Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1123
Fredsrörelsen
1124
jedom bildade Randal Cremer och Frédéric
Passy i samband med dessa strävanden I
n-terparlamentariska unionen (se
d. o.). Första panamerikanska konferensen
antog 1890 ett allmänt skiljedomsfördrag, och
Europas stater inbjödos att biträda detta.
Den kapprustningsperiod, vari Europa
inträdde mot slutet av 1800-talet, ingav
farhågor för ett nytt stormaktskrig och verkade
därigenom sporrande till nya ansträngningar
av den organiserade f. Den första
världs-fredskongressen hölls i Paris 1889 och
följdes av en hel rad dylika, tills världskriget
medförde ett avbrott. Den 20 :e kongressen
hölls i Haag 1913, den 21:ai Basel 1920.
Bertha von Suttner utgav 1890 sin ryktbara
pacifistiska roman »Ned med vapnen» och
Jan Bloch 1899 sin berömda bok »Framtidens
krig». Bland författare i fredsfrågan vid
denna tid må vidare nämnas W. T. Stead,
A. H. Fried och L. Quidde. I Ryssland
förkunnade L. Tolstoj läran om passivt motstånd
som medel mot kriget.
Som ett centrum för f. inrättades 1892 I
n-ternat i one11 a fredsbyrån i Bern
(Bureau International de la paix). Den
samlar, ordnar och tillhandahåller alla dokument
rörande fredsfrågan, upprätthåller
förbindelsen mellan de olika fredsorganisationerna,
förbereder och organiserar
världsfredskongres-serna samt utför deras beslut. I sin
publikation (förr kallad Correspondance Bimensuelle,
sedan 1912 Le Mouvement Pacifiste) meddelar
byrån underrättelser om f. i olika länder samt
en bibliogr. över hithörande litteratur. Vid
ett möte i Bern 1914 bildades en
internationell union av de fredsföreningar i olika länder,
som anslutit sig till fredsbyrån och deltagit
i världsfredskongresserna. En internationell
kommitté är styrelse för såväl unionen som
byrån. Byrån upprätthålles genom bidrag av
organisationer och enskilda samt åtnjuter
årligt statsanslag från Schweiz, Sverige (sedan
1901), Danmark och Norge.
En betydande insats i fredsarbetet gjordes
från svensk sida, då Alfred Nobel 1896
testamenterade 1/6 av sin förmögenhet till årlig
utdelning (genom ett av norska stortinget valt
utskott) av pris åt dem, som »verkat mest
och bäst för folkens förbrödring och
avskaffande eller minskning av stående arméer samt
bildande eller spridande av fredskongresser».
Nobels fredspris började utdelas 1901.
Fredspristagarna uppräknas i art.
Nobelstiftelsen.
24 aug. 1898 utfärdade tsar Nikolaus II till
de europeiska regeringarna, Förenta staterna
m. fl. inbjudning till en fredskonferens
i Haag. Den samlades 1899 och antog bl. a.
en konvention om fredlig lösning av
internationella konflikter med bestämmelse” om
upprättandet av Permanenta
skiljedomstolen i Haag (se d. o.), om
medling och bona officia samt om bildande
av internationella
undersökningskommissio
ner, som vid tvistigheter, beroende på
skiljaktig uppfattning av faktiska förhållanden,
kunna framlägga opartiska utredningar, vilka
dock ej ha karaktären av skiljedom. Den
sistnämnda bestämmelsens värde för
undanröjande av krigsfara visade sig 1905 i den
s. k. Doggerbankaffären (se d. o.). Som en
direkt praktisk följd av den internationella
skiljedomstolens upprättande kunna de
skilje-domsavtal anses, vilka sedan 1903 i stort antal
träffades mellan enskilda stater. Intill
världskrigets utbrott hade domstolen avkunnat
utslag i 11 olika fall, däribland konflikten
mellan Sverige och Norge om Grisbådarna, vilken
avdömdes 1909. — Andra fredskonferensen i
Haag, 1907, fattade bl. a. beslut om
upprättande av en internationell prisdomstol och
antog en förklaring om neutrala makters
rättigheter och plikter. Omedelbart efter
konferensens slut inledde Förenta staterna en
serie underhandlingar om allmänna
skiljedomsfördrag, och 1908—09 avslötos dylika mellan
U. S. A. samt ej mindre än 26 europeiska och
amerikanska stater. Samtliga traktater utom
den med Grekland blevo även ratificerade.
En på engelska regeringens initiativ
sammankallad internationell sjörättskonferens i
London (4 dec. 1908—26 febr. 1909) antog L o
n-dondeklarationen (se d. o.) om
sjörätten; den lyckades emellertid icke erhålla
ratificering. — De fördrag om skiljedom i
»justiciabla» tvister och obligatoriskt
under-sökningsförfarande i övriga konfliktfall, som
Förenta staternas president Taft 1911 ingick
med England och Frankrike, strandade på
senatens motstånd, men Wilsons
statssekreterare W. J. Bryan återupptog i viss mån
projektet genom de traktater, som han 1913—14
avslöt med 30 stater, däribland även Sverige.
Dessa fördrag innehöllo bestämmelser om
obligatoriskt undersökningsförfarande vid
konflikter, som ej kunde biläggas på rent
diplomatisk väg. I nov. 1916 hade traktaterna
ratificerats av 19 stater utom U. S. A. (9
europeiska, 9 amerikanska och 1 asiatisk).
Haagkonferensen 1899 verkade livligt
uppmuntrande på f., vilket yttrade sig bl. a. i
bildandet av nya föreningar, sällskap och
institutioner. Internationella
freds-institutet, som 1903 grundades i Monaco
och 1912 flyttades till Paris, avser att
publicera och samla dokument om den
internationella rättens utveckling, lösningen av
mellan-folkliga tvistefrågor, statistiska data om
krigen och rustningarna, fredsfaktorernas
utveckling m. m. Ett vetenskapligt studium av
folkrätten och fredsidén är syftet med norska
Nobelinstitutet, som trädde i
verksamhet 1904 (se därom
Nobelstiftel-s e n). Det har bl. a. upprättat ett synnerligen
värdefullt bibliotek för studier inom dessa
områden. I Paris bildade baron d’Estournelles
de Constant 1905 Conciliation Internationale,
som fr. o. m. 1907 i Amerika har en
dotterorganisation, American association for inter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
