Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk-tyska kriget 1870—71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1065
Fransk-tyska kriget 1870—71
1066
méer bildades: l:a armén (v. Steinmetz) ryckte
från n. ö. mot Saarbrücken, 3:e armén
(kronprinsen av Preussen) samlades vid linjen
Karlsruhe—Landau, 2:a armén (prins Fredrik
Karl) i närheten av Mainz, Sammanlagda
styrkan var omkr. 440,000 man; högsta
befälet fördes av konung Vilhelm av Preussen
med H. von Moltke som generalstabschef. En
framstöt av franska 2:a armékåren till
Saarbrücken (2 aug.) följdes snart av reträtt till
Spicheren, där fransmännen blevo slagna (6
aug.). Tyska 3:e armén gick 4 aug. över
gränsen och slog vid Wissembourg (ty.
Weissen-burg) en division (Douay) av franska 1 :a kåren.
Tyskarna fortsatte till Wærth (ty. Wörth),
där Mac Mahon (6 aug.) led ett kännbart
nederlag och skyndsamt retirerade till
Cha-lons. Största delen av Rhenarmén (så kallades
franska fältarmén) drog sig småningom
tillbaka till Metz och ställdes 12 aug. under
marskalk Bazaines befäl. Största delen av
tyska armén nådde 15 aug. Moselle, och
fransmännen måste anträda sitt ödesdigert
försenade återtåg till det inre av landet. De från
Metz återtågande motades 16 aug. vid
Vion-ville, och efter det blodiga slaget vid
Vion-ville—Mars-la-Tour, vari större delen av
Bazaines armé deltog, intog den ställning med
ryggen mot Metz. Genom slaget vid
Grave-lotte-—Saint-Privat (18 aug.), det största
under hela kriget, kastades fransmännen
tillbaka till Metz, där de inneslötos av tyska 2:a
armén och 1 :a armén. Tyska 3:e armén och
en nybildad 4:e armé (kronprinsen av
Sach-sen) framryckte mot en vid Chalons av Mac
Mahon nybildad armé, som 21 aug. började
återtåga mot Paris. Regeringen där yrkade,
att Mac Mahon i stället skulle förena sig med
Bazaine, och 23 aug. satte han sig därför i
marsch mot n. ö. Hans armé upphanns snart
av tyskarna, som trängde den åt n., varvid
general de Failly 30 aug. blev överrumplad
och slagen vid Beaumont. Tyskarna anföllo
nu vid Sedan 1 sept. från alla sidor, och
slaget vid Sedan slöt med att fransmännen
2 sept. måste sträcka vapen; även kejsar
Napoleon måste ge sig fången.
Den vid kejsardömets fall 4 sept. bildade
nationalförsvarsregeringen beslöt fortsätta
kampen, ehuru Paris i mitten av sept.
inneslöts av tyska 3:e armén och 4:e el.
Maas-armén. I Paris bildade general Trochu en
armé, och i landsorten lyckades L. Gambetta
som krigsminister hos regeringsdelegationen
i Tours utrusta ej mindre än omkr. 600,000
man. Loirearmén bildades under genera]
d’Aurelle de Paladines s. om Orleans och
lyckades genom slaget vid Coulmiers 9 nov. driva
fienden något tillbaka samt intog en befäst
ställning n. om Orléans.
Metz hade, sedan Bazaine 31 aug.—1 sept.
förgäves sökt bryta inneslutningslinjen, 27
okt. kapitulerat, och prins Fredrik Karl kunde
därför med 2:a armén skynda till Loire, där
han 20—24 nov. tog ställning. En av
Gam
betta med Loirearméns högra flygel anordnad
anfallsrörelse misslyckades (vid
Beaune-la-Ro-lande 28 nov.), och även vänstra flygeln
(under Chanzy) blev slagen (2 dec.), varpå prins
Fredrik Karl genombröt fransmännens
utsträckta ställning (3—4 dec.) och intog
Orléans. Chanzys trupper blevo efter hård strid
vid Le Mans (10—12 jan. 1871) skingrade. I
n. Frankrike hade en nordarmé bildats under
general Faidherbe. Den anfölls efter Metz’
fall av tyska l:a armén (v. Manteuffel; sedan
v. Goeben), och efter en rad hårda strider (bl. a.
vid Amiens 27 nov., Bapaume 3 jan. 1871 och
S:t-Quentin 19 jan.) var även dess kraft
uttömd. Från Paris hade två resultatlösa utfall
gjorts (30 nov.—4 dec. 1870 mot s. ö., 19
jan. 1871 mot s. v.), och som alla munförråd
voro förtärda, gav sig Paris 28 jan. Nu slöts
s. d. vapenvila, vilken dock ej gällde östra
krigsskådeplatsen. Där hade general von
Wer-der intagit Strassburg (28 sept. 1870) och
börjat belägra Belfort. Loirearméns högra flygel,
sedan kallad östarmén, under Bourbaki,
sändes av Gambetta till Belforts undsättning men
kastades tillbaka av von Werder vid Lisaine
(Montbéliard) 15—17 jan., varefter den vid
Verrières (ö. om Pontarlier) trängdes in på
schweiziskt område och avväpnades. Belfort
uppgavs nu på order från Paris, varpå även
här stillestånd inträdde (18 febr.). —
Freds-preliminärer ingingos 26 febr. 1871 i
Versailles, definitiv fred slöts 10 maj s. å. i
Frankfurt am Main.
Litt.: Av arbeten på tyska sidan må främst
anföras preussiska generalstabens stora verk
»Der deutsch-französische Krieg 1870—71,
re-digiert von der kriegsgeschichtlichen
Abthei-lung des grossen Generalstabs» (5 bd, 1872—
81) och Moltkes »Geschichte des
deutsch-fran-zösischen Krieges von 1870—71» (d. 3 av hans
»Gesammelte Schriften und
Denkwürdigkei-ten», 1891; två sv. övers. 1892) samt vidare
J. v. Verdy du Vernois, »Studien über den
Krieg. Auf Grundlage des
deutsch-franzö-sischen Krieges 1870—71» (3 bd, 1891—1905;
3 h. i sv. övers. 1893 samt »I stora
högkvarteret», 1896). Vidare märkas F. Hoenig, »Der
Volkskrieg an der Loire» (6 bd, 1893—97);
K. Woide, »Die Ursachen der Siege und
Nie-derlagen im Kriege 1870» (tysk övers, från
ryskan, 2 bd, 1894—96); H. Kunz,
»Kriegs-geschichtliche Beispiele aus dem
deutsch-fran-zösischen Kriege vom 1870—71» (18 h., 1897—
1904); E. v. Schmid och P. Kolbe, »Das
franzö-sische Generalstabswerk über den Krieg 1870
-—71. Wahres und Falsches» (13 h., 1903—14).
— Bland franska arbeten märkes främst
franska generalstabens stora verk »La guerre
de 1870—71» (20 bd, 1901—11). Vidare må
nämnas F. Bonnet, »Guerre franco-allemande»
(3 bd, 1878—83; sv. övers. 1884—89); P.
Le-hautcourt (pseud. för E. Palat), »Histoire de
la guerre 1870—71» (7 bd, 1901—08), och
memoarverk av Bazaine, Ducrot, Faidherbe m. fl.
En bibliogr. utgavs 1896 av E. Palat. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
