Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Förhistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
983
Frankrike (Förhistoria—Historia)
984
Förhistoria (jfr Europas
förhistoriska tid). Kännedomen om F:s äldsta
förhistoria är intimt förknippad med hela vårt
vetande om den paleolitiska tiden, enär denna
epok i F. är såväl rikast representerad som
tidigast och grundligast utforskad. Franska
fyndorter ha därför givit namn åt
underavdelningarna av detta tidsskede (se
Paleolitiska perioden). Särskilt må påpekas
den flintrika Sommedalens betydelse för den
äldre paleolitiska tiden och Dordognes
utomordentligt rika fynd från grottperioden, för
vars senare del de i magiens tjänst utförda
konstalstren äro särskilt utmärkande.
Den neolitiska tidens (se Stenåldern)
äldre skede är i F. känt genom boplatsfynd och
uppkallat efter fyndorten Campigny i trakten
av Blangy sur Bresle i dep. Seine-Inférieure.
Denna s. k. campignien, vilken motsvarar den
nordiska kökkenmöddingkulturen, är
huvudsaki. företrädd i n. och v. F. till Charente
och Dordogne i s., medan förhållandena under
samma tidsskede i södra F. ej äro så väl kända.
Den högneolitiska tidens kronologi är i
södra F. svårare att utreda än i norra. Tre
olika geogi afiska grupper av megalitgravar
(se Megalitiska monument) kan man
iakttaga, ehuru dylika gravar även förekomma
spridda. I s. F. efterträder denna
megalitkultur en föregående grottkultur. I Seine—
Marne—Oiseområdet finnes ett andra centrum,
där dock konstgjorda gravgrottor samtidigt
anlagts. Utmärkande är här
vidareutvecklingen av Campignytidens tillverkning av
flintföremål. Det tredje megalitområdet är
Bretagne, vars ståtliga monument av denna
art (se C a r n a c) dock ofta torde härröra
från övergången till bronsåldern. Nämnas må
kvinnoframställningar i skulptur och ristning
flerstädes i franska megalitgravar (se E u r
o-pas förhistoriska tid, sp. 1186).
Pål-byggnader (se d. o.) förekomma vid gränsen
till Schweiz och torde härröra från slutet av
neolitisk tid och början av bronsåldern.
Av kopparföremålens fördelning framgår,
att kännedomen om koppar nått F. från ö.
Under fullt utvecklad bronsålder (se d. o.)
överträffar Atlantkusten däremot i
fyndrikedom (bl. a. talrika depåfynd) vida
Medelhavskusten. Man kan urskilja tre bestämda
geografiska områden, som mottaga sina
impulser från olika håll. Det v. området följer
Seine och Loire intill Rhöne, uppvisar de
yngsta megalitgravarna och mottager från
Iberiska halvön råvaran brons och olika
inflytelser. Det s. ö. området (landet mellan Rhöne
och Alperna) visar direkt anslutning till
Italien och ligurisk kultur. Mest utmärkande
för detta område är begravning utan gravhög,
ofta i stenkista och med skelett i
samman-böjd ställning (accroupi). Det ö. området
(keltisk befolkning) ansluter sig till Sydtyskland;
begravningssättet är här tidigast begravning
av den döde obränd under en jordhög men
blir sedan eldbegängelse och begravning i s. k.
urnegravfält. Denna begravningsreform anses
vara betingad av nya, i detta fall alpina,
inslag. — Möjl. tillhöra några primitiva
befäst-ningsanläggningar redan bronsåldern.
J ärnålderns (se d. o.) äldsta skede
(900—500 f. Kr.) går också i F. under namn
av Hallstattiden (se d. o.), fastän den icke
här i samma grad som i Tyskland och
Österrike kunnat kronologiskt uppdelas. Olika
huvudområden kunna urskiljas. Homogenast är
det östra (fr. o. m. ö. delen av mellersta F.),
vilket även nu har nära förbindelse med
Rhenlandet och Sydtyskland. Den sena
bronsålderns brandbegravning träder tillbaka, och
den tidigare gravtypen (skelett under
jordhög) lever upp på nytt. Att kelterna under
denna tid voro bosatta på området, framgår
av historiska vittnesbörd. Till v. F. utgår
från detta område ett sent keltiskt
inflytande. Vid Medelhavskusten härskar ligurisk,
av Hallstattinflytande påverkad kultur.
Grekiska kolonier anläggas på sydkusten. Från
den grekiska handelsstaden Fokaia i Mindre
Asien grundades Massilia (Marseille). Den
följande, av kelterna skapade s. k. La
Tène-kulturen (se d. o.), tiden intill Kr. f., är på
grund av den av romarna införda
fabriks-mässiga framställningen mycket ensartad, och
fyndmaterialet inbjuder ej lika osökt som
under tidigare perioder till uppdelning efter
geografiska grunder. Dock saknas hittills La
Tènefynd nästan helt från s. v. F. Under
denna period är bränning av de döda regel,
och gravar såväl under slät mark som under
jordhög förekomma. Från periodens första
skede härröra de ståtliga vagngravarna, från
dess mitt de första galliska mynten. — Det
förnämsta förhistoriska fyndmaterialet från
F. förvaras i Musée des antiquités
natio-nales i slottet S :t-Germain-en-Laye utanför
Paris. H. R-h.
Historia. I. Gallien före romerska
erövringen (omkr. 500—52 f. Kr.). I det
nuv. F. bodde under stenåldern ett folk, vars
ras är okänd. Vid järnålderns början (1000—
800 f. Kr.) beboddes F. av ligurer. Is.
funnos tidigt i ber er; där hade även först
fenicierna, sedan grekerna kolonier, ss.
Massilia, det nuv. Marseille. Se vidare avd.
Förhistoria. Trol. omkr. 500 f. Kr. inkommo från
n. ö. keltiska stammar, av romarna kallade
galler, vilka småningom trängde ned till
Pyrenéerna och Medelhavet samt in i n.
Italien. I n. ö. Gallien bodde belgier (se d. o.).
Om landets samhällsförhållanden vid denna
tid se K e 11 e r.
II. Gallien som romersk provins
(52 f. Kr.—486 e. Kr.). De i n. Italien, Gallia
cisalpina, boende gallerna underkuvades omkr.
220 f. Kr. av romarna, som omkr. 125 f. Kr.
även i s. F. bildade en annan romersk
provins, Provincia narbonensis (nuv. Provence).
Genom Caesars fälttåg 58—51 f. Kr.
erövrades hela Gallien, som nu delades i fyra
huvuddelar (se Galler och Gallien). Ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
