Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fouillée, Alfred Jules Émile - Foul - Foulard - Fould, Achille - Foulques - Fouqué, Friedrich Heinrich Karl, baron de la Motte-Fouqué - Fouquet el. Foucquet, Bernard - Fouquet el. Foucquet, Jean - Fouquet el. Foucquet, Nicolas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Foul—Fouquet
900
raspsykologien. Vidare märkas en studie över
F:s systerson J. M. Guyau, »La morale, l’art et
la religion d’après Guyau» (1889), »Histoire de
la philosophie» (1875) och »Descartes» (1893).
— Litt.: H. Biermann, »Das Selbstbewusstsein
nach A. F.» (1911); A. Guyau, »La philosophie
et la sociologie d’A. F.» (1913). C. H-m.
Foul [faul], eng., idrottst., brott mot
reglerna. Jfr Boxning, sp. 1034.
Foulard [folä’r], fr., tunt, mjukt tvåskaftat
tyg, urspr. endast tillverkat av silke (siden),
numera även av bomull eller blandningar av
flera textilråvaror. Är vanl. tryckt i brokiga
mönster. Nyttjas till damblusar, klänningar
o. dyl. G. H-r.
Fould [fold], A c h i 11 e, fransk finansman
av judisk börd (1800—67). Var delägare i en
stor bankirfirma, invaldes i
deputeradekammaren, gällde där som auktoritet i
finansfrågor och var okt. 1849—jan. 1852 med två
korta avbrott finansminister. F. blev 1852
ministre d’état och var 1861—67 ånyo
finansminister. Han var rik på utvägar och skicklig
i att uppställa en budget, så att den gav
illusion av goda statsfinanser. A. A-t.
Foulques [folk], fr. (lat. Fulco’), namn på
flera medeltida grevar av Anjou, bl. a. F. III
(d. 1040), kallad F. N e r r a, samt F. V (1092
—1143), konung av Jerusalem från 1131.
Denne blev stamfar för huset Plantagenet
genom sin äldste son, Gottfrid av Anjou.
Fouqué [foke’], Friedrich Heinrich
Karl, baron de la M o 11 e - F., tysk skald
(1777—1843), sonson till Fredrik II :s vän
general H. A. de la Motte-F. (1698—1774);
av en fransk
hugenott-släkt. Deltog i
frihetskriget 1813. Dramat
»Sigurd, der
Schlang-entödter» (1808), som
jämte »Sigurds Rache»
och »Aslauga» bildar
trilogien »Der Held
des Nordens» (1810),
återinförde den
nordiska folksagan i den
tyska vitterheten. Den
fina, djupsinniga
sagan »Undine» (1811;
sv. övers. 1819 o. s. v.), riddarromanerna »Der
Zauberring» (1813; sv. övers. 1881), »Die
Fahrten Thiodolfs» (1815; sv. övers. 1823),
»Alethes von Lindenstein» (1817; sv. övers.
1832) och »Lebensgeschichte» (1840) må vidare
nämnas. F. åtnjöt en kort tid en
utomordentlig popularitet. Han sökte sammansmälta
dyrkan av fornnordisk hjältekraft med det
che-valereska, äventyrliga, sentimentala och
vidskepliga i medeltidsromantiken. Denna
egendomliga blandning stelnade snart i maner.
Hans »Ausgewählte Werke» utkommo i 12 bd
1841. Monogr. av A. E. Hagemeister (1905)
och M. Kämmerer (1910). R-n B.
Fouquet [fokä’] el. Foucquet, Bernard,
fransk skulptör (f. omkr, 1640, dödsår okänt),
fr. o. m. 1696 verksam vid slottsbygget i
Stockholm (portalskulptur och Lejonbackens
båda bronslejon, uppsatta 1702—04). F. är
mästare även till epitafiet över J. G.
Stenbock i Storkyrkan i Stockholm. Monogr. av
J. Bottiger (1916). E. L-k.
Fouquet [fokä’] el. Foucquet, Jean,
fransk målare (omkr. 1420—omkr. 1480). från
Tours. F. var i tjänst hos Karl VII och
Ludvig XI, reste omkr. 1443 till Rom, tog i
Italien intryck av
tidig renässans men
var huvudsaki.
påverkad av flamska
målare. Bland F.
tillskrivna porträtt
stå, enl. franska
domare, de
tvivelaktiga högre än de
autentiska. Bland de
sistnämnda märkes
Karl VII, mager,
nervös, med sur och melankolisk uppsyn (i
Louvre). »Mannen med vinglaset» (i Louvre)
är ej bevisligen ett verk av F.; omstritt är
även ett mansporträtt i Liechtensteinska
galleriet i Wien. De äro strävt och torrt
målade med realistisk skärpa och energiskt
uttryckt individualitet och tidskaraktär.
Målningar av F. finnas ock i Amsterdams museum
och i Kaiser-Friedrich-Museum i Berlin —
flyglar av ett altarverk i Melun (se Fransk
konst, bild 39). Främst står F. som
miniatyrmålare (bilder till Josefos’ »Judarnas
historia» i nationalbiblioteket i Paris; Étienne
Chevaliers bönbok i Chantilly, några blad
i Louvre). På detta område är F.
nationellt fransk. Han flyttar de forntida
händelser han behandlar till sin egen tid och
sitt eget land, uppfriskar skildringen med
samtida drag och insätter den i fransk natur,,
i Loiretrakten med dess befästa slott, städer
och den genom slättlandet ringlande floden.
Han är på en gång realist och poet. Flera av
dessa kompositioner på små pappersblad äga.
verkligt monumental hållning. Utförandet är
brett och fylligt, figurerna utförda med lätt
hand. Monogr. av G. Lafenestre (1905). G-g N.
Fouquet [fokä’] el. Foucquet,
Nico-1 a s, fransk finansman (1615—80). Var son
till en av Richelieus medhjälpare och
inträdde tidigt i Parisparlamentet, där han 1650
blev
generalprokura-tor. Under fronden
slöt sig F. till
Maza-rin och blev 1653
finansminister (surin-tendant des finances).
Som sådan visade han
stor förmåga att
anskaffa pengar men
blandade ihop statens
och sina egna finanser
och ökade högst
betydligt sin
förmögen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
