Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Freiburg - Freidank - Freie Bühne - Freieck - Freie Volksbühne - Freifrau - Freiin - Freiligrath, Ferdinand - Freinsheim (Freinshe(i)mius), Johann - Freising - Freisinnige Zeitung - Freitag, Adam - Freital
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1133
Freidank—Freital
1134
schwabiska besittningar men kom 1806 till
Baden. Den förr viktiga fästningen erövrades
under 1600- och 1700-talet flera gånger av
svenskar (1632, 1634, 1638) och fransmän
(1677, 1713, 1744). Jfr F. Seyfahrt, »Unser
F. und seine Umgebung» (1914).
Freidank [fråi’-] kallas författaren till den
gammaltyska dikten »Freidanks
Bescheiden-heit» (Den fria tankens levnadsvisdom) från
omkr. 1230, en värdefull samling av både lärd
och folklig tänkespråksvishet. Utg. 1872,
omdiktad på modern tyska av K. Simrock 1867
och K. Pannier 1878. Kj-t.*
Freie Bühne [fräTe by’ne], ty., »fri
skådebana», urspr. ett av Otto Brahm (se d. o.)
1889 stiftat privat teaterföretag, som för
delägarna framförde stycken av litterärt värde,
vilka på grund av sin naturalism knappast
kunde hoppas på offentligt uppförande.
Liknande sceniska företag uppstodo även bl. a. i
Wien och München. Impulsen utgick från
Antoines Théåtre libre i Paris (se A
n-toine). G. K-g.
Freieck [fråi’-], ty., her., se Fyrkant.
Freie Volksbühne [frai’o fåTksbyne], ty., ett
av Bruno Wille 1890 i Berlin stiftat företag,
som avsåg att bereda medlemmarna tillgång
till god teaterkonst för låga priser genom
abonnerade föreställningar (jfr Skådebana n).
En politisk schism föranledde Willes avgång
1892. Han stiftade då Neue freie Volksbühne
med samma syfte. Båda företagen
samman-slogos 1914, och då efter världskriget
föreningar av samma slag uppstodo på många
håll i Tyskland, bildades 1920 Verband der
deutschen Volksbühnen, som f. n. (1927)
omfattar omkr. 250 lokalföreningar med tills,
omkr. ^2 mill. medl. Berlin räknar ensamt
120,000 medl., och dess lokalförening driver
själv två teatrar, Volksbühne och Theater am
Schiffbauerdamm, samt förmedlar
föreställningar i ett flertal teatrar, främst
statsteat-rarna. Centralföreningen driver själv sex
»Wanderbühnen» och är direkt intresserad i
ett stort antal kommunala teatrar. G. K-g.
Freifrau [fräi’frau], ty., en friherres hustru.
Freiin [fräi’in], ty., en friherres ogifta
dotter. Jfr Freifrau.
Freiligrath [frålTi^rät], Ferdinand, tysk
skald (1810—76). Utbildades till köpman men
lämnade 1839 denna bana för litteraturen.
»Gedichte» (1838) hade stor framgång, och F.
fick av Preussens
konung 1842 ett
årsun-derstöd, som han 1844
avsade sig. Med »Ein
G1 auben sbeken ntn i ss »
(1844), »Qa ira!» (1846)
och »Neuere politische
und sociale Gedichte»
(1849 och 1851) ställde
han sig i de
demokratiska tyska
samhälls-skaldernas led, ådrog
sig fängelsestraff och
drevs slutligen i landsflykt. Efter många
svårigheter fick han en kontorsplats i London.
Vid firmans konkurs 1867 ställd på bar backe,
räddades han från nöd genom en tysk
natio-nalsubskription och kunde 1868 återvända
hem till följd av ett amnestidekret. — F :s lyrik
gjorde epok genom exotismen i motiv,
bildernas friskhet och den färgrika stilen, som
påverkade både tysk och utländsk diktning;
själv tog F. starka intryck av V. Hugo. De
politiska dikterna äga lidelsefullhet och
agitatorisk kraft; som äldre föredrog han
inhemska ämnen; fransk-tyska kriget
framkallade hans patriotiska hänförelse (»Neue
Gedichte», 1876). F. gjorde även mästerliga övers,
från engelska och franska. »Gesammelte
Werke» utgåvos 1907 i 2 bd. Monogr. av E.
Schmidt-Weissenfels (1876), W. Buchner (2 bd,
1881—82) och E. G. Gudde (1922). R-n B.
Freinsheim [frål’nshaim] (latiniserat
F r e i n s h e(i)m i u s), Johann, tysk
filolog (1608—60).
Kallades 1642 från
Strass-burg till Uppsala som
skytteansk prof, samt
blev rikshistoriograf
och 1647 drottning
Kristinas
bibliotekarie. Han lämnade 1651
Sverige och blev 1656
prof, i Heidelberg. F.
ägde djup bildning och
var berömd bl. a. som
talare. Bekanta äro
hans kommentarer till
Tacitus m. fl. klassiska författare samt hans
på latin skrivna supplement till Livius och
Curtius. (O. W’-n.)
Freising [frai’zin], stad i Bayern, vid Isar,
35 km n. ö. om München; 14,928 inv. (1925),
Domkyrka, uppf. 1160—1205. Invid staden
ligger Weihenstephan, förr
benediktin-kloster (725—1803), nu högskola för lantbruk
samt ölbryggeri. F. var 724—1802 huvudort i
ett riksomedelbart biskopsstift, som 1802
tillföll Bayern. I München residerar nu
ärkebiskopen av München-Freising.
Freisinnige Zeitung [fråFzinige tsal’torj],
ty., tysk daglig tidning, utg. i Berlin av
Eugen Richter 1885—1906 (från 1894 med
namnet Freie Deutsche Presse), organ först
för tyskfrisinnade partiet, från 1893 för
frisinnade folkpartiet.
Freitag [fra’j-], Adam, militäringenjör
(födelse- och dödsår okända). Var född i
Nederländerna, ingick i svensk tjänst och var
med vid intagandet av Frankfurt a. d. Oder
1631. F., som var den egentlige grundaren
av den äldre nederländska befästningsskolan,
utgav »Architectura militaris nova et aucta»
(1630; många uppl.). Genom sin tjänstgöring
i Gustav II Adolfs armé bidrog han mycket
till det nederländska systemets införande i
Sverige. L. W :son M.*
Freital [fråi’-], stad i Sachsen, strax s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
