Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
991
Frankrike (Historia)
992
koloniområdet väsentligt nedåt Mississippis
floddal och förvärvades Louisiana. Pfalziska
kriget (se P f a 1 z) 1688—97 slöts under
svensk bemedling genom fieden i Rijswijk
1697. Spanska tronföljdskriget (se d. o.) 1701
—13, framgånget ur Ludvigs stiävan att åt
en gren av sin ätt förvärva de spanska
habs-burgarnas välde, medförde stora motgångar
men slöts omsider med en relativt dräglig fred
i Utrecht 1713. De många krigen hade ödelagt
statens finanser och befolkningens välstånd.
XI. Enväldets förfall under 1’aucien
régime (1715—89). Ludvig XIV efterträddes
av sin sonsons son Ludvig XV (reg. 1715—
74); under dennes minderårighet var Filip
av Orkans (se Filip, sp. 324—325) regent.
Under »la régence», 1715—23. kompi
omettera-des enväldet ytterligare genom Filips
sedeslösa hov och äventyrliga finanspolitik (jfr
L a w, J.), som ledde till statsbankrutt och
allmän ruin. Om utrikespolitiken denna tid
se D u b o i s, G. 1726—43 leddes F :s politik av
A. H. de Fleury (se d. o.). F :s deltagande i
österrikiska tronföljdskriget 1740—48 och förnyade
strid med England 1755. vilken 1756—63
sammansmälte med sjuåriga kriget, medförde
genom freden i Paris 1763 förlust av större
delen av F:s kolonialvälde. Utrikespolitiken
leddes 1758—70 av Choiseul (se d. o.), som
1761 avslöt Bourbonska familjefördraget (se
d. o.). 1766 förvärvades Lothringen och 1768
Korsika. Ludvig XV :s skamlösa mätressvälde,
framträdande bl. a. med madame de
Pompa-dour och från 1769 med madame du Barry,
orsakade förvirring och förfall ej minst på det
finansiella området och hade även olyckliga
politiska följder. Skatteväsendet låg sedan
gammalt i händerna på generalförpaktare (se
Fermiers généraux), vilkas
utpressningar orsakade stor förbittring. De sociala
förhållandena under 1’ancien régime
karakteriserades av de högre ståndens,
prästerskapets och adelns, privilegier och rikedom,
medan tredje ståndet fick bära
skattebördor utan att äga motsvarande rättigheter.
Upplysningsfilosofernas idéer, Voltaires och
framför allt Rousseaus. började tränga
igenom med upplösande kritik av enväldet, som
icke kunde bota de finansiella och sociala
missförhållandena. Ludvig XV :s sonson, den
välmenande men svage Ludvig XVI (reg.
1774—92), var icke mannen att lösa de svåra
uppgifter han ärvde med kronan. Då han 1776
avskedat finansministern Turgot och dennes
efterträdare Necker och Calonne misslyckats
samt deltagandet 1780—83 i nordamerikanska
frihetskriget ytterligare kostat pengar,
nödgades Ludvig 1787 inkalla en
notabelförsam-ling. Då denna icke gav några bevillningar,
inkallade han 1789 les états généraux.
XII. Franska revolutionen (1789)
intill 179 9.
1. Allmänna synpunkter. Franska
revolutionen är en ytterst sammansatt företeelse,
om vars orsaker och innebörd uppfattningen
i hög grad växlat. Forskningens nuv.
ståndpunkt torde i sina huvuddrag vara följ. Det
enväldiga konungadömet stelnade under
1’ancien régime till en institution, som, oaktat
sin makt, icke hade nog medel och i Ludvig
XVI:s person ej heller nog förmåga att kunna
hävda F:s utrikespolitiska prestige,
tillfredsställande sköta statens finanser eller genom
tillräckliga reformer förmedla en lugn
övergång till en ny tid. De privilegierade
stånden hade själva till den grad insupit
upplysningsidéerna. att de icke kunde bjuda
allvarligt motstånd, då anloppet nedifrån riktades
mot deras sociala och ekonomiska företräden.
Oviljan mot de högre stånden var stor såväl
hos bönderna i de landsdelar, där ett lättande
av trycket uppifrån redan givit friare lopp
åt social och politisk reflexion, som även hos
den lägre stadsbefolkningen, vilken genom
begynnande industrialism med åtföljande
arbetslöshet och nöd blev ett lätt byte för
revolutionära idéer. Men denna ovilja var
kanske störst och mest målmedveten hos
bourgeoisien. Borgerskapet hade småningom vuxit
till allt större betydelse genom numerär,
rikedom, intelligens och bildning.
Otillfredsställt av sitt enbart kommunala ledarskap och
övertygat om sin kallelse att styra, stod tredje
ståndet sedan länge i opposition och färdigt
att gripa första tillfälle för att nå makten
och tillämpa tidens idéer. Det var den av
bönderna vid valen stödda bourgeoisien, som kom
att prägla nationalföl samlingen och som med
hjälp av den lägre stadsbefolkningen gick till
storms mot en regering, som saknade politiskt
program. Det lättrörliga franska folklynnet
gav överdriven vikt åt de abstrakta idéer,
som av revolutionens talare med flammande
retorik inplantades hos massorna.
Revolutionens frihetsideal blev ett evangelium, som det
gällde att värna inåt och utbreda utåt. Det
växande trycket från de revolutionära
massorna med deras elementära lidelser lät varje
försök till reaktion framstå som kätteri,
vilket skulle utrotas med våld, och skrämseln
för att själv tagas för kättare underblåste
skräckväldet. De tidigare regeringsorganens
störtande och massans inkompetens alstrade
behovet av en sammanhållande kraft, en ny
regering. Välfärdsutskottet (se sp. 994)
lyckades åstadkomma samling mot den yttre fiende
revolutionsmännen i sitt trosnit själva
angripit; även betydelsefulla och bestående inre
reformer genomfördes trots allt. De yttre
framgångarna eldade nationalismen, medan
kravet på starkare ledning än mer skärptes
och tog sig uttryck i regeringsmedlemmarnas
minskade numerär i direktorial- och
konsulatförfattningarna, en tendens, vilken omsider
förde till kejsardömets nya absolutism.
2. Riksständerna och konstituerande
nationalförsamlingen (5 maj 1789—30 sept. 1791).
Riksständerna sammanträdde i Versailles 5
maj 1789. Bristen på traditionella
parlamentariska former gav genast många
kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
