Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosfaturi - Fosfider - Fosfor - Fosforbrons - Fosforescens - Fosforföreningar - Fosforförgiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Fosfaturi—Fosforförgiftning
848
Fosfaturi (se Fosfat och Urin),
beskaffenheten hos urin att vid el. strax efter
låtandet vara grumlig av utfällda kalk- och
magne-siafosfater. En av orsakerna till grumlingens
uppkomst är minskning av urinens
syre-grad, en annan »skyddskolloidens» förhållande
i urinen, där fosfaterna, liksom en del andra
salter, förekomma i övermättad lösning.
Dylik alkalinur i äger rum även hos fullt
friska personer efter förtärandet av större
mängder alkaliskt vatten eller bikarbonat
samt efter rikliga måltider, då blodets och
urinens syregrad för tillfället minskas (f
y-siologisk f.). Mera ihållande f. utan
påvisbara dietfel och digestionsrubbningar
kallas patologisk. Den uppträder hos alla
åldrar, vanl. kombinerad med neurasteniens
skiftande symtom och ej sällan som svit av
någon sjukdom i urogenitalapparaten.
Ledsammast för patienten är väl, om de utfällda
fosfaterna bli liggande i njurar och blåsa samt
bilda grus och sten. Dessa fosfatstenar äro
i Sverige mycket vanliga, särskilt i samband
med infektion, pyelit (se d. o.), och böra helst
operativt avlägsnas, varefter dieten ordnas
så, att f. om möjligt försvinner. En dietregim
är kalkfattig föda, kött, bröd, skidfrukter
(med undvikande av andra grönsaker samt av
mjölk, ost och ägg). En annan är kvävefattig
kost med sura drycker (salmiak, klorkalcium).
Kroppsrörelse liksom svält ökar urinens
sur-hetsgrad, intagande av atropin minskar
mag-saftens surhet. Dessa regimer användas
omväxlande efter fallets art. (Tillg.)
Fosflder, kem., se Fosforföreningar.
Fo’sfor, P, vanl. 3- eller 5-värdig metalloid,
som finns i två allotropa modifikationer (se
A 11 o t r o p i), vanlig gul eller färglös f. och
röd f. Atomnummer 15, atomvikt 31,04. Vit
f. fås numera genom upphettning av
kalciumfosfat med kol och kvarts i elektrisk ugn,
röd f. genom upphettning utan lufttillträde av
den vita till omkr. 260° C. Vit f. smälter vid
44,5°, kokar vid 290° och har en spec. v. vid
20° av 1,823; röd f. smälter under tryck vid
omkr. 630°, då den samtidigt övergår i vit.
Vid 60° (i finfördelat tillstånd vid ändå
lägre temp.) antändes den vita f. och
förbrinner till fosforpentaoxid, P2O5. Röd f:s
an-tändningstemp. ligger först vid 260°. F. är
olöslig i vatten men lättlöslig i kolsvavla.
Den är mycket giftig (se
Fosforförgiftning). — F. förekommer aldrig fritt i
naturen utan vanl. i form av fosfater, bland
vilka de viktigaste äro a p a t i t och f o
s-forit (se dessa ord). I den organiska
världen förekommer f. i djurens ben i form av
trikalciumfosfat, i en hel del äggviteämnen,
ss. kasein (se d. o.) och nukleoproteider
(se d. o.) samt tills, m. fetter i lecitin
(se d. o.). — Vit f. nyttjas till framställning
av fosfortenn och fosforkoppar, till en del
far-maceutiska preparat och som råttgift.
Krigs-tekniskt nyttjas f. till framställning av
konstgjorda dimmor och brandbomber. Röd f.
nytt
jas i tändsticksindustrien och till
framställande av tändsatser och tändband. Den är
ock ett viktigt utgångsmaterial i den
orga-nisk-kemiska industrien och vid
framställning av brom- och jodväte. — F.
upptäcktes 1669 av den tyske alkemisten Brand (se
d. o., sp. 1070). I. B.
Fosforbrons, sådan brons, som vid
framställningen försatts med något fosfortenn
(eller fosforkoppar) för att borttaga det av
bronsen vid dess framställning upptagna syret.
Detta förlänar näml, bronsen dåliga
hållfasthets- och kemiska egenskaper. F. består vanl.
av 90 % koppar och 10 % tenn och nyttjas
mest i maskintekniken. Trots namnet ingår
fosfor ej i nämnvärd mängd i bronsen. I. B.
Fosforesce’ns, se Luminescens.
Fosforföreningar. Med klor bildar fosfor
tre föreningar, fosfortriklorid, PCI3,
fosforpentaklorid, PC15, och
fosfor-o x ik lo r i d, POC13, alla tre mycket använda
i den organisk-kemiska industrien. — Med
väte ger fosfor tre föreningar, av vilka
gasformigt fosforväte, PH3, är vanligast; av
svavelföreningar märkes särskilt
fosfor-se s k v i su 1 f i d, P4S3, som nyttjas till vissa
sorters lätt antändliga tändstickor. — Fosfor
förenar sig direkt med de flesta metaller,
ofta under eldfenomen, till
fosformetaller el. fosfider. Fosfortenn,
innehållande intill 10 % fosfor, och
fosforkoppar, innehållande intill 20 % fosfor, nyttjar
man vid raffinering (desoxidation) av
metaller för att få en biåsfri smälta (jfr F o s f o
r-brons). — Bland fosforns syreföreningar är
fosforpentaoxiden, P2O5, den
viktigaste. Den fås genom förbränning av fosfor
och bildar en flockig, vit, snöliknande massa.
Den nyttjas på grund av sin starkt
hygro-skopiska natur till torkning av gaser och
som vattenborttagande medel vid kemiska
reaktioner. Med vatten bildar den o r t o f o
s-f o r s y r a, H3PO4, den vanliga
fosforsyran, bestående av vattenklara, rombiska
kristaller, som smälta vid omkr. 40° C och i alla
förhållanden lösa sig i vatten. Vid
upphettning övergår ortofosforsyra först i p y r
o-fosforsyra, H4P2O7, och sedan i m e t
a-fosforsyra eller isfosforsyra, HP03.
Fosforsyra påvisas med molybdenlösning (se
Molybden), varmed det ger en gul
fällning, eller med magnesiamixtur (se
d. o.), varmed det ger en vit fällning.
Sal-terna kallas fosfat (se d. o.). — Fosfor har
även två andra syreföreningar, f o sf o r sy
r-1 i g h e t, H3PO3, och
underfosforsyr-1 i g h e t, H3PO2, båda av ringa betydelse. I. B.
Fosforföigiftning. Akut f. var en följd
av år (1872—1900) rätt vanlig i Sverige,
beroende på att tändsatser av fosforstickor
in-togos av kvinnor i fosterfördrivningssyfte.
Genom förordning av 1900 förbjöds
försäljning av sådana tändstickor från x/7 1901, och
fallen av akut f. reducerades hastigt till en stor
sällsynthet. Dödsdosen vid f. uppskattas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
