Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fots-ton - Fotsvett - Fottvagning - Foucart, Paul François - Foucault, Jean Bernard Léon - Foucaultska strömmar el. Virvelströmmar - Foucaults pendelförsök - Fouché, Joseph, hertig d’Otrante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Fotsvett—Fouché
896
högre, en 16-fots en oktav lägre. — Vid
me-terheräkning antagas 16 fot = 5 m.
Fotsvett, en abnormt stark svettning om
fotsulorna och mellan tårna. Samtidigt
finnes ofta ökad handsvett. Orsaken är vanl.
konstitutionell (en överkänslighet hos det
»autonoma» nervsystemet), möjl. stundom
även lokala ciikulationsrubbningar. F. träffas
oftast hos unga personer och kan genom sin
lukt och hudsönderfallet (maceration), som
orsakas genom en bakteriell sönderdelning av
svett och hud fett med bl. a.
valeriansyrebild-ning, vara mycket besvärande, även för
omgivningen. Mot f. förordas främst ökad
renlighet om fotterna; därjämte användas
desinfektion av skodonen med formalin, ingnidning
av fotsulorna med formalin i 1—20 % lösning,
tvättning med formalintvål,
salicylsyretalkpu-der, någon gång röntgenbestrålning, dessutom
en allmänt stärkande behandling. I. H.
Fottvagning, en i österlandet fordom
allmän hedersbetygelse mot en inbjuden gäst.
Enl. Johannesevangeliet 13: 4 ff. tvådde
Jesus aftonen före sin död lärjungarnas fötter
för att giva dem ett exempel i tjänande
kärlek och ödmjukhet. F. blev snart en kyrklig
handling hos de kristna som förberedelse till
nattvarden. Inom grek, kyrkan anses den
som ett sakrament, särskilt brukat på
skärtorsdagen. Ännu tvår påven — liksom
katolska biskopar och abboter — på skärtorsdagen
tolv fattigas fötter. Inom protestantismen har
ceremonien fortlevat i eng. kyrkan samt hos
herrnhutarna men är numera där avskaffad.
Foucai t [f okä’r] ,PaulFrangois, fransk
vetenskapsman (1836—1926). Blev 1874 prof,
i grekisk epigrafik och arkeologi vid Collège
de France och var 1878—90 dir. för franska
skolan i Aten. F. inlade stor förtjänst om
utforskningen av det gamla Delfi och utgav
därom »Inscriptions recueillies ä Delphes»
(1863; tills, m. Wescher), »Mémoire sur les
ruines et 1’histoire de Delphes» (1865). Bland
F:s övriga arbeten märkas »La culte de
Dio-nysos en Attique» (1904), »Les mystères
d’Éleu-sis» (1914) och »La culte des héros chez les
grecs» (1918; i Mémoire de 1’Académie des
Inscriptions et Belles Lettres, 42).
Foucault [fokå’J,JeanBernardLéon,
Anordningarna vid Foucaults pendelförsök.
fransk fysiker (1819—68), 1854 fysiker vid
Parisobservatoriet. F:s arbeten falla
företrädesvis inom optikens, den tillämpade
mekanikens och
elektricitetens områden och
omfatta bl. a.
experimentell bestämning av
ljusets hastighet med an.
vändning av roterande
speglar, bevis för
jordens rotation medelst
pendelförsök (se
Foucaults pendelförsök), konstruktion av
heliostat, siderostat
och gyroskop, av en
regulator för uniform
rörelse och av induktionsapparater, studier
över och förbättringar av galvaniska staplar
o. s. v. Monogr. av Lissajous (1875). L. A. F.*
Foucaultska sti ömmar [fokå’-] el. V i r v e
1-strömmar, elektriska strömmar, som
(genom elektromagnetisk induktion; jfr
Elektricitet, sp. 563 ff.) uppstå inne i en metall,
då den föres genom ett magnetfält el.
påverkas av ett variabelt sådant. F. verka
bromsande på rörelsen och alstra värme (jfr
Dämpning). J. T.
Foucaults pendelförsök [fokå’s-], berömt
demonstrationsexperiment för att bevisa
jordens rotation. En fritt svängande pendel har
en strävan att bibehålla sitt svängningsplan
oförändrat, vilket lätt kan visas genom att
man låter en pendel svänga över en
horisontell, vridbar skiva, som bär pendelns
upp-hängningsstativ. Om jorden verkligen roterar
från v. mot ö., måste en fritt svängande
pendels svängningsplan vrida sig medsols. Vid
en av polerna skall planet vrida sig ett varv
på 86,164 sek., vid lägre breddgrad sker
vrid-ningen långsammare men städse
propoitio-nellt mot sinus för latituden. F. utfördes i
Paris 1851 med en 2 m lång och 5 kg tung
pendel; upprepades 1852 under Panthéons
kupol med en 28 kg tung pendelkula (av
mässing), upphängd i en 67 m lång ståltråd. J. T.
Fouché [fo/e’], Joseph, hertig d’Otrante,
fransk polisminister (1759 21/B—1820 2®/i2). Var
son till en burgen sjökapten, uppfostrades
inom oratorianorden, avlade
visserligen aldrig munklöftena men
underkastade sig disciplinen inom
orden och blev lärare där i
naturvetenskapliga ämnen. När
oratorianorden till följd av
revolutionen upplöstes, blev F. politiker i
Nantes; I sept. 1792 valdes F. till
medlem av nationalkonventet, där
han först försiktigt slöt sig till
girondisterna men sedermera, när
de ej förmådde behärska sina
vil-jekraftiga motståndare
jakobiner-na, brådstörtat övergick till dessa
i den avgörande omröstningen i
processen mot Ludvig XVI. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
