Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Fredrik VII (dansk konung) - 8. Fredrik VIII (dansk konung) - Fredrik (dansk arvprins) - Fredrik (Kristian Fredrik Frans Mikael Karl Valdemar Georg, dansk kronprins) - 1. Fredrik August (Frederick Augusts, engelsk prins) - 2. Fredrik Ludvig (Frederick Louis, prins av Wales) - Fredrik II (lantgreve av Hessen-Homburg) - 1. Fredrik III (hertig av Holstein-Gottorp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
Fredrik
1094
ledare, avskedade det gamla
geheimestatsrå-det, tog de nationalliberala ledarna till
ministrar oeh underskrev 5 juni 1849 den nya,
mycket frisinnade grundlagen. Han byste
dock stora tvivel om det riktiga häruti, och
under det konservativa bakslag, som följde
efter kriget 1848—50, var han ofta starkt
betänkt på att återtaga envåldsmakten, men
den oerhörda popularitet hans gemytliga
danska sinnelag vunnit liksom band honom vid
folket, och det kom ej till någon avgörande
brytning med 1849 års idéer. Grevinnan
Dan-ner, som med brännande hat förföljdes av de
nationalliberala, verkade med opportunistisk
klokhet i samma riktning. Under de alltmera
hotande förhållandena i söder ansåg man i
flera hänseenden F:s person som en garanti
för landet: hans ställning som den siste
ättlingen av kungahusets huvudlinje, hans
vänskap med det svenska kungahuset, hans
solidaritet med folket. Alla dessa garantier
för-svunno med F:s rätt oväntade död på
Glücks-borg 15 nov. 1863. Hans många och stora
brister försonas genom hans okonstlade
danska natur; genom hans förmedling 1848 blev
övergången alltför snabb från en lugnt
framåtskridande liberalism till en nästan
revolutionär demokrati, men en mera målmedveten
konung skulle kanske under de ödesdigra
dagarna 1848 ha kunnat vålla ännu obotligare
skada. — Litt.: N. Neergaard, »Under
juni-grundloven», I—II (1892—1916). P. E-t.
8. F. VIII (1843—1912), son till Kristian
IX och Louise av Hessen-Kassel. Utbildades
till officer, blev 1891 inspektör för armén
och ordf, i generalkommissionen. Vid
Kristian IX:s död, 29 jan.
1906, tillträdde F.
regeringen. Som konung
lät han leda sig av
parlamentariska grundsatser; dock var han
aug. 1909, då striden
mellan
venstregrup-perna hotade att
hindra försvarsfrågans
lösning, betänkt på ett
direkt personligt
ingripande i situationen.
Han avled plötsligt
under ett besök i Hamburg 14 maj 1912. F.
förmäldes 1869 i Stockholm med Karl XV :s
enda dotter, Louise (1851—1925), och fick med
henne fyra söner, däribland konung Kristian
X och prins Karl (som konung av Norge
Håkan VII), samt fyra döttrar. P. E-t.
Frediik, dansk arvprins (1753—1805),
konung Fredrik V:s yngre son. Deltog 1772 i
den sammansvärjning, som störtade Struensee,
och skötte sedan jämte sin mor,
änkedrottning Juliana Maria, och sin forne lärare O.
Guldberg styrelsen, tills hans halvbrors son
Fredrik (senare Fredrik VI) april 1784 tog
makten i sina händer. F. var far till konung
Kristian VIII. E. Ebg.*
Fredrik (Kristian F. Frans Mikael
Karl Valdemar Georg), dansk
kronprins (f. 1899 11/s), äldste son till konung
Kristian X och hans gemål, Alexandrine. Han
tog studentexamen 1917 och fick s. å. säte i
statsrådet, är officer ä la suite i armén men
utbildas f. ö. som sjöofficer. P. E-t.
Fredi ik (eng. Frederick), engelska prinsar.
1. Fredrik August (Frederick
Au gu stus), hertig av York, se York.
2. Fredrik Ludvig (Frederick
Louis), prins av Wales (1707—51), äldste
son till konung Georg II och far till Georg
III. Var född i Hannover och uppfostrades i
Tyskland samt kom 1728 till England, där
han av sin far mottogs ytterst kyligt på grund
av oenighet i giftermålsangelägenheter. Han
blev 1736 g. m. Augusta av Sachsen-Gotha
och förvisades 1737 från hovet. F. var
utsvävande och föga begåvad, samlade kring sig
en oppositionell krets och intrigerade mot
regeringen, särskilt mot Walpole. V. S-g.
Fredrik II (ty. Friedrich), lantgreve av
Hes-sen-Homburg (1633—1708), lantgreve Fredrik
I:s son, vanl. kallad »prinsen av Homburg».
Fick av Karl X Gustav i uppdrag att värva ett
tyskt kav.-reg:te, deltog i de polska fälttågen,
följde Karl Gustav till Danmark och miste
vid Köpenhamns belägring (1659) sitt högra
ben, varefter han måste begagna ett
konstgjort ben, kanske försett med silverleder
(därav tillnamnet »med silverbenet»). Han blev
s. å. svensk generalmajor över kavalleriet,
förmäldes 1661 med den trettio år äldre
Margareta Brahe (se d. o.), änka efter greve
Johan Oxenstierna; för hennes rikedomar
förvärvade han vidsträckta egendomar i
Tyskland. Han blev änkling 1669 och var senare
gift två gånger. 1670 gick F. i brandenburgsk
tjänst som general av kavalleriet. I slaget
vid Fehrbellin (1675) öppnade han striden som
anförare för förtruppen. 1681 blev F.
lantgreve, vinnläde sig mycket om sitt lilla lands
utveckling och mottog där landsflyktiga
huge-notter och valdenser. Han var beslutsam och
praktisk. H. v. Kleist har i sorgespelet »Prinz
Friedrich von Homburg» framställt en helt
annan karaktär än F:s. Litt.: J. Jungfer, »Der
Prinz von Homburg» (1890). V. K-r. (G. W-k.)
Fredrik (ty. Friedrich), hertigar av
Hol-stein-Gottorp.
1. F. III (1597—1659), son till hertig
Johan Adolf och Kristian IV:s syster Augusta,
tillträdde 1616 den gottorpska delen av
her-tigdömena. Han visade stort intresse för
vetenskapen, särskilt astronomi, och ovanlig
religiös fördragsamhet. Både 1627, då Tilly och
Wallenstein ryckte in i hertigdömena, och
1643, vid Torstensons genomtåg, visade han,
trots sitt länsförhållande till Danmark, stort
tillmötesgående mot rikets fiender. Med
Sverige knöt han efter freden 1645 närmare
förbindelse och ingick 1657 hemligt förbund. När
Danmark 1657 började krig mot Sverige,
intog det först F:s fästningar men måste i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
