Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Litteratur till Frankrikes historia - Frans (trådar) - 1. Frans I (konung av Bägge Sicilierna) - 2. Frans II (konung av Bägge Sicilierna) - 1. Frans I (fransk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Frans
1012
geschichte der französischen Revolution» (2 bd,
1905—07); F. Funck-Brentano, »L’aucien
,ré-gime» (1926).
För franska revolutionen och
Napoleons-tiden: A. Sorel, »L’Europe et la révolution
frangaise» (8 bd, 1885—1911); F. V. A.
Au-lard, »Histoire politique de la révolution
frangaise» (1901); L. Madelin, »La révolution»
(1920. rik bibliogr.); A. Mathiez, »Histoire de
la révolution frangaise» (hittills 3 bd, 1922—
27); »Histoire soeialiste», utg. under ledning
av J. Jaurès (12 bd. 1901—08); P. de La
Gorce, »Histoire religieuse de la révolution
frangaise» (5 bd, 1909—23); A. Chuquet, »Les
guerres de la révolution» (11 bd, 1886—95);
H. Hjärne, »Revolutiouen och Napoleon» (1911);
Alma Söderhjelm, »Den franska revolutionen»
(1924), »Sverige och den franska revolutionen»
(2 bd. 1920—24) och »Den stora revolutionen»,
I (1927); J. A. Fridericia. »Revolutionen og
Napoleon» (3:e uppl. 1920); Lydia
Wahlström, tiden 1789—1815 i Lindblads
världshistoria, bd 7 (1927); G. Bourgin, »Die
Revolution» (1922) och »Napoleon und seine Zeit»
(1925); A. Vandal, »L’avènement de
Bona-parte» (2 bd, 1902—07; sv. övers. 1906—17)
och »Napoléon et Alexandre I» (3 bd, 1891—
96); G. Guénin och J. Nouaillac, »Le consulat,
1’empire et la restauration» (1923). Jfr
Napoleon I.
För restaurationen och julimonarkien: C.
Hallendorff, »De franska bourbonernas fall»
(1905); G. Weill, »La France sous la monarchie
constitutionelle» (ny uppl. 1912); A. Crémieux,
»La révolution de février» (1912); P. de La
Gorce, »Louis XVIII» (1926); J.
Lucas-Dubre-ton, »La restauration et la monarchie de
juil-let» (1926; med litt.-anv.); N. Forssell, tiden
1815—48 i Lindblads världshistoria, bd 7 (1927).
För 2:a republiken och 2:a kejsardömet: G.
Renard, »La république de 1848» (1906); P. de
La Gorce, »Histoire du second empire» (7 bd,
1894—1905); E. Ollivier, »L’empire libéral»
(17 bd, 1895—1915); T. Säve, »Napoleon III
och det andra franska kejsardömet» (1901).
För tredje republiken: G. Hanotaux,
»Histoire de la France coutemporaine», I—IV (1903—
08; går t. o. m. 1882) och »Histoire illustrée de
la guerre de 1914» (17 bd, 1905—24); A.
Debi-dour, »L’église catholique et 1’état sous la
troi-sième république» (2 bd, 1906—09); J. Bodley,
»France» (2 bd. 1898; 7 :e uppl. 1907); G.
Bourgin, »La commune» (1907); A. Tardieu, »La
France et les alliances» (1910); Ch. Seignobos,
»L’évolution de la III:e république (1875—
1914)» (1921); R. Recouly, »La troisième
république» (1927); R. Kjellén, »Stormakterna
och världskrisen» (1920). Jfr även litt. vid
art. Världskriget. B. H-d.; A. A-t.
Frans, en rad enkla eller gruppvis
sammanförda trådar, i prydnadssyfte åstadkommen i
kanten av en vävnad antingen genom att
man borttagit de yttersta varp- eller
inslags-trådarna, då obundet inslag, resp, varp, bildar
en s. k. naturlig f., eller ock genom att
man fastsytt ett löst fransband, som då vanl.
är förfärdigat av annat material än
huvudvävnaden. — Bandfrans består av varp
med utom densamma vågformigt utskjutande,
ej uppklippt inslag. — Pärlfrans är ett
löst fransband, på vars »trådar» äro uppträdda
pärlor av glas, metall eller annat
prydnads-material. — Jfr Snörmakeri. G. H-r.
Frans (it. Francesco), konungar av Bägge
Sicilierna. 1. F. I (1777—1830), son till
Ferdinand I och Karolina av Österrike, vann
som styresman över Sicilien 1812—20 en viss
popularitet genom liberala sympatier men slöt
sig efter sin tronbestigning 1825 till det
reaktionära Österrike och regerade despotiskt.
2. F. II, den siste bourbonske konungen
av Neapel (1836—94), son till Ferdinand II,
som han 1859 efterträdde. F. var en
vansläk-tad odugling, i total saknad av alla
regent-egenskaper. Han lät den gamla
hovkamarillan fortsätta sitt skräckregemente, tills april
1860 revolutionen utbröt (jfr Neapel,
historia). I tre månader försvarade sig F. i
fästningen Gaeta, eggad av sin gemål, den
modiga Sofia av Bayern (1841—1925), men
måste 13 febr. 1861 kapitulera. Exkungaparet
bodde senare i Bayern. Litt.: R. de Cesare,
»La fine di un regno», bd 2 (1900). Å. S-n.
Frans I, konung av Frankrike. M&lning av Jean
Clouet. I Louvremuseet i Paris.
Frans (fr. Frangois), franska konungar.
1. F. I (1494—1547), son till Karl av
Orleans (se d. o.) och Louise av Savojen, äktade
1514 Claude (se d. o.) av Frankrike och blev
1515 konung. F. upptog sin svärfader
Lud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
