Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Historia - Litteratur till Frankrikes historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1009
Frankrike (Litteratur till F:s historia)
1010
England; på en konferens i London juli—
aug. s. å. godtog Tyskland Dawesplanen, varpå
utrymningen av Ruhr påbörjades. Herriots
ministär återupptog kampen mot
klerikalis-men och väckte därvid åtskilligt missnöje i
Elsass, upptog diplomatiska förbindelser med
Sovjetryssland men stred förgäves mot de
finansiella svårigheterna. Trots regeringens
förklaring, att inflation till varje pris borde
undvikas, hade Banque de France beordrats
trycka för många sedlar i förhållande till
täckningen, och med anledning därav
störtades kabinettet Herriot 10 april 1925.
Pain-levé bildade den nya ministären och tog
Briand till utrikesminister samt Caillaux till
finansminister. Efter världskriget hade F.
fått mandat över Syrien, men på sommaren
1925 gjorde åtskilliga stammar, bl. a. druser,
uppror mot den franska förvaltningen; den
nye franske överkommissarien, general
Sar-rail, tog i med hårdhandskarna och lät okt.
s. å. bombardera Damaskus. Hans civila
efterträdare (först H. de Jouvenel, sedan
Pon-sot) lyckades dock småningom återställa
ordningen. Trots skattehöjning o. a. åtgärder
förmådde ej Caillaux hejda inflationen men fick
aug. 1925 till stånd en för F. förmånlig
uppgörelse om dess skulder i England; däremot
misslyckades hans mission i enahanda syfte
i U. S. A. 27 okt. avgick Caillaux efter
angrepp från radikalernas kongress, ministären
ombildades men avlöstes i slutet av nov. av
ett kabinett Briand. Finanserna utgjorde
alltjämt den brännande frågan, och den ene
finansministern efter den andre sökte
förgäves en lösning, socialisterna yrkade på en
dryg engångsskatt på kapitalet, allt under det
att valutan föll och budgetens behandling
fördröjdes. Okt. 1925 mötte Briand i Locarno
(se d. o.) tyske utrikesministern, Stresemann,
och den engelske, Chamberlain, och därvid
överenskoms om Tysklands snara inträde i
Nationernas förbund och garantifördrag om
status quo på F:s västgräns. De s. k.
Locarno-avtalen avsågo att öppna en politik av
fredligt samarbete mellan Europas stater och
minskade särskilt spänningen mellan F. och
Tyskland. Briand ombildade mars och juni 1926
sitt kabinett. Caillaux blev 23 juni åter
finansminister men väckte icke
deputeradekammarens förtroende; då regeringen begärde
vidsträckta fullmakter för finansministern,
störtades den (17 juli) av dåv. kammarpresidenten
Herriot, som därpå bildade ny ministär. Denna
möttes emellertid av våldsam opposition med
gatudemonstrationer i Paris, valutan nådde
bottenkurs (1/B av nominella värdet),
statskassan var tom, och Herriot störtades efter en
dags regering. Den hotande situationen
räddades av Poincaré, som 23 juli bildade en
samlingsministär, vilken inneslöt sex f. d.
konseljpresidenter (bland dem Poincaré själv
finans-, Briand utrikes-, P. Painlevé
krigs-och Herriot undervisningsminister).
»Locarno-politiken» fortsattes. Förtroendet till
franc
valutan återvände, och Poincaré grep sig
energiskt an med finansernas sanering. Den
genomfördes huvudsaki. med hjälp av
sparsamhet och metodiska åtgärder, en nybildad
skatt-kammarfond och faktisk stabilisering av
valutan. Om inrikesministern A. Sarrauts dekret
om minskad centralisation samt den nya lagen
(juli 1927) om val till deputeradekammaren
se under Författning och förvaltning, sp. 977.
Omfattande förslag om ny härordning med
ettårig tjänstetid och nationell
försvarsbered-skap genomdrevos; om dessa se ovan,
Försvars-väsen, sp. 972. — Se vidare specialartiklar
om här behandlade personer. A. A-t.
Litteratur till Frankrikes historia. Allmän
litt.: G. Monod, »Bibliographie de 1’histoire de
France» (1888); H. Taine, »Les origines de la
France contemporaine» (6 bd, 1875—90; 27:e
uppl. 1917 ff.); »Histoire de France depuis
1’origine jusqu’ä la revolution» (9 dir i 18 vol.,
1905—11) och »Histoire de France
contemporaine» (10 bd, 1921—22), båda utg. av E.
La-visse; C. Laurin, »Våld och väld» (1910); A.
Rambaud, »Histoire de la civilisation
fran-gaise» (I, 10 :e uppl. 1906“; II, 11 :e uppl. 1921);
»L’histoire de la nation frangaise», utg. av G.
Hanotaux (1920 ff.; hittills 15 bd); »L’histoire
de France racontée ä tous», utg. av F.
Funck-Brentano (hittills bd 1—6, 8, 10; 1920—27;
dansk övers. 1924 ff.; »Frankrig efter 1815»
av H. Jensen, 1927).
För F :s förhistoria och äldre historia intill
medeltidens slut: J. Déchelette, »Manuel
d’ar-chéologie», I—II: 3 (1908—14); »Reallexikon
der Vorgeschichte», utg. av M. Ebert. art.
»Frankreich»; tidskriften L’Anthropologie
(från 1890); C. Jullian, »Histoire de la Gaule»
(8 bd, 1884—1926) och »De la Gaule a la
France» (1922); J. H. Rosny, »Les origines,
la préhistoire» (1924); F. Funck-Brentano,
»Les origines» (1925; rik bibliogr., går t. o. m.
karolingerna) och »Le moyen age» (1922, rik
bibliografi); L. Halphen, ȃtudes critiques sur
1’histoire de Charlemagne» (1921); A. Dopsch,
»Die Wirtschaftsentwicklung der
Karolinger-zeit» (2 bd, 1912—13); Ch. V. Langlois, »La
vie en France au moyen åge» (3 bd, 1924—
27); J. Calmette, »La société féodale» (1923);
H. Pirenne, »Histoire de Belgique» (I, 3 :e uppl.
1909; II, 3:e uppl. 1922).
För renässansen och fram till 1789: L.
Batif-fol, »Le siècle de la renaissance» (6:e uppl.
1924, rik bibliogr.); K. Chlqdowski, »De sista
Valois» (sv. övers. 1923); L. Romier, »Les origines
politiques des guerres de religion» (2 bd, 1913
—14); F. Rocquain, »La France et Rome
pen-dant les guerres de religion» (1924); Viénot,
»Histoire de la réforme frangaise, des origines
ä 1’édit de Nantes» (1925); J. Boulenger, »Le
grand siècle» (4:e uppl. 1920, rik bibliogr.);
H. Leclercq, »Histoire de la régence» (3 bd,
1921—22) ; C. Stryienski, »Le dix-huitièine
siècle» (5:e uppl. 1920, rik bibliogr.); R.
Holtz-mann, »Französische Verfassungsgeschichte»
(1910, går till revolutionen); A. Wahl, »Vor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
