Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fribourg - Fribourgalperna (Freiburgalperna) - Fribrev - Fribrevsrätt - Fribyggarne - Fribytare - Frič (von Fritsch), Anton - Fricandeau - Frid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1155
Fribourgalperna—Frid
1156
återupprättades, jesuiterna återfingo sin
egendom, och skolväsendet överläts åt prästerna.
Sedan dess har F. varit härden för den
ultra-montana riktningen i Schweiz. Litt.: Castella,
»Histoire du canton de F.» (1922); P. de
Zurich, »Les irigines de F.» (1924). Ä. S-n.
Utsikt över staden Fribourg.
2. Huvudstad i kantonen F., vid Sarine
(Saane); 20,649 inv. (1920), därav 12,831
fransktalande. F. består av en nedre stadsdel
vid flodsti anden och en övre i imposant läge
på den av floden genomskurna platån.
Stadsbilden har medeltida prägel; murar och torn
kvarstå. Märkligaste byggnaden är S:t
Niko-lauskyrkan (påbörjad 1283). över den djupa
Sarineklyftan leda flera ståtliga broar. I s.
och v. ligga F:s moderna kvarter. F. är säte
för biskopen av Lausanne-Genève; har flera
kloster och internationellt katolskt
universitet (grundat 1889; 620 stud. 1925). S. F.
Fribourgalperna [fribö’r-] (F re ibu r
galper na), alpområde i v. Schweiz, omfattar
norra Bernalperna mellan Genèvesjön och
Thunsjön, delas i Saanegruppen och
Simme-gruppen (med Albristhorn, 2,766 m) och
avvattnas av Aars bifloder Sarine (Saane) och
Simme. Till F. räknas ofta även huvudkedjan
av Bernalperna v. om Gemmipasset.
Fribrev. 1. (Jur.) En handling, som
utfärdades av Kommerskollegium och innehöll ett
faitygs »bilbrev» och »mätebrev» m. m. samt
tillförsäkrade fartyget alla de rättigheter och
förmåner, som tillkomma svenska fartyg. F.
utfärdas ej numera. — F. är stundom även
namn på privilegiebrev (eng. charter),
utfärdat för en stad, ett handelskompani o. s. v. —
2. (Postv.) Se F r i b r e v s r ä 11. O. E. G. N.*
Fribrevsi ätt, postv., rätt för vissa
myndigheter, offentliga institutioner och personer
till avgiftsfri postbefordran. I en
postordning 1643 stadgades, att postavgift icke skulle
utgå för brev från eller till K. m :t eller de
kungl. kollegierna. Enl. en förordn. 1645
skulle f. tillkomma även »några få personer»,
över vilka förteckning skulle upprättas.
»Några få» blevo snart många, och det
klagades tidigt över missbruk av f. Nya
fribrevs-förordningar utfärdades 1685, 1704 och 1756.
Systemet verkade mycket osäkert; icke ens
posttjänstemännen kunde hålla reda på vilka
som hade f., och postverket gick miste om
inkomster. I samband med upphörandet av
s. k. kronobrevbäring (se d. o.) upphävdes f.
vid 1873 års riksdag (förordning därom 5 dec.
s. å.). I stället för f. tillkom
tjänstebrevs-rätt (se d. o.); den innebär, att postavgifter
för tjänsteförsändelser från vissa
myndigheter m. fl. gäldas av allmänna medel. Frihet
från postavgifter förekommer numera i
Sverige endast i några få fall, ss. för
försändelser i posttjänsten och från kungl. familjens
medlemmar. E. G-e.
Fribyggarne, litterärt och pedagogiskt
sällskap i Stockholm, bildat 1787, utgav 1796—98
en tidskrift och upprättade ett lyceum för
undervisning genom föreläsningar.
Fribytare, kapare, sjörövare (jfr B u c k a
n-j ä r och F 1 i b u s t i ä r).
Frie [fritf] (von F r i t s c h), Anton,
bömisk paleontolog (1832—1913) ; prof, vid
tjeckiska univ. i Prag och dir. vid bömiska
nationalmuseet där. Han bearbetade
stego-cefaierna och andra delar av faunan i de
per-miska gaskolbildningarna i Böhmen. — Hans
bror Josef Väclav F. (1829—90) deltog
i den slovakiska resningen 1848, var därpå
länge landsflyktig samt skrev dramer med
ämne ur slavisk historia och dikter i Byrons
anda. K. A. G.; C. T-t.
Fricandeau [frikädå’], fr., späckad kalvstek.
Frid (isl. fridr, fsv. friper) betecknade i den
gamla germanska rätten det vänskapliga
tillståndet släktingarna emellan inom ätten samt
inom den folkliga och kungliga rätten dels
det skydd mot vissa angrepp på person (fsv.
manhælghi) och egendom, som meddelades
genom särskilda straffbestämmelser, dels även,
såsom av ordet fredlös (fsv. friplös)
framgår, rättsskyddet i allm. (se Fredlöshet).
Strävandet att upprätthålla f. har
naturligtvis haft betydelse för utbildningen av viktiga
delar inom straffrätten (jfr Fridsbrott).
Av synnerlig betydelse har ur denna synpunkt
varit den lagstiftning om strängare straff för
brott mot de särskilda friderna,
vilken delvis härstammar från germansk, delvis
från senare tid. Vissa av dessa särskilda frider
äro av hedniskt religiöst, andra av kanoniskt
ursprung, vissa härstamma ur folkrätten,
andra ur kunglig rätt. — För Sverige må utom
de såsom edsöre (se d. o.) stadgade friderna,
hemfrid (se d. o.), kvinnofrid (sed. o.),
kyrkofrid (se d. o.) och tingsfrid (se
Rättegångsfrid), nämnas
konungs-f r i d (se d. o.), varmed är att sammanställa
skeppsfrid och i viss mån köpting
s-eller marknadsfrid (se Marknad
s-f r i d), vidare ö 1 f r i d (gästabudsfrid, t. ex.
vid bröllop) samt gudsfrid (se d. o.) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
