Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fouquet el. Foucquet, Nicolas - Fouquier-Tinville, Antoine Quentin - Fourcaud, Louis de Boussès - Fourcroy, Antoine François de - Fourcroya - Foureau, Fernand - Fourier, François Marie Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Fouquier-Tinville—Fourier, F. M. Ch.
902
het på statens bekostnad. Sina rikedomar
använde han till slösande prakt och omfattande
mecenatskap. Den stora makt F. förvärvat
väckte Ludvig XIV:s misshag och misstankar,
vilka underblåstes av Colbert. F. häktades
plötsligt 1661 och dömdes 1664 för
oegentlig-heter i sin finansförvaltning till förvisning;
konungen skärpte straffet till livstids
fängelse. Monogr. av J. Lair (2 bd, 1890) och U. V.
Chatelain (1905). Jfr B e 1 1 e - f 1 e. A. A-t.
Fouquier-Tinville [fokie’-tävi’l], Antoine
Q u e n t i n, fransk revolutionsman (1746—95).
Var prokurator vid Chateletdomstolen i Paris
1774—83, sysslade med tvivelaktiga
advokataffärer och kom i armod. Något besläktad
med Desmoulins, blev F. mars 1793 allmän
åklagare vid revolutionstribunalet. Kall och
samvetslös, stärkt av brännvinsdrickande med
jurymännen, sökte F. frampressa så många
dödsdomar som möjligt och blev en av
revolutionens ruskigaste och mest hatade figurer.
Vid skräckväldets fall kom han i fängelse
1 aug. 1794 och giljotinerades 7 maj 1795.
Litt.: G. Lenotre, »Gamla byggnader, gamla
papper», bd 2 (1910); A. Dunoyer,
»Fouquier-Tinville» (1913). B. H-d.
Fourcaud [forkå’], Louis de Boussès
de, fransk konsthistoriker (1851—1914).
Efterträdde 1893 Taine som lärare i
konsthistoria vid École des beaux-arts, skrev
monografier över moderna franska konstnärer:
Bas-tien-Lepage, Th. Ribot, Roll, Chardin m. fl.
Han gav en överblick över måleriet i
Frankrike under 1800-talet samt skrev även
kritiker. Monogr. av S. Rocheblave (1926). G-g N.
Fourcioy [forkrma’], Antoine
Fran-gois de, fransk kemist (1755—1809); sedan
1784 prof, i kemi vid Jardin des plantes. F.
blev 1793 led. av nationalkonventet och aug.
1794 av välfärdsutskottet samt tog verksam
del i organiserandet av École polytechnique
och Institut de France. 1799 blev han led. av
Conseil d’état och ställdes 1801 i spetsen för
allmänna undervisningen. F. var en skicklig
lärare samt en av Lavoisiers första och
ivrigaste anhängare. Led. av sv. Vet.-akad. 1801.
Fourcroya [forkråFa], ett Agave närstående
växtsläkte av fam. Amaryllidaceae med bortåt
15 arter, jättestora örter eller ogrenade träd,
från det tropiska och subtropiska Amerika,
nu odlade i Gamla världen, bl. a. på
Mauri-tius. I likhet med Agave utveckla de först vid
hög ålder — F. longaeva (i Mexiko) först som
bortåt 400-årig — sina rikt förgrenade,
rikblommiga toppställda blomställningar, och
efter fruktsättningen dö de ovanjordiska
delarna av växten bort. Av bladen av F.
gigan-tea och F. cubensis beredes M au r i t iu
s-hampa. G. M-e.
Fouieau [forå’], F e r n a n d, fransk Af
rikaresande (1850—1914). Företog under åren
1876—96 nio forskningsfärder i n. Sahara,
där han undersökte och kartlade betydande,
dittills okända eller föga kända trakter. 1898
—1900 företog han med 277 man och 1,000
kameler en expedition tvärs över Sahara
(Ouargla—Tadenil—Agades) genom
Tsadområ-det och uppför Schari, där han
sammanträffade med Gentils från Ubangi kommande
expedition. Han tog nu vägen till Kongo och
kusten, medan hans eskort under major Lamy
tills, m. Gentils trupper 1901 krossade
Ra-behs välde i Bornu (se d. o.). F. blev
guvernör 1906 på Komorerna och 1908 på
Marti-nique. Han utgav bl. a. »Mes missions
saha-riennes de 1876 ä 1896» (i Buiietin de la
So-ciété de Géographie de Marseille, 20, 1896),
»D’Alger au Congo par le Tchad» (1902) samt
»Documents scientifiques de la mission
saha-rienne» (1903—05). O. Sjn.
Fouiier [torie’], Frangois Marie Charles,
fransk socialistisk systembyggare (1772 7/4—
1837 8/io). Son till en rik köpman, nödgades
F. av sin far ägna sig åt handel men miste
under revolutionen sin
förmögenhet och var
sedan, ända till sin
död, anställd på
gross-handelskontor i
franska landsorten. — De
iakttagelser F. gjorde
under sitt affärsliv
och sina handelsresor
ledde tidigt hans
uppmärksamhet på de
sociala missförhållandena, och han ägnade all
sin lediga tid åt
stu
dier över samhällsproblemen. Han ansåg
orsaken till alla samhällsolyckor ligga i att
människornas anlag och böjelser förkvävdes
eller missriktades genom skeva
samhällsförhållanden. Som drivkraft till all mänsklig
verksamhet betraktade han »passionerna»,
d. v. s. de naturliga drifterna och
böjelserna, vilka enl. hans mening skulle för
människan vara lika många källor till lycka
och medel till andlig utveckling, om de
tillfredsställdes på ett harmoniskt sätt. Då
måste emellertid arbetet ordnas med
avseende fäst på de individuella
egendomligheterna. Detta kan ske endast i en
association, där envar får syssla med sådant arbete,
för vilket han har lust. Grundelementet i
framtidens sociala byggnad borde bli la
pha-lange, ett samhälle av 400 familjer (omkr.
1,800 pers.) med arbetslokaler och bostäder i
en gemensam byggnad, en falangstär (se
d. o. och Familistär). Av falangstärens
avkastning skall först varje medlem få sitt
nödiga underhåll, varefter överskottet delas
i tolv delar. Fyra delar tillfalla kapitalet
(d. v. s. fördelas efter insatserna bland dem,
som i företaget insatt sina besparingar), fem
arbetet (d. v. s. utgå som avlöningar), tre
falangen (för att fördelas bland dem, som
efter omröstning befunnits inom de olika
verksamhetsgrenarna ha visat största dugligheten).
F:s samhälle erkänner således personlig
äganderätt liksom även arvsrätten. Falangen skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
