Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska reformerta församlingen i Stockholm - Franska revolutionen - Franska skolan - Franska Somalilandet - Franska språket - Formlära - Ordförrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1041
Franska revolutionen—Franska språket
1042
hålla sina gudstjänster under engelske
ministerns beskydd i dennes hus. Först 27 aug.
1741 utfärdades en k. kung., varigenom fri
religionsutövning beviljades dem, som
tillhörde engelska och reformerta kyrkan, med
tillstånd för dem att i sjöstäderna (utom
Karlskrona) ha egna kyrkor. 1752 invigdes
vid Stora Nygatan (nuv. adressnummer 5) F :s
första kyrka. Den ersattes 1881 med en ny,
belägen Humlegårdsgatan 13. Gudstjänsten
förrättas på franska. Pastorn, som hitintills
kallats från Frankrike eller Schweiz, utses av
kyrkorådet (consistoire) och avlönas av
församlingen, som är fullt självständig och har
ett 100-tal medl. Den äger ett bibliotek på
10.000 bd. A. M-hn.
Franska revolutionen (1789 års revolution),
se Frankrike, historia.
Franska skolan (École frangaise), högre
elementarläroverk för flickor i Stockholm,
omfattande lekskola, förberedande skola (3
klasser) och den egentliga skolan (8 klasser).
Franska är grundläggande språk. Antalet
lärjungar är omkr. 325. F. grundlädes 1862 av
madame Florentine Modelon; föreståndarinna
sedan 1897 var fröken Jenny Müller (d. 1924).
Franska Somalilandet, se S o m a 1 i 1 a n d.
Franska språket. Franskan är det
romanska språk (se d. o.), som talas i nästan hela
Nordfrankrike och är riksspråk även i
Syd-frankrike. Icke franskspråkiga landsdelar äro
Korsika, vars språk är en ital. dialekt, en del
av dep. Basses-Pyrénées med baskiskt samt av
dep. Pyrénées-Orientales med katalanskt
tungomål, dep. Finistère samt delar av dep.
Mor-bihan och Cötes-du-Nord, där bretonska talas,
samt en flamsktalande del av dep. Nord,
vartill kommer Elsass-Lothringen med till stor
del tysktalande befolkning. Utom Frankrike
talas franska i några av alpdalarna i n.
Italien, i schweiz. kant. Genève, Vaud, Neuchhtel
och delvis Fribourg, Valais och Bern, i det
vallonska området av Belgien samt på
Normandiska öarna. F. ö. är franskan spridd över
hela franska kolonialområdet i olika
världsdelar, varjämte bör nämnas den till en
egendomlig dialekt utvecklade franskan i Kanada.
Det sammanlagda antalet fransktalande
individer beräknas till mellan 40 och 50 mill.,
därav i Frankrike omkr. 38 mill. — Bland
för franskan utmärkande förändringar i
vulgärlatinets ljudsystem märkes den starka
reduktionen av obetonade stavelser. Sålunda
faller i regel varje eftertonig vokal utom a,
som blir, i de flesta fall stumt, a. En följd
härav är, att praktiskt taget alla franska ord
äro oxytona (murum^mur, vita7>vie,
dormi-torium^dortoir, ornamentum>ornement).
Betonat lat. a i fri ställning >e (mare7>mer,
patrem7>père\. Slutet o (<lat. ö, w)>eu,
slutet e (<e, i)7>oi (hora^heure, gula>gueule,
me^moi, fidem>foi). Öppet o och e (<(lat. ö
och è) diftongeras till ue, ie, av vilka det
förra blir eu (novem7>neuf, pedem> pied).
Vokal, åtföljd av nasal konsonant, nasaleras,
vil
ket ibland medför klangförändring (manum^
main, annum^an, vinum^vin, bonum>bon).
— Inom konsonantismen märkas dentalernas
fall i intervokal ställning (spata>épée,
lau-dare^louer), labialernas motsv. övergång till
v (h ab er e> avoir, sapere>savoir), övergången
av initialt c framför a till ch (carum^cher),
framför e, i till s (centum^cent), av c, g i
vissa ställningar till j, som ingår olika
kombinationer med föreg. vokal (pacare7>payer,
necare>noyer, factum^fait). Redan i
vulgärlatinet försvann n framför s (mensem^mois),
i fornfransk tid förstummas s framför
konsonant (prestare)>préter, insulam^ile). Framför
de initiala grupperna sc, sp, st alstras ett
epentetiskt e (scutum>écu, sponsare>épouser,
strictum7>étroit).
Formlära. Det lat. kasussystemet ersättes
med prepositionella konstruktioner men
finnes i viss utsträckning kvar hos pronomina.
Efter förstumningen av finalt s (x, z) råder
ingen skillnad mellan numerus, utom i de fall,
då ett stumt s uttalas framför ett
vokalbe-gynnande ord (bindning). Med utgångspunkt
från 1 :a deklinationen har -e blivit ord.
ferni-ninämlelse (grande, verte). De lat. pronomina
ha i allm. bevarats; demonstrativgruppen visar
i vulgärlatinet uppkomna sammansättningar
med iuterjektionen ecce (ecce ille^celui, celle,
ecce iste^ce, cette, ecce hoc>ce).
Konjuga-tionssystemet visar förlust av lat. syntetiska
passivformer utom part, perfekt, av
pluskvam-perfekt indikativ, av de båda futura, av
im-perfekt och perfekt konjunktiv, av
imperativ utom 2:a pers. sing. samt av de båda
supina. Passiven bildas med étre; i aktivum
ha tillkommit de sammansatta formerna för
perfekt och pluskvamperfekt (j’ai eu, j’étais
allé). Ett nytt futurum har bildats genom
sammansättning av presens av avoir med
infinitiven och ett konditionalis, bildat med
im-perfekt av avoir (chantera, chanteraitf.
Ordförrådet. F:s kärna utgöres av de ord,
som från den romerska erövringen till vår tid
oavbrutet levat i folkets mun. Dit höra
språkets konstitutiva element, hjälpverben,
pronomina, prepositionerna och f. ö. ett stort antal
vanliga ord. Av den vid tiden för erövringen
av Gallien talade keltiskan finnas, frånsett
ortnamn, få rester. Den frankiska
invandringen på 400-talet medförde språkets
uppblandning med talrika germanska element
(gant, guerre, gage, blanc, frais, choisir, hair,
guère). Engelskan har under 1800- och
1900-talet bidragit med många ord, tillhörande
särskilt spoitens och modets områden (sport,
snob, club, redingote, dancing). Provensalskan
har under tidernas lopp avlämnat åtskilligt
till franskan (panade, cadeau, cadet, flageolet),
likaså, särskilt under 1400- och 1500-talet,
italienskan (arsenal, soldat, corporal, fresque,
sonate, banque, crédit, courtisan). Även
spanskan har ej obetydligt ökat det fr.
ordförrådet (casque, camarade, cigare, tabac). Av vida
större betydelse än alla lån utifrån är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
