Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fria konster - Fria ord - Fria rummet - Fria städer - Friaul - Friballong - Fribaptsiter - Friberg, Charles Vilhelm - Friberg, Karl Algot - Fribladig - Fribord - Fribordscertifikat, Fribordsmärken, Fribordsring - Fribourg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1153
Fria ord—Fribourg
1154
som f. sju ämnen: grammatik, dialektik,
retorik, trivium, vilka lärdes i
elementar-(tri-vial-)skolan, och aritmetik, geometri, musik,
astronomi, quadrivium, vilka lärdes i den
högre skolan. — Nu menas med f. dets. som
sköna konster, särskilt byggnads-,
bild-huggar- och målarkonsten. — Om Fria
konsternas akademi se
Akademien för de fria konsterna.
Fria ord, hemlig veckopublikation, som 1900
—05 under Bobrikovs regim trycktes på
silkespapper i Stockholm och insmugglades till
Finland. Ledande inom redaktionen voro Konni
Zilliacus, Arvid Neovius och Gunnar Castrén.
Fria rummet, järnvägstekniskt uttryck för
det utrymme, inom vilket fasta föremål icke
få förefinnas vid och över spår, på det att
den rullande materielen må kunna framföras
hinderfritt. Jfr Lastprofil. (F. P.)
Fria städer kallas de städer, som i Tyska
riket intaga samma statsrättsliga ställning
som rikets delstater (Länder). De äro tre:
Bremen, Hamburg och L y b e c k. I
Tyska förbundet (1815—66) innehade
Frankfurt a. M. samma ställning. Jfr
Riksstäder. — Danzig kallas officiellt Freie
Stadt Danzig; det är sedan 1920 en fristat
under Nationernas förbunds skydd (se
Danzig). V. S-g.
FiiåuT, se F r i u 1 i.
Friballong, se Luftballong.
Fribaptister, medlemmarna av
Fribaptistsamfundet, som leder sitt ursprung från
resepredikanten HelgeÅkesson (1831—1904),
vilken urspr. tänkt bli missionär men genom
studium av bibeln och Kierkegaards skrifter
kommit att tvivla på statskyrkoväsendets
berättigande och 1856 blivit det nybildade
Hälsingborgs traktatsällskaps förste kolportör.
Han rycktes med av tidens baptistiska
strömningar, lät 1857 döpa sig, blev föreståndare
för en baptistförsamling samt resepredikant.
På 1860-talet började han förfäkta vissa från
gängse baptistisk uppfattning avvikande
åsikter. Sålunda förnekade han arvsynden och
hävdade mot tidens hyperevangelism den
individuella sedlighetens betydelse för
frälsningen. Helgelsen ansåg han kunna
medföra verklig syndfrihet. Mot edgång,
vapenövning och krigstjänst ställde han sig
avvisande. Då han 1872 som irrlärig blev
utesluten ur baptistsamfundet, slöto sig många
såväl enskilda som församlingar till honom.
Hans anhängare, vanl. kallade helgenister
el. h e 1 g e a n e r, antogo själva längre fram
namnet f. 1888 fingo de eget tidningsorgan,
Upplysningens Vän, redigerat av N. P.
Trueds-son (från 1900 redaktör och predikant i de
nordamerikanska f :s tjänst). På en
bibelöversättning nedlade Åkesson ett nära nog
livslångt arbete (1889 utkom N. T.; ny uppl. 1892;
hela bibeln 1911). Fribaptistsamfundet hade
1925 i Sverige 89 församlingar med omkr.
5,000 medl. Nyare verksamhetsformer — t. ex.
ungdomsföreningar och predikantskolor —
förkastas som obibliska. Sedan 1892 bedriver
samfundet mission i Sydafrika, sedan 1918 i
Nordkina. E.Nwn.
Friberg, Charles Vilhelm, skulptör (f.
1868 15/<). Efter studier vid Konstakademien
och i Paris samt en längre vistelse i
Nordamerika har F. varit verksam i Stockholm.
Bland hans verk må nämnas Karl XV :s
ryttarstaty (utf. efter pristävlan, avtäckt 1909),
byster av John Forsell (i marmor 1921; i
Kungl. teatern), V. Stenhammar, general V.
Balck och »Skeppar Ludde» (brons), statyetter
och småskulptur. G-g N.
Friberg, Karl Algot, ingenjör,
museiman (f. 1850 2/9). Efter studier i Uppsala och
vid Teknologiska institutet 1874—77 var F.
anställd vid Hällefors bruk 1877—81 och
an-lade 1881 Huskvarna förnicklingsfabrik. F. har
utfört en mängd undersökningar av
förhistoriska gravfält o. a. arkeologiska arbeten,
utgrävning av Näs’ slottsruin på Visingsö m. m.
Han stiftade 1901 Norra Smålands
fornminnesförening, vars sekr. han fortfarande är, och
genom hans arbete kom 1902 i Jönköping till
stånd ett etnografiskt och kulturhistoriskt
museum för norra Småland; F. är alltjämt
dess föreståndare. T. B-L*
Fribladig, bot., se Blomma, sp. 558.
Fribord, det vertikala avståndet, mätt
utefter ett fartygs sidor på halva längden av
lastvattenlinjen, från denna vattenlinje till
skärningen mellan bordläggningens yttersida
och däcksbeklädnadens översida. Ett
tillräckligt f. är nödvändigt för att erhålla med
hänsyn till fartygets säkerhet erforderligt
överskott på flytkraft. I de flesta länder,
däribland Sverige, är minsta tillåtna f. bestämt
genom lag; se därom Lastmärke. Ax. L.
Fribordscertifikat, Fribordsmärken,
Fribordsring, se Lastmärke.
Fribourg [fribö’r], ty. Freiburg. 1. Kanton
i v. Schweiz, mellan Bern och Vaud; 1,671
kvkm, 143,055 inv. (1920); huvudstad Fribourg
(se nedan). Gränsar längst i n. v. till
Neuchä-tel- och Murten-(Morat-)sjöarna; genomflytes
av Sarine (Saane), vänsterbiflod till Aar. N.
och v. delarna tillhöra Schweiziska högslätten;
s. ö. delen uppfylles av Fribourgalperna (se
d. o.). Av befolkningen äro 96,700
fransktalande, 123,184 katoliker. Huvudnäringar:
jordbruk, boskapsskötsel (Fribourgrasen) och
osttillverkning (Gruyère). Träindustri,
konfektions- och chokladfabriker. S. F.
Enl. författningen (av 1857 med senare
ändringar, särskilt 1921) ligger lagstiftande
makten hos le grand conseil (»stora rådet») och
verkställande makten hos conseil d’état
(»statsrådet»), sammansatt av sju pers., valda på 5
år. — Omkr. 1160 grundade hertig Berchtold
IV av Zähringen staden F. Landet anslöt sig
1481 till Edsförbundet och blev på 1500-talet
en medelpunkt för motreformationen. Under
1800-talet kämpade demokrater och klerikala
länge om makten. Författningen 1857
betecknade en avgjord klerikal seger, flera kloster
VII. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
