Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foss, Harald Frederik - Fossa (latin) - Fossa (zoologi) - Fossano, Ambrogio da - Fossey, Charles - Fossil - Fossila skogar - Fossila spår - Fossilisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Fossa—Fossilisation
852
vunno livligt erkännande. Representerad i
danska konstmuseet. F. förestod i många år
en mycket besökt teckningsskola. G-g NT.
Fo’ssa, lat., grav, grop. — F. juguläria,
halsgropen.
Fo’ssa, zool., se Cryptoprocta.
Fossa’no, Ambrogio da, se Borgognone.
Fossey [fåsä’], Charles, fransk
orientalist (f. 1869). Blev 1894 medlem av École
frangaise i Aten, 1897 medlem av Institut
frangais d’archéologie orientale i Kairo,
företog forskningsresor i Syrien och
Mesopotamien, blev fil. dr 1902 och 1906 prof, i
assy-riologi vid College de France i Paris. Skr.:
»La magie assyrienne» (1902), »Manuel
d’as-syriologie», I (1904) m. fl. H. S. N.
Fossil (av lat. fo’ssilis, uppgrävd). 1. (Adj.)
Fossila sägas djur och växter vara, som levat
under gångna skeden av jordens historia;
motsats: r e c e n t, nu levande. 2. (Subst.; plur.
fossil el. fossilier, det förra numera
vanligast.) I jord- el. berglager befintliga
lämningar av organismer från tidigare
jordperioder. I de geologiska formationerna
förekomma fossila lämningar talrikt fr. o. m.
kambrium; i ännu äldre bildningar, i
prekam-brium, ha hittills iakttagits mycket
sparsamma lämningar av organismer, vilka dock
tillhöra flera olika klasser av djurriket, ända upp
till kräftdjuren. Säkra fynd av f. äro ej
kända från bildningar, tillhörande det
egentliga urberget, men det måste anses sannolikt,
att även vid tiden för dettas bildning
organiskt liv existerat på jorden.
Fossila lämningar ha stor betydelse för
kännedomen om den organiska världens
utveckling. Vetenskapen om f. kallas
paleonto-logi (se d. o.), varmed dock stundom blott
avses vetenskapen om de fossila djuren,
zoopale-ontologi (djurpaleontologi) el. paleozoologi,
medan vetenskapen om fossila växter kallas
fytopaleontologi (växtpaleontologi),
paleofyto-logi el. paleobotanik. Litt.: J. J. Sederholm,
»Forntidens djurvärld» (»Vetenskap och
bildning», bd 24, 1916); K. A. v. Zittel,
»Grund-züge der Paläontologie» (1895), I,
»Inverte-brata» (6:e uppl. av F. Broili 1924), II,
»Verte-brata» (4:e uppl. av F. Broili och M. Schlosser
1923). Se vidare Fossilisation. K. A. G.
Fossila skogar, se Förstenade skogar.
Fossila spår. På stranden av hav och sjöar
samt på bottnen av grunt vatten lämna
organismer, som leva där, i fuktigt slam eller
sand spår efter sig, vilka bevaras i de
bergarter, som bildas, då nya lager av slam och
sand lagras över de äldre; genom obetydliga
petrografiska olikheter i de på varandra
följande skikten av sediment kunna dessa spår
lätt iakttagas på skiktytorna. Dylika spår
åstadkommas även av livlösa ting, som i
strandbrädden eller på grunt vatten släpas
längs bottnen. Fotspår iakttagas stundom i
bergarter, där inga lämningar finnas av djur,
som kunna ha åstadkommit spåren, så t. ex.
i den brokiga sandstenen spåren av Chiro-
therium (se d. o. med fig.). Av släpspår
torde bland de märkligare vara
Eophyton-spåren, som först uppmärksammades i
Sveriges kambriska avlagringar (Lugnås) och av
Torell beskrevos som växtavtryck under
namnet E. Linnaeanum. De likna i någon mån
monokotyledona växters blad, men någon
organisk början eller avslutning av dem kan
man ej iakttaga. 1873 visade A. G. Nathorst,
att Eophyton är en rent mekanisk bildning,
uppkommen genom utfyllning av fåror i
slammet. bildade genom att föremål (t. ex. alger)
släpat längs bottnen. Det problematiska
fos-silet Cruziana, som också förekommer i
Sveriges kambrium och tolkats såsom en fossil
växt, torde närmast böra tydas som avtryck
av krypspår av någon organism, sannolikt ett
kräftdjur. K. A. G.
Fossilisation, de processer, varigenom en
organism ombildas till ett fossil (se d. o.).
Av djurkroppen är det i allm. blott de fasta,
till stor del av oorganiska ämnen uppbyggda
delarna, skal eller skelett, som bevaras,
medan de mjuka delarna genom
förruttnelseprocesserna förstöras och blott sällan bevaras.
Så har man t. ex. i Sibirien funnit lik av
mammut, noshörning m. fl., infrusna i is från
ett tidigare skede av kvartärperioden och så
väl konserverade, att man kunnat underkasta
mjukdelarna anatomiska och histologiska
undersökningar (se M a m m u t). Stundom har
huden så torkat in, att hela djurets yttre
form är bibehållen som en mumie (t. ex.
åtskilliga dinosaurier i Nordamerikas krita, se
D i n o s a u r i e r, sp. 950 och bild 12;
släktet Trachodon). Även kunna stundom hela
kadaver bevaras med den yttre formen helt
bibehållen i jordvax och lik vax; en analog
bevaringsform är, när organismer inneslutas
i fossilt harts, t. ex. i bärnsten (se d. o., sp.
405), där de allra finaste strukturdetaljer
både av insekter och växtdelar kunna mycket
noggrant studeras. En verklig förstening av
de mjuka delarna av en djurkropp, d. v. s. en
impregnering av dem med upplösta
mineralämnen, är ytterst sällsynt men förekommer
däremot relativt ofta med växtlämningar. I vad
mån en djurkropp blir på ett gynnsamt sätt
bevarad eller ej beror oftast på om de olika
delarna av skalet eller skelettet falla sönder
vid mjukdelarnas förruttnelse eller hela
kroppen genast vid djurets död täckes av ett
jordlager, som förebygger, att de olika delarna
skingras. Oftast undergå skal- och
skelettdelar ganska snart efter inbäddningen en
förvandling därigenom, att, sedan genom
för-multning allt organiskt stoff försvunnit,
mineralämnen avsätta sig i dem från de
vattenmassor, som cirkulera i jordlagren. Vanl. är
det kalciumkarbonat, som avsättes, men de
fossila delarna kunna ock bevaras i kiselsyra,
svavelkis, limonit eller andra mineralämnen.
Icke sällan blir en skal- el. skelettdel, som
redan inbäddats i ett bergartslager och
undergått en fossilisationsprocess, helt eller delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
