Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska litteraturen - Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1025
Franska litteraturen
1026
des romans bretons (bretonska
romaner, se d. o.), och dess främste utövare var
Chrétien de Troyes, en betydande diktare,
som levde och verkade vid hovet i Champagne
under 1100-talets senare hälft. De nya
inflytanden, som här låta sig spåras, hänföra sig
dels till keltisk sagodiktning, dels till den
provensalska trubadurlyriken, som även får
direkta nordfranska avläggare. Ett starkt
inslag av orientalisk mystik och fantastik gör
sig likaledes märkbart. Versformen är
åtta-stavig och parrimmad. Den legendariske kung
Artus och hans riddare av det runda bordet
(Lancelot, Ivan Lejonriddaren, Perceval m. fl.)
ha givit namn åt flertalet hjältar
(»Artus-romaner»). Den vackraste av dem alla,
»Tristan et Yseult», bevarad, i fragment av Béroul
och Thomas, behandlar emellertid ett
fristående kärleksöde av tragisk karaktär. Kortare
versberättelser i samma anda (lais) diktades
av Marie de France. Närbesläktade med
romans bretons och skrivna för samma publik
ro de s. k. romans d’antiquité} vilkas
främste företrädare var Chrétiens samtida Benoit
de Sainte-More; dessa romaner om Troja och
Alexander utgå från senlatinska dikter, där
den klassiska traditionen redan starkt
övervuxits av en frodig orientalisk sägenflora och
de antika hjältarna framträda som fulländade
riddare från korstågens tid. Såväl chansons
de geste som romans bretons omskrevos
under den senare medeltiden på prosa och
ned-sjönko under renässansen till en av de
litte-rata föraktad folkläsning (»Amadis de Gaule»,
1540). Parallellt med denna ridderliga epik
framträder en rik komisk diktning, dels i
form av långa allegoriska djurepos, s. k.
rävromaner (romans de renart, efter sin
stående hjälte, den listige räven), dels i form av
korta anekdoter ur livet, s. k. fabliåer
(fab-liaux). Versformen är densamma som i
romans bretons. Rävromanerna — urspr. på
latin — börja florera redan mot 1100-talets
slut, och under djurmasken igenkänner man
lätt representanter för olika yrken och
samhällsklasser. Fabliåerna, av vilka man
känner ett 150-tal, visade sin starkaste livskraft
under 1200-talet. Bédier har gjort slut på
legenden om deras orientaliska ursprung via
latinska sago- och predikosamlingar; endast
ett fåtal har kunnat visas äga denna
litterära proveniens. Det är »1’esprit gaulois»,
som här fått sitt första och renaste uttryck:
en förening av skarp realistisk iakttagelse och
en outsinlig satirisk ådra, för vilken riddare
och präster, borgare och bönder äro lika i sin
mänskliga svaghet, uppenbarad framför allt i
förhållandet till kvinnan och penningen. —
Den senare medeltidens litteratur står så
gott som h. o. h. under inflytande av en stor
allegorisk lärodikt, »Roman de la rose»,
påbörjad på 1230-talet av Guillaume de Lorris,
som var ett verkligt poetingenium, och
avslutad ett fyrtiotal år senare av Jean de
Meung, en medeltida Voltaire. Det andliga
livet, lamslaget av »hundraårskriget» mot
engelsmännen och de stora farsoternas gissel,
låg eljest till stor del i träda under denna
period. Endast lyriken visar en smula
livaktighet; den representeras av bl. a. Alain
Chartier och Charles d’Orléans. Den folkliga
balladen, som i dansvisans (»carolens») form
existerat åtm. sedan 1200-talet, får oväntat
sin mästare under 1400-talets senare hälft i
Frangois Villon, den subjektiva lyrikens förste
store franske representant.
Frankrike är den medeltida teaterns vagga.
Denna teater utvecklar sig direkt ur den
kyrkliga liturgien, som redan innehåller ett
dramatiskt element, särskilt framträdande
vid de stora religiösa festerna (jul och påsk).
Från 1100-talets mitt kan man dock tala om
ett självständigt drama, frigjort från den
kyrkliga kulten. Man äger från denna tid
dels ett anonymt Adamsspel, dels ett
helgonspel om Saint-Nicolas av den även som lyriker
verksamme Jean Bodel. Från 1200-talets
senare hälft stamma två realistiska och graciösa
små folklustspel med inlagda dansvisor av
Adam de la Halle. Under 1300-talet utgöra
helgonspelen den populäraste genren; ett 40-tal
»Miracles de Notre-Dame» har sålunda
bevarats. Under 1400-talet når den dramatiska
verksamheten sin kulmen, fasta scener med
ända till ett 50 tal »mansions» byggas, och
särskilda sällskap, s. k. Confréries de la
passion, bildas, som få monopol på de religiösa
skådespelen. Inom medeltidens allvarliga
drama biukar man särskilja fyra genrer: de
egentliga mysterierna, som hämtade sitt
stoff ur Gamla och Nya testamentet och krävde
den största apparaten; mirakler, kortare
dramer, som framställde ett helgons liv och
underverk; profanmysterier, vilka från
början torde ha utgjort dramatiseringar av
samtida predikoexempel med anekdotisk
karaktär, ss. den uppbyggliga historien om
Gri-seldis (de kallades också exempelmoraliteter),
men sedan förvandlades till rena krönikespel
(histoires) med motiv bl. a. ur antik och
modern historia, slutligen rena moraliteter,
vilka utgöra begynnelsen till ett psykologiskt
drama i allegorisk form, där personifierade
synder och laster kämpa om människans själ.
Dessa moraliteter, liksom deras komiska
vrångbild, sottierna, spelades icke av
confré-rierna utan av studentsällskap under olika
namn. På farsens fält skjuter det komiska
medeltidsdramat sina livskraftigaste skott,
däribland åtm. ett mästerverk, det odödliga
juristskämtet »Maitre Pathelin».
Medeltidens prosalitteratur representeras så
gott som uteslutande av de stora
krönikörerna: Villehardouin, som skildrar frankernas
erövring av Konstantinopel, Joinville, Ludvig
den heliges biograf, Froissart, riddarlivets
skildrare, och Commynes, som för oss fram
till Ludvig XI :s tid. Den senare medeltidens
franska prosanovellistik, som icke saknar
släktskap med fabliåen, står emellertid vä-
VII. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
