Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fries, Thore Christian Elias - Friesen, von, svensk släkt - Friesen, von, tysk adelssläkt - Friesen, Carl Sebastian von - Friesen, Otto von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1171
Friesen—Friesen, O. v.
1172
företog han 1921—22 en forskningsresa till
Östafrika. F:s skrifter röra sig om växtgeografi
och ekologi, svampar samt Norrlands och
Afrikas flora. Nämnas må »Botanische
Unter-suchungen im nördlichsten Schweden» (1913),
Ȇber die regionale Gliederung der alpinen
Vegetation der fennoskandinavischen
Hoch-gebirge» (1917), »Några kritiska synpunkter
på s<ogsgränsproblemet» (i Sv. Bot. Tidskr.
1918), »Floran inom Abisko nationalpark»
(1919), »Sveriges gasteromyceter» (1921),
»Über primäre und sekundäre
Standortsbe-dingungen» (i Sv. Bot. Tidskr. 1925),
»ökolo-gische und phänologische Beobachtungen bei
Abisko in den Jahren 1917—1919» (1925). K. A.
Friesen [fri’son], von, svensk släkt, känd
sedan 1600-talet (då i Livland); den för lika
vapen med sachsiska adelsätten v. F. och inkom
till Sverige i början av 1700-talet. Hit höra
C. S. v. F., S. G. v. F. och O. v. F. (se nedan).
Fiiesen [frl’son], von, tysk adelssläkt. Kom
på 1300-talet från Schweiz till Sachsen och
fick 1653 riksfriherrlig värdighet. Bland
dess framstående medlemmar märkas sachsiske
överhovmarskalken riksfrih. Hermann v.
F. (1802—82), känd bl. a. för sina arbeten
»Ludwig Tieck. Erinnerungen» (2 bd, 1871)
och »Shakespeare-Studien» (3 bd, 1874—76),
samt Richard v. F. (se nedan). Om ätten so
tysk monogr. av E. v. Friesen (2 bd, 1899).
Friesen [fri’son], Carl Sebastian von,
skolman, politiker (1846 10/9—1905 10/e); se
släktöversikten. Blev 1863 student i Uppsala,
1868 fil. kand, och 1869 fil. dr, 1879 lektor
i latin och grekiska
vid Södermalms högre
allmänna läroverk i
Stockholm (dess
rektor 1884-1902). F. var
sekr. i 1882—84 års
läroverkskommitté
samt v. ordf, i 1899—
1902 års
läroverkskommitté. 1888—1902
var han
stadsfullmäktig. Från 1896 var han
led. av Första
kammaren för Stockholms
stad, och när E. G. Boström 5 juli 1902
bildade sin andra ministär, blev F.
ecklesiastikminister; som sådan kvarstod han till sin
död. — F. författade bl. a. »Horatius och
Kellgren» (i Stockholms Gymnasiums
Ärs-redogörelse 1870) och »De vita et scriptis M.
Annæi Lucani» (1879).
Som lärare var F. synnerligen utmärkt
genom mångsidig bildning, säker uppfattning
och gott framställningssätt. Han ägde en
sällsynt förmåga att på tidigt stadium upptäcka
lärjungarnas individuella läggning och anlag.
Så blev han också för lärjungarna i stor
utsträckning en god rådgivare vid val av
levnadsbana samt genom sin träffsäkra rättvisa
och sin friska humor av dem verkligt
avhållen. I Första kammaren slöt han sig till mi-
noritetspartiet. Genom sin fängslande
talar-konst, som ägde både humor och satir samt
städse bars upp av saklig vederhäftighet, kom
han att tidigt i hög grad vinna gehör i
riksdagen. Snart var han ock känd som en av
dess bästa debattörer. Det 1899 framkomna
förslaget om en läroverksreform med
uppskjutande av de klassiska språkens studium
och främjande av allmänt medborgerlig
bildning fick i honom en uppriktig och kraftig
försvarare. Han inträdde i 1902 års ministär
med uppgift att genomföra läroverksreformen
och löneregleringen, vilket han fullgjorde med
kraft och skicklighet vid 1904 års riksdag.
När reformen med början av 1905 fördes ut
i livet, ägnade han organisationsarbetet en
oavlåtlig uppmärksamhet och var ett starkt
stöd för detta, så länge hans krafter varade.
Hösten 1904 avböjde F. anbud att bli
statsminister. Hans omsorg om läroverksreformens
slutliga gestaltning var helt visst i hög grad
medverkande till beslutet, som dock djupast
sett nog berodde på F:s uppfattning av det
mer eller mindre hopplösa i att då söka hålla
ihop unionen med Norge. R. Tdh. (K. A. F.)
Fiiesen [fri’san], O 11 o von, språkforskare
(f. 1870 “/s), kusins son till C. S. v. F. Fil. dr
1898, docent i nordiska språk vid Uppsala univ.
1897 och prot. i svenska språket där 1906,
efter att sedan 1900
ha förestått
professuren. F. har författat
ett stort antal
arbeten i nordisk och
germansk språkhistoria
och etymologi,
framför allt rörande äldre
tider, samt i runologi
och paleografi.
Särskilt äro att nämna
»Om de germanska
mediageminatorna»
(1897), »Till den
nor
diska språkhistorien» (2 bd, 1901—06), »Om
runskriftens härkomst» (1904), vari F., i
anslutning till B. Salins arkeologiska arbeten,
härleder runskriften väsentligen från en
grekisk kursivskrift, »Vår äldsta handskrift på
fornsvänska» (s. å.), »Runorna i Sverige»
(1907; 2:a uppl. 1915), »Upplands runstenar»
(1908, i »Uppland», bd 2, och 1913), »Historiska
runinskrifter» (art. i Fornvännen 1909 och
1911), »Lister- och Listerbystenarna» (1916),
»Rökstenen» (1920), i vilken han ger en h. o. h.
ny tolkning av den gåtfulla stenens inskrift,
vidare »Forntida utvandringar från Sverige»
(i Upplands Fornminnesfören :s Tidskr. 1921),
»Rö-stenen i Bohuslän och runorna i norden
under folkvandringstiden» (1924) och »Om det
svaga preteritum i germanska språk» (1925)
samt utgivningen av »Upplandslagen» (1902)
och »Jesus Syrachs bok» (1910—12), med
viktig inledning. För Uppsala univ:s till
450-års-festen 1927 utgivna fototypiska upplaga av
Codex argenteus har F. författat den filolo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
