Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fredrik August III (konung av Sachsen) - 1. Fredrik Frans I (storhertig av Mecklenburg) - 2. Fredrik Frans II (storhertig av Mecklenburg-Schwerin) - 3. Fredrik Frans III (storhertig av Mecklenburg-Schwerin) - 4. Fredrik Frans IV (storhertig av Mecklenburg-Schwerin) - Fredrik Henrik (prins av Oranien) - Fredrik Karl (prins av Hessen-Kassel) - Fredrik Karl (prins av Preussen) - Fredriksberg (herrgård)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1105
Fredrik Frans—Fredriksberg
1106
Sachsen (f. 1865); efterträdde 1904 sin far,
konung Georg. F. blev 1902 general av
infanteriet, 1909 generalöverste, 1912
fältmarskalk i preussiska armén. Avsattes vid
revolutionen i nov. 1918. F. gifte sig 1891 med
ärkehertiginnan Louise av Toscana och hade
med henne fem barn. Äktenskapet upplöstes
emellertid 1903 till följd av hennes
äktenskapsbrott med den belgiske språkläraren
André Giron. Litt.: H. Schindler, »König
Friedrich August III.» (1916). (Ä. S-n.)
Fredrik Fians (ty. Friedrich Franz),
storhertigar av Mecklenburg.
1. Fredrik Frans I, 1785 hertig,
efter 1815 storhertig av Mecklenburg-Schwerin
(1756—1837). Gustav IV Adolf var en kort
tid (1795) förlovad med hans dotter Luise
Charlotte. Till F. pantsatte Sverige 1803
Wismar (se d. o.).
2. Fredrik Frans II, storhertig av
Mecklenburg-Schwerin (1823—83), tillträdde
regeringen 1842. Deltog som preussisk
general i krigen 1864, 1866 och 1870—71 samt
verkade ivrigt för Tysklands enhet. F. förde en
arméfördelning i striderna vid Loire och Le
Mans dec. 1870—jan. 1871; han blev 1873
generalfältmarskalk. F:s försök att reformera
författningen strandade 1848—51 på adelns
motstånd.
3. Fredrik Frans III, storhertig av
Mecklenburg-Schwerin (1851—97). Tillträdde
regeringen 1883 men vistades på grund av
sjukdom mest i södern. Hans ena dotter,
Alexandrine (f. 1879), är g. m. Kristian X av
Danmark, den andra, Cecilia (f. 1886), med
tyske exkronprinsen Vilhelm.
4. Fredrik Frans IV, den siste
storhertigen av Mecklenburg-Schwerin (f. 1882).
Efterträdde 1897 sin fader, Fredrik Frans III,
och tillträdde regeringen 1901. Efter
storhertig Adolf Fredriks död 27 febr. 1918
övertog F. regeringen även över
Mecklenburg-Strelitz men förklarades vid revolutionen i
nov. 1918 avsatt i bägge storhertigdömena
och abdikerade 14 nov. (Ä. S-n.)
Frediik Hemik (holl. Frederik Hendrik),
prins av Oranien, ståthållare i Nederländerna
(1584—1647). Var son till Vilhelm I av
Oranien och dotterson till amiral G. de Coligny.
F. blev efter sin
halvbror Moritz ståthållare
1625 och visade sig i
striderna mot Spanien
som en skicklig
fältherre (särskilt i
beläg-ringskonst) och god
diplomat. Han förde en
moderat inrikespolitik
och sökte utjämna de
religiösa
partistriderna. F :s styrelse var
en storhetstid för
Nederländerna i både
mi
litärt, kommersiellt, litterärt och konstnärligt
hänseende. F:s gemål var Amalia av Solms;
Vilhelm II av Oranien var deras son. F:s
fälttåg äro beskrivna i »Mémoires de Frédéric
Henri» (1733). Litt.: A. Kleinschmidt,
»Ama-lie von Oranien» (1905); P. J. Blok, »Frederik
Hendrik» (1924). (B. H-d.)
Fredrik Karl (ty. Friedrich Karl), prins av
Hessen-Kassel (f. 1868), son till lantgreve
Fredrik Vilhelm av Hessen (1820—84). Han
förmäldes 1893 med kejsar Vilhelm II:s syster
prinsessan Margareta av Preussen (f. 1872),
avancerade till preussisk general av
infanteriet och blev 1914 svårt sårad i
Marne-slaget. En av finländska regeringen utsänd
deputation erbjöd 6 sept. 1918 F. Finlands
krona, och efter åtskillig tvekan lovade han
(9 sept.) mottaga valet, om hans kandidatur i
Finland vunne tillräckligt understöd. Valet
ägde rum 9 okt., men Tysklands militära
nederlag förmådde F. att 4 nov. ställa sitt
beslut om valets mottagande på framtiden.
Då finländska regeringen senare meddelade
F., att England och Frankrike ej ville
erkänna Finlands självständighet under en
tyskfödd konung, avsade han sig genast (20
dec. s. å.) den honom erbjudna
kungavärdig-heten. Jfr E. Hjelt, »Från händelserika år»,
II (1920). V. S-g.
Fredrik Karl (ty. Friedrich Karl), prins
av Preussen, generalfältmarskalk (1828—85),
son till prins Karl, kejsar Vilhelm I:s broder,
och morfar till sv. kronprinsessan Margareta.
Han deltog i 1848 års
fälttåg mot Danmark,
avancerade hastigt och
blev 1860 chef för 3:e
armékåren, på vilken
post han gjorde sig
gällande genom att
främja en fältmässig
utbildning. I 1864 års
krig mot Danmark
förde han befälet över
den preussiska
armékåren, med vilken han
belägrade och stormade
Dybbölställningen. 1866 var han chef för 1 :a
armén och deltog i slaget vid Königgrätz. 1870
fick han befälet över 2:a armén, som efter de
blodiga striderna vid Metz 16—18 aug. inneslöt
denna fästning. Efter dess dagtingan 27 okt.
utnämndes F. till generalfältmarskalk. Han
fick nu i uppdrag att tillbakakasta de franska
arméer, som från s. och s. v. sökte undsätta
det belägrade Paris. Därvid vann han flera
betydande framgångar, av vilka särskilt må
framhållas segern över Chanzy vid Le Mans
i början av jan. 1871. F:s krigföring
utmärkte sig för stor kraft. Efter kriget
utvecklade han som arméinspektör en livlig
verksamhet. Litt.: W. Foerster, »Prinz Friedrich Karl
von Preussen» (2 bd, 1910); v. Haeseler, »Zehn
Jahre im Stabe des Prinzen Friedrich Karl»
(3 bd, 1910—15). M. B-dt.
Fredriksberg, herrgård i Oxie socken.
Malmöhus län, s. ö. om Malmö; 324 har, därav 296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
