudh)
och fick förnyad beställning att vara
generalkvartermästare »och öfver all
fortificatio-nen». Härmed var den nu av 3 ingenjörer,
1 verkmästare, 8 konduktörer, 2 kopister och
1 verkskrivare bestående personalen
sammanförd till en särskild kår under en
generalkvartermästare som chef, men denne kvarstod
dock nominellt under generalens av
artilleriet befäl ända till 1641, då
fortifikations-staten blev en fristående kår. Under
örne-hufwudhs tid fortsattes befästningsarbetena
vid Göteborg, Älvsborg och Jönköping,
städerna Stockholm, Norrköping och Viborg
reglerades, Alingsås, det nya Helsingfors, Åmål,
Vänersborg m. fl. utstakades, slussar byggdes
vid Lilla Edet m. m. örnehufwudh dog 1644
och efterträddes av Johan Andersson
Wärnschiöldh, som avled 1674, och s. å.
utnämndes Erik Dahlbergh till
generalkvartermästare. — Fortifikationsstaten
ökades avsevärt under Wärnschiöldhs tid.
östersjöprovinserna och de tyska besittningarna
hade emellertid sin egen
foitifikationsperso-nal, vilken först 1680—81 ställdes under
befäl av generalkvartermästaren i Sverige.
Därigenom samt genom utvecklingen i övrigt
under Dahlberghs chefskap ökades
fortifikations-staben högst betydligt och utgjordes vid hans
död 1703 av 99 officerare, 66 civilbetjänte och
276 hantverkare. Dahlbergh lydde i sin
förvaltning direkt under konungen och var
sålunda riksgeneralkvartermästare. 1653
utfärdade K. m:t en
fortifikationsord-n i n g, som sedermera förnyades och
förbättrades 1658, 1666 och 1695 samt innehöll
detaljerade föreskrifter om fästningsbyggnad,
räkenskapsföring m. m. Dessa bestämmelser
gällde den ord. personalen, det s. k. F o r t
i-fikationskontoret. För tjänsten i fält
tillsattes vid behov särskilda
fortifikations-fältstater med särskilda
generalkvartermästare. Carl Magnus Stuart, som
varit Dahlberghs biträde i
fortifikationsväsen-det, sedan denne blivit generalguvernör i
Livland, blev hans efterträdare men dog redan
1705 och följdes som chef av sin måg
Magnus Palmqvist, 1706—19, denne av Axel
L ö w e n, 1719—39.
Under Wärnschiöldhs tid fortsattes el.
påbörjades förstärkandet av en mängd
fästningar och skansar. Dahlbergh lät förstärka
el. ombygga nästan alla dittills underhållna el.
ofullbordade befästningar inom det vidsträckta
svenska väldet, varjämte Kronan och Göta
lejon, Karlskrona med Kungsholmen och
Drottningskär m. fl. nybyggdes. Under Stuart och
Palmqvist började till följd av kriget anslaget
till fästningsbyggnaderna att minskas. Större
arbeten utfördes dock fortfarande vid en
mängd fästningar inom och utom landet.
Under Löwens chefskap omorganiserades den till
följd av krigen och de stora
landavträdelserna ansenligt minskade fortifikationsstaten
så tillvida, som den 1721 indelades i 5
brigader, avsedda för olika delar av landet.
Personalen utgjordes nu av 60 officerare, 20
civilbetjänte m. fl. el. tills. 113 pers. 1739
efterträddes Löwen av Lorens Christopher
Stobée och 1741 denne av den 71-årige
Gabriel Cronstedt. Under dessa år
hade början gjorts till uppsättande av en
underofficerskår, 1762 tillkommo två
översteplatser och 1764 en professorsbefattning
vid Fortifikationskontorets informationsverk.
1798 upphörde brigadindelningen, och F.
organiserades på en ord. stat, tills. 51
officerare, 8 underofficerare och 21 civila, samt en
e. o. stat. 1806, då fältmätningsdetaljen skilts
från kåren, utbyttes titeln
»generalkvartermästare och direktör» mot »chef för F.».
Ända från sin tillkomst hade F. ombesörjt
alla inom riket förefallande
fästningsbygg-nader. Under frihetstidens riksdagsvälde
inträdde i dessa förhållanden vissa
förändringar, i det att under olika perioder
fästningsbyggnaderna i Skåne och Finland
ställdes under särskild ledning, de senare under
A. Ehrensvärds. F:s »politiska
svaghetstillstånd» fortfor även sedan Cronstedt 1757
avgått; till 1762 lämnades direktörssysslan
vakant. 1772 återfick direktören för F.
fästningsbyggnaderna i Finland under sin ledning.
Bland de befästningsarbeten, som efter Karl
XII:s tid utfördes, må nämnas förstärkande
el. ombyggnad av Fredriksskans (vid Gävle),
befästningarna i Stockholms skärgård,
Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Malmö,
Landskrona, Varberg, Göteborg, Bohus, Karlsten
m. fl. i Sverige, Kajaneborg, Nyslott och
Ta-vastehus i Finland samt Sti alsund i Pommern.
Nybyggda blevo Fredriksborg på Värmdön,
Villmanstrand, Fredrikshamn, Lovisa,
Sveaborg och Hangö.
1811 blev Gustaf Wilhelm af Tibell
generalkvartermästare och chef för
Ingenjörkåren, som F. nu kallades. Denna
kår hade sammanslagits med den 1805
inrättade Fältmätningskåren. 1812, då
Tibell avgick och Bengt Erland
Franc-S p a r r e (till 1837) blev chef, försvann
ge-neralkvartermästartiteln för alltid. 1831
förenades Fältmätningsbrigaden under namn av
Topografiska kåren med Generalstaben. J
o-han Peter Lefrén var 1839—47
forti-fikationsgeneral. Dittills hade ej någon
ingenjör trupp tillhört F., ehuru av denna beroende
pioniärkompanier gång efter annan
tillfälligtvis uppsatts; men 1855 började ett
sappör-kompani uppsättas, 1864 ett andra och 1867,
då truppen fick namnet
Pontonjärba-t al j on e n, ett tredje, varjämte ett
fält-signalkompani började uppsättas 1871 och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
