Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
Frankrike (Historia)
1004
under Marchand, som 1898 besatt Fashoda vid
övre Nilen, tvangs av engelska trupper under
Kitchener att utrymma platsen. Kriget
syntes stå för dörren, men det undveks genom
utrikesministern Delcassés skickliga reträtt.
På 1890-talet växte de radikalas numerär
i deputeradekammaren; deras vänstra flygel
bildades av en stark socialistgrupp, som dock
var inbördes söndrad i flera fraktioner.
Omkring sekelskiftet väckte Dreyfusaffären (se
Dreyfusprocessen) en våldsam strid,
som skakade F. i dess grundvalar. Den växte
ut till en kamp mellan å ena sidan
radikala och socialister, å den andra klerikala
och nationalister ur olika partier. De
radikala gingo segrande ur striden, och den i juni
1899 bildade blockministären
Waldeck-Rous-seau inneslöt även en socialist, Millerand.
Presidenten Faure hade avlidit i febr. s. å.;
han efterträddes av Émile Loubet.
Waldeck-Rousseau styrde med kraft och
skicklighet, sökte avveckla Dreyfusaffären
genom en amnestilag och genomdrev en lag om
arbetarförsäkring. Samtidigt förde Delcassé
(utrikesminister 1898—1905) en skicklig
utrikespolitik, vilken senare kulminerade i
tillkomsten av engelsk-franska ententen 8 april
1904 (avtal om biläggande av koloniala tvister
samt om handlingsfrihet för England i
Egypten och för F. i Marocko). Ministären
Waldeck-Rousseau återupptog den kamp mot
kle-rikalismen, som Gambetta predikat
(»kleri-kalismen är fienden»), som starkt påverkat
Ferrys politik och som åter blivit aktuell
under Dreyfusaffären, då andliga ordnar drivit
nationalistisk politik. Genom föreningslagen
av 1901 fick regeringen makt att upplösa alla
av staten icke auktoriserade andliga ordnar.
Efter valen 1902, som givit »bloc républicain»
av radikaler och socialister stark majoritet i
deputeradekammaren, avgick
Waldeck-Rousseau av hälsoskäl och efterträddes av den
doktrinäre radikalen É. Combes. Denne
till-lämpade 1901 års lag betydligt strängare, än
Waldeck-Rousseau tänkt sig, och genomdrev
1904 en lag, som förbjöd andliga
kongrega-tioner att deltaga i ungdomens undervisning.
Lagen sågs med oblida ögon av påven, och
samtidigt uppstodo andra tvistefrågor, vilka
1904 ledde till avbrytande av de diplomatiska
förbindelserna mellan F. och Vatikanen.
Krigsministern André hade låtit utspionera
officerarnas politiska och kyrkliga hållning, och
harmen över det så tillkomna angivelsearkivet
i krigsministeriet (les fiches’) medförde hans
avgång (nov. 1904). Regeringsmajoriteten
krympte ihop, och ministären avgick jan. 1905.
Under ministären Rouvier genomfördes 1905
en lag om skilsmässa mellan stat och kyrka,
något modifierad genom utskottsrapportören
Briands hovsamma förslag; enligt denna lag
erkände republiken icke någon statsreligion
samt upphörde att lämna bidrag till prästernas
avlöning (jfr sp. 966). Genom 1904 års entente
med England och diplomatiska förhandlingar
med olika makter hade F. ansett sig ha fått
fria händer i Marocko, men ett
reformprogram, som gynnade F:s maktutvidgning där,
kolliderade med tyska ekonomiska intressen.
Efter kejsar Vilhelm 11 :s besök i Tanger mars
1905 avvisade sultanen reformerna och
föreslog, inspirerad av Tyskland, en allmän
konferens för Marockofrågan. Stödd på England,
avböjde franske utrikesministern Delcassé en
sådan, men då Ryssland var upptaget av
kriget mot Japan och F. icke militärt förberett
för krig, offrades inför Tysklands hotfulla
hållning (besök i Paris av furst Henckel v.
Donnersmarck) Delcassé (6 juni s. å.). Sedan
F:s särskilda intressen erkänts genom
diplomatiska förhandlingar, avtalades på en
konferens i Algeciras jan.—april 1906 om
polis-och finansreformer samt ekonomisk
likställighet för alla makter i Marocko. Englands stöd
under 1905 års kris följdes 1906 av ett
konfidentiellt avtal om framtida samverkan mellan
de båda ländernas generalstaber.
18 jan. 1906 efterträddes Loubet av
Armand Fallières. Skilsmässan mellan
stat och kyrka ledde till svårigheter, och vid
inventering av kyrkans egendom kom det på
sina ställen till strider mellan trupperna och
den katolska menigheten, som utsatts för
rojalistisk agitation. Ministären Rouvier
störtades i samband därmed 7 mars 1906 och följdes
av kabinettet Sarrien, i vilket den gamle
mi-nisterstörtaren Clemenceau blev
inrikesminister (han blev 23 okt. även konseljpresident,
då Sarrien avgick). I lagen av 1905 hade
förutsatts, att katolska kultföreningar skulle
taga hand om kyrkans egendom, men påven
vägrade sitt tillstånd till bildandet av dylika,
och regeringen svarade med en lag, som
överlämnade alla kyrkogods åt stat och kommun.
På 1890-talet hade syndikalismen fått stort
inflytande i arbetarkretsar, och dess anhängare
hade 1895 sammanslutits i den mäktiga
Confé-dération générale du travail; den revolutionärt
betonade, väl organiserade arbetarrörelsen
blev under början av 1900-talet en makt i
samhället. En svår gruvolycka i Courrières
1906 följdes av strejker, som nödvändiggjorde
militärt ingripande, och regeringen ägnade de
sociala problemen större uppmärksamhet. Den
hade att kämpa mot fackföreningstendenser
och strejker hos lägre statstjänstemän, och
Clemenceaus fasta uppträdande minskade
yttersta vänsterns sympatier för hans ministär.
Genom överproduktion och konkurrens med
importerade, mindervärdiga viner hade en
kris uppstått bland vinodlarna, och det kom
våren 1907 i vindistrikten till oroligheter,
vilka dock småningom bilades. Clemenceau
föll juli 1909 och efterträddes av Briand, som
okt. 1910 undertryckte ett försök till strejk
vid järnvägarna genom att mobilisera de
värnpliktiga bland järnvägsmännen. Under dessa
inre svårigheter fortfor Marockofrågan att
vålla bekymmer (se därom Marocko,
historia). Franska trupper besatte maj 1911
hu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
