Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Freund, Herman Ernst - Frey (tidskrift) - Frey, Adolf - Frey, Alexander - Frey, Emil - Frey, Jakob - Frey, Max von - Freycinet, Charles Louis de Saulces de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1149
Frey—Freycinet
1150
Vid skandinaviska litteratursällskapets i
Köpenhamn tävlan om nordiskt mytologiska
bilder vann F. priset med en följd statyetter
av Valhalls gudar samt en relief. Av de 12
, gudabilder han
skisserat 1822 finns endast
»Loke» i behåll — en
överraskande
självständig tolkning av
smygande ondska
under en jovialisk mask.
Senare utförde han den
sittande »Oden» 1825
och »Tor» 1829 — båda
betydligt antikiserade.
1825 började han sitt
största arbete med
nordiskt ämne, den för
Christiansborgs slott avsedda ragnaröksfrisen
— den avslutades efter F:s död av H. V.
Bissen och ödelädes vid slottets brand 1884.
— Efter sin återkomst till Köpenhamn 1827
blev F. prof, vid akademien. Han utförde
under sitt senare skede monumentala
porträttbyster, ädla reliefer, medaljer, den populära
fontänfiguren »Gosse, som rider på en svan»
(nu i konstmuseet) samt rumsdekoration och
möbler av finaste smak och stilsinne,
klassiskt och danskt i den mest intima förening.
Möbler och andra konstslöjdsalster av F.
finnas i Kunstindustrimuseet och på
Frederiks-borg. F. var en djupt lagd konstnär, ädel,
karaktärsfast, alltför blyg och stolt för att
hålla på sin rätt mot andra, även då den var
solklar. Han är även representerad i
Glyp-toteket (ett 60-tal nummer) och i
Hirsch-sprungs museum. -—- Litt.: V. Freund, »H. E.
F:s levnet» (1883); J. Lange i »Udvalgte
skrifter», I (1900); monogr. av Th.
Opper-mann (1916). G-gN.
Frey, tidskrift för vetenskap och konst,
utgavs 1841—50 i Uppsala. I F. medarbetade
en mängd av tidens främsta män, Atterbom,
Bergfalk, F. F. Carlson, E. Fries, Hans Järta,
C. G. Malmström, C. G. Styffe, A. J. Ångström
m. fl. C. F. Bergstedt var en bland
tidskriftens redaktörer.
Frey [fräi], Adolf, schweizisk författare
(1855—1920), son till J. F.; prof, i tysk
litteratur i Zürich 1898. Behandlade Schweiz’
tyska författare, skrev populära
dialektdikter, historiska romaner m. m.
Frey, Alexander, finländsk bankman
(f. 1877 7/e)- Var advokat i Helsingfors till
1911, då han blev jur. utr. dr på en avh.,
»Skiljemannainstitutet enligt finsk
civilprocessrätt», och övergick till bankverksamhet.
Sedan 1924 är han verkst. dir. för a.-b.
Unionbanken. F. representerade Svenska
folkpartiet i lantdagen 1917, blev led. av senaten
s. å. samt tillhörde under frihetskriget 1918
den provisoriska regeringen i Vasa. H. E. P.
Frey [f rai], Emil, schweizisk politiker
(1838—1922). Deltog på nordstaternas sida i
amerikanska inbördeskriget 1861—65, var
”Loke.” Skiss till staty av H. E. Freund.
1872—82 redaktör för Baseler Nachrichten
och samtidigt ledare för vänstern i
national-rådet, 1882—88 sändebud i U. S. A. och 1891
—97 medl. av förbundsrådet (1894 dess
president). 1897—1921 var F. direktör för
internationella telegrafbyrån i Schweiz. Han
arbetade för stärkande av Schweiz’ försvar och
för internationellt arbetarskydd.
Frey [frät], Jakob, schweizisk författare
(1824—73). Skrev »Zwischen Jura und Alpen»
(3 bd, 1858—63) m. fl. berättelsesamlingar ur
hembygdens folkliv. Biogr. av A. Frey (1897).
Frey [fräi], Max von, tysk fysiolog (f.
1852). Blev 1891 e. o. prof, i fysiologi i
Leipzig samt prof. 1898 i Zürich och 1899 i
Würz-burg. F. har förnämligast behandlat
blodomloppets och hudkänselns fysiologi. Därjämte
har han utgivit »Vorlesungen über
Physio-logie» (3:e uppl. 1920) samt är en av
utgivarna av Zeitschrift für Biologie. B. T-dt.*
Freycinet [f räsinä’], Charles Louis
de Saulces de, fransk statsman (1828
14/u—1923 15/5). Började som bergsingenjör
och var järnvägsledare än i enskild, än i
statstjänst. 1870 blev F. Gambettas
medhjälpare, organiserade nya härar men beskylldes
för att även blanda sig i krigföringen. 1876
invaldes han i senaten, som han sedan
tillhörde i 44 år. 1877—79 var F. minister för
allmänna arbeten och framlade då en
storartad plan för utveckling av Frankrikes
järn-och vattenvägar. Dec. 1879—sept. 1880 var
han konseljpresident och utrikesminister;
under denna tid genomdrevs benådningen av
kommunarderna. 30 jan. 1882 (efter
Gambettas fall)—29 juli s. å. innehade F. samma
poster, men hans ministär föll på sin egyp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
