Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Freital - Frej, Fröj - Freja, Fröja - Freja (tidning) - Frejd - Frejdbetyg - Fréjus, Col de - Fréjus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1135
Frej—Fréjus
1136
om Dresden; 36,209 inv. (1925). Bildades 1921
genom sammanslagning av industriorterna
Deuben, Döhlen och Potschappel.
Stenkolsgruvor, järn-, glas- och annan industri. O. Sjn.
Frej, F r ö j (isl. Freyr, fsv. och fda. Frö),
en av vanerna, son till Njord med hans syster
eller med Skade. Han är »strålande», »en
hövding bland gudarna», »rikedomsgivaren»,
råder för regn och solsken, för
jordens gröda och boskapens
fruktsamhet. Man anropade
honom för »god årsväxt och
fred». F:s boning heter
Alv-hem. Han äger hästen
Blödug-hofi, den gyllene galt, på
vilken han också rider
(Gullin-bursti), och ett skepp
(Skid-bladnir), som kan segla på
land och hav samt alltjd har
medvind men även kan vecklas
ihop som en duk och förvaras
i en pung. I ragnarök strider
han mot Surt och faller. I
eddadikten »Skirnismal»
fram-ställes myten om hans kärlek
till den sköna jättedottern Gerd. I äldre
folktro har F.-gestalten haft en starkare
sinnlig karaktär. Loke känner till ett
kärleksförhållande mellan F. och hans syster Freja.
— I svearnas land hade F.-kulten sin
medelpunkt. I Uppsala tempel stod jämte Oden och
Tor en bild av F. (Adam av Bremen kallar
honom F r i c c o), framställd med en stor
fallos, den animala alstringskraftens symbol.
Ät honom offrades vid bröllopsfester. Saxo
omtalar offer åt F. av svarta oxar; även
människor offrades. Kulten var f. ö. av obscen
natur. Enl. en annan källa fördes F :s bild
omkring i landet för att befordra
fruktbarheten och mottogs överallt med gästabud.
Från F. härledde sveakonungarna sitt
ursprung (se Ynglinga ätten och Yngve).
Många svenska ortnamn vittna om F:s
dyrkan: Frösvi, Frustuna, Fröstolpt (nu Fröshult),
Frösön m. fl. — Från Uppland infördes
F.-kulten enl. en sannolikt riktig tradition till
Tröndelagen. Nordnorska landnamsmän förde
den med till Island. Där omtalas flera
»Fröjs-godar» (hövdingar med tempel åt F.). F:s
dyrkan höll sig livskraftig till hednatidens slut.
Alltjämt förblir han dock sviagod, svearnas
gud. Boskapens bästa och avlingskraftigaste
djur helgades åt F.: hingsten, tjuren, galten.
Vid midvinterfesten offrades åt F. svin; ett
minne därav är ännu julskinkan. — I de
syd-germanska källorna är F. helt okänd.
Namnet betyder »herren». F. hör på det närmaste
samman med Njord (se d. o.). Han är en
arvtagare till den manliga parten i det gamla
fruktbarhetsgudaparet, jordgudinnan Nerthus’
make. Vissa drag tyda på en solgud, andra på
en rent fallisk fruktbarhetsgud. 1904
anträffades i Lunda socken, Södermanland, en liten
bronsfigur från vikingatiden, föreställande F.
(se bild). — Litt.: Uppsatser av E. Wessén i
»Studier i nordisk filologi», 14: 1 (1923), och
»Studier till Sveriges hedna mytologi» (1924),
s. 120 ff., 177 ff. E.W-én.
Freja, F r ö j a (isl. Freyia), av vanernas
ätt, Njords dotter och Frejs syster, den
skönaste av gudinnorna och den förnämsta näst
Frigg. Hon var kärlekens och fruktsamhetens
gudinna och åkallades av dem, som ville vinna
framgång i kärlek. Som kärleksgudinnor i
allm. är hon lättfärdig. Loke tillvitar henne
kärlekshandel med alla asar och alver, t. o. m.
med hennes egen broder. Hennes bonina’ heter
Folkvang (se d. o.); i sin »al Sessrymmr
mottager hon hälften av de kämpar, som falla
i strid. Hon äger det kostbara B r i sin
g-smycket (se d. o.), förfärdigat av dvärgar.
F:s make hette Od; då han for bort från
henne, sökte hon honom i alla länder och grät
efter honom tårar av guld. Skalderna kunde
därför kalla guldet »F:s tårar». F. idkade
den trolldom, som kallas sejd och som det var
en man ovärdigt att utöva. Hon brukade
färdas i en vagn, dragen av kattor. F. har många
namn, säger Snorre, bl. a. Vanadis, vanernas
gudinna, Hörn, lingudinnan, Gefn, den givande
(jfr G e f j o n). Namnet F. betyder
»härskarinnan», »frun» (jfr Frej). Att F. varit mycket
dyrkad kan man lära av talrika ortnamn,
icke minst i Sverige: Frövi, Frölunda,
Frö-tuna m. fl. Till sitt väsen har hon varit en
fruktbarhetsgudinna. Som sådan är hon
arv-tagerska till den forngermanska jordgudinnan
Nerthus (se d. o.). Utanför norden är hon
okänd. F. och Frigg sammanblandas ofta i
de nordiska källorna. E. W-én.
Freja, politisk och litterär
Stockholmstidning, utkom 29 juli 1836—8 mars 1844, från
1837 som halvveckotidning. Huvudredaktörer
voro C. A. af Kullberg 1836—38, Aug. Blanche
1839—42 och J. Kiellman-Göranson 1843—44.
Ehuru politiskt liberal, låg F. i hätsk polemik
med Aftonbladet, särskilt med C. J. L.
Alm-quist. I F. medarbetade J. Johansson samt
de flesta yngre författarna, ss. J. A. Nicander,
C. F. Dahlgren och J. Nybom.
Frejd, se Medborgerligt
förtroende och Vanfrejd.
Frejdbetyg, betyg om »god frejd», avskaffat
1918 samtidigt med straffpåföljden »förlust
av medborgerligt förtroende». Det ersattes av
åldersbetyg (se Betyg, sp. 167). Jfr P
å-följd och Vanfrejd.
Fréjus [fre§y’(s)], C o 1 de, alppass på
gränsen mellan Frankrike och Italien (floderna
Arc och Dora Riparia); 2,528 m ö. h. Under
passet går Mont Cenistunneln.
Fréjus [fre^y’(s)], stad i fr. dep. Var, 2 km
från Medelhavet, vid järnvägen Marseille—
Nizza; 9,451 inv. (1921). F. gjordes av Caesar
till romersk koloni, Forum lulii. Ruiner av
romerska byggnadsverk. Katedral (från
1100-talet). I F:s hamnstad S:t Raphael vid
Fré-jusbukten landsteg Napoléon Bonaparte vid
återkomsten från Egypten 1799. Litt.: A.
Donnadieu, »Fréjus» (1927).
Frejbilden från
Lunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
