Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1007
Frankrike (Historia)
1008
grunder förut sluppit undan; Clemenceau
eldade genom personligt föredöme till de
yttersta ansträngningar och genomdrev april
1918, att de allierade arméerna på västfronten
ställdes under gemensam överbefälhavare,
general Foch. Efter vapenvilan 11 nov. 1918
utrymdes ockuperade områden av F.,
franska trupper intågade i Elsass-Lothringen,
och Clemenceau fick fullmakt att själv föra
fredsförhandlingarna utan parlamentets
ingripande. Genom Versaillesfreden 28 juni 1919
återfick F. Elsass-Lothringen och det område
i Afrika det förlorat 1911 samt dessutom
mandat över större delen av f. d. tyska
Kamerun och halva Togo samt Syrien. Om övriga
fredsvillkor, bl. a. de Tyskland pålagda
skade-ståndsförpliktelserna, se
Skadestånds-frågan och V ärldskriget.
April 1918 antogs 8 timmars arbetsdag, men
under våren förekommo ständiga slitningar
mellan regeringen och socialisterna, delvis
vållade av franskt stöd till »vita» ryska
generaler mot bolsjevikerna. Efter långvariga
strider mellan anhängarna av olika valsätt,
enmansvalkretsar med majoritetsval (scrutin
d’arrondissement) och listval (scrutin de liste),
varunder kamrarna flera gånger stannat i
olika beslut, ersattes de för val till
deputeradekammaren sedan 1889 gällande
arrondis-semangsvalen 1919 av ett nytt system, en
kombination av majoritetsval i stora
valkretsar och proportionella val. Nov. 1919
förrättades val till deputeradekammaren, varvid
det främst mot kommunister och socialister
riktade bloc national erhöll stark majoritet.
Vid de republikanska gruppernas
provomröstning före presidentvalet jan. 1920 fick
kammarpresidenten Deschanel 408 röster mot 389
för Clemenceau; den senare trädde tillbaka,
och Paul Deschanel valdes 17 jan. till
president. Dagen därpå avgick Clemenceau från
konseljpresidiet och efterträddes av Millerand
(själv utrikesminister). Denne ingrep resolut
mot samhällsfarliga strejker, framkallade
genom bolsjevikisk agitation, och förberedde ett
närmande till Vatikanen, gynnat av att Jeanne
d’Arc 16 maj 1920 förklarades för helgon.
(De diplomatiska förbindelserna återupptogos
dec. 1921.) Då Deschanel 21 sept. s. å. av
hälsoskäl avgick, utsågs Alexandre
Millerand 23 sept. till hans efterträdare. Som
konseljpresident ersattes han av Leygues.
Genom världskriget hade F. blivit
territoriellt förstorat men stod vid krigets slut inför
en rad svåra problem. Nativiteten hade redan
före kriget i F. varit ovanligt låg, i kriget
hade 1,3 mill. fransmän stupat, och luckorna
fylldes genom immigration, fiämst från
Syd-och Östeuropa, av italienare, polacker o. s. v.
Statsskulden hade vuxit oerhört och valutan
fallit under pari. Den franska industrien
uppblomstrade emellertid förvånansvärt fort, och
exportaffärerna gynnades av valutans
fortsatta fall. Upprepade konferenser (Boulogne,
Spa, London, Cannes, Paris o. s. v.) kunde icke
lösa skadeståndsfrågan. Under
fredsförhandlingarna hade från franskt håll förgäves
yrkats på att Rhen skulle bli Tysklands
politiska eller militära västgräns; i stället
avtalades då ett engelskt-franskt-amerikanskt
garantifördrag om F:s östgräns, men detta
ratificerades ej av amerikanska senaten och
var därmed även för Englands del förfallet.
Förödelserna i norra F. kostade oerhörda
summor för återuppbyggnadsarbeten. Genom
Wa-shingtonkonferensen nov. 1921—febr. 1922 om
begränsning av rustningarna till sjöss m. m.
förpliktigade sig F. att minska sin
slagskepps-flotta till samma tontal som Italiens; våren
1922 nedsattes de värnpliktigas tjänstetid till
i allm. 18 mån., men F. förblev dock Europas
starkaste militärmakt och förvärvade genom
traktater med Polen och Lilla ententens stater
inflytande i mellersta Europa. På den
interal-lierade konferensen i Cannes jan. 1922 biträdde
Briand, konseljpresident och utrikesminister
sedan jan. 1921, Lloyd Georges förslag om en
allmän europeisk konferens i Genua och
mottog med sympati ett engelskt förslag om
garantifördrag om F:s östgräns. Missnöje i
parlamentet med denna politik vållade kabinettet
Briands avgång, och Poincaré blev 13 jan.
1922 konseljpresident och utrikesminister.
Han sökte framför allt indriva det tyska
skadeståndet och tillämpade energiskt
Versailles-traktatens bestämmelser om »sanktioner»,
straffåtgärder vid underlåtenhet att uppfylla
fredsfördragsbestämmelserna och de allierades
tolkningsbeslut. 10 jan. 1923 företogs med
belgiskt bistånd en ockupation av
Ruhrom-rådet för att skaffa F. »produktiva panter».
Den möttes med passivt motstånd från
Tyskland, klandrades rätt allmänt i utlandet och
gjorde ej åsyftad verkan, samtidigt som
F:s finanser ytterligare undergrävdes. Med
F :s goda minne företagna försök av
äventyrare att skapa självständiga stater i
Rhen-landet misslyckades totalt (se Tyskland,
historia). Den 1924 uppkomna s. k.
Dawes-planen åstadkom åtm. en tillfällig lösning av
skadeståndsfrågan, som dock icke omedelbart
gav F. de inkomster det behövde. Trots att
det passiva motståndet i Ruhr hösten 1923
upphört och ockupationen därefter givit en
del positiva resultat, försämrades F:s
finansiella läge; valutans fall hejdades
visserligen 1924, men regeringens ekonomiska
politik, baserad på bl. a. skattehöjningar och
indragning av tjänstemän, gjorde den
impopulär, och vid valen 11 maj 1924 vunno de
förenade vänsterpartierna (cartel des gauches)
majoritet i deputeradekammaren. Presidenten
Millerand, som engagerat sig i bloc nationals
politik, tvangs att avgå och efterträddes 13
juni 1924 av senatspresidenten Gaston
Doumergue, som valts med 515 röster mot
309 för den radikale kammarpresidenten
Pain-levé. Radikalernas ledare, É. Herriot, bildade
(16 juni) ministär och återställde den under
Ruhrockupationen grumlade vänskapen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
