Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Kolonier och kolonialhistoria - Geografisk och statistisk litteratur om Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
981
Frankrike (Geografisk och statistisk litteratur om F.)
982
men dessa strävanden upphörde fullständigt
vid Napoleons fall. 1815 hade F. av sitt gamla
kolonialvälde kvar endast Guayana,
Maiti-nique och Guadeloupe med tillhörande smärre
öar, S :t-Pierre och Miquelon, Réunion samt
delar av Sénégal och några handelsplatser i
Indien. Det tredje kolonialväldet började F.
uppbygga i slutet äv 1820-talet. Tamatave på
Madagaskar ockuperades 1829, och Algeriet
erövrades 1830. Under Ludvig Filips
regering besattes vidare Gabon samt Tahiti m. fl.
ögrupper i Oceanien. Under andra
kejsardömet utvidgades F:s besittningar i Västafrika,
Kochinkina erövrades (1858—67), Nya
Kale-donien ockuperades 1853.’ Under tredje
republiken gjordes Tunisien, där F. tidigare
haft vissa rättigheter, 1881 till franskt
protektorat. Annam och Tonkin blevo franska
protektorat 1883—84, och 1887 förenades de
franska besittningarna i Indokina under en
generalguvernör. I Afrika erövrades efter
1878 steg för steg det nuv. Franska
Västafrika samt skapades 1875—85 efter hand av
Savorgnan de Biazza Franska Kongo,
varifrån fransmännen 1900 installerade sig i
Tsadområdet. Madagaskar erövrades 1895;
ett försök 1898 av J. B. Marchand att besätta
Fashoda vid Vita Nilen strandade på engelskt
motstånd. Marocko kom under franskt
protektorat 1912. Världskriget gav F. (under form
av mandatområde) större delarna av de förut
tyska kolonierna Kamerun och Togo.
De franska kolonierna lyda under olika
ministerier och administreras på olika sätt.
Algeriet bildar 3 departement under
inrikesministeriet; Tunisien och Marocko äro
protektorat under utrikesministeriet; de övriga
lyda under kolonialministeriet. —
Kolonialväldet beräknas i sin helhet omfatta omkr.
12 mill. kvkm med 601/2 mill. inv., fördelade
på nedanstående kolonier:
I. Afrika. Areal i kvkm Folkmängd
Algeriet: Nordterritorierna 207,915 5,522,640 (1926)
Sydterritorierna.. 2,200,000 542,225 (1926)
Tunisien (protektorat) 125,130 2,159,708 (1926)
Marocko (protektorat) 415,000 5,555,688 (1926)
Franska Västafrika 4,800,000 13,491,997 (1926)
Togo (mandat) 52,000 747,490
Franska Ekvatorialafrika... 2,255,870 3,122,000 (1924)
Kamerun (mandat) 431,300 2,770,000
Madagaskar med
underlydande 631,337 3,600,758 (1926)
Réunion 2,400 173,190 (1921)
Franska Somalilandet 22,000 64,794 (1921)
omkr. 11,100,000 37,750,000
II. Asien.
Franska Indien 513 273,081 (1926)
Franska Indokina 700,842 19,636,137 (1924)
Syrien och Libanon (mandat) 148,821 2,422 724 (1924)
omkr. 850,000 22,330,000
III. Amerika.
S:t-Pierre och Miquelon ... 240 4,030 (1926)
Guadeloupe med
underlydande 1,780 229,839 (1921)
Martinique 985 250,940 (1925)
Franska Guayana 88,240 44,202 (1921)
omkr. 91,000 529,000
IV. Oceanien
Nya Kaledonien med
underlydande ..................... 18,653 51.368 (1926)
Franska Oceanien ...... 4.004 31,703 (1924)
omkr. 22,657 83,000
Samtliga f ranska besittningar
omkr. 12,100,000 60,694,000
(O. Sjn.)
Geografisk och statistisk litteratur om F.
Allmänna arbeten: É. Reclus, »La France» (i
»Nouvelle géographie universelle», vol. 2; 2:a
uppl. 1892); P. É. Levasseur, »La France et
ses colonies» (2:a uppl., 3 bd, 1890—93); R.
Neuse, »Landeskunde von Frankreich» (2 bd,
1910); P. Vidal de la Blache, »Tableau de la
géographie de la France» (3:e uppl. 1911); M.
Fallex och A. Mairey, »La France et ses
colonies» (1920); E. de Martonne, »Les regions
géographiques de la France» (1921); É.
Sail-lens, »Toute la France» (1925); S. Huddleston,
»France and the french» (1925) och »France»
(1926); G. Welter, »La France d’aujourd’hui»
(1927).
Till geologi: L. de Launay, »Géologie de la
France» (1921). — Till klimat: G. Bigourdan,
»Le climat de la France» (1916). — Till
näringar: T. S. Woolsey, »French forests and
forestry» (1903); G. Couanon, »Les vins et
eaux-de-vie de vin de France» (2 bd, 1920—
21); H. Cavaillès, »La houille blanche» (1922);
J. Levainville, »L’industrie du fer en France»
(1922); A. Pavvlowski, »LTndustrie textile
frangaise» (1925); P. Clerget, »Les Industries
de la soie en France» (1925). — Till
kommunikationer: P. Léon, »Fleuves, canaux, chemins
de fer» (1903); P. de Rousiers, »Les grands ports
de France» (1909). — Till penningväsen och
statsfinanser: M. Marion, »Histoire financière
de la France depuis 1715» (hittills 4 bd, 1914—
25; går till 1818); II. Fisk, »French public
fi-nance» (1922). — Till kyrkliga förhållanden:
A. Galton, »Church and state in France, 1300
-—1907» (1920); Ch. Guignebert, »Le problème
religieux dans la France d’aujourd’hui» (1922).
— Till undervisningsväsen: Weill, »L’histoire
de 1’enseignement secondaire en France» (1921);
E. Staaff, »Bottenskoletanken i F.» (i Forum
1921); C. Richard, »L’enseignement en France:
organisation, répertoire des établissements»
(1926). — Till författning m. m.: R.
Poin-caré, »Ce que demande la cité» (1912); J.
Barthélémy, »Le gouvernement de la France»
(1919; ny uppl. 1925). — Till kolonier och
kolonialhistoria t M. Fallex och A. Mairey, »La
France et ses colonies au début de 20e siècle»
(1909); A. Megglé, »Le domaine colonial de la
France» (1922); A. Sarraut, »La mise en
va-leur des colonies frangaises» (1923);
Regis-manset, Frangois och Rouget, »Ce que tout
frangais devrait savoir sur nos colonies»
(1924). Dessutom hänvisas till Annuaire
stati-stique de France (årl.) samt resehandböckerna
Guides-Joanne (20 dir) och Guides bleus. La
France (4 bd). S. F.;V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
