Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihamn - Frihandel - Frihandelsvänliga centern - Frihandsteckning - Friherre - Friherreskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1179
Frihandel—Friherreskap
1180
22,000 kvm golvyta, erforderliga
tullbyggnader samt 21 kranar, därav 8 dubbelkranar,
med 2,5—5 tons lyftkraft. För f. ha anvisats
sammanlagt 30,489,190 kr. Anstalten var
utarrenderad till ett privat företag, Stockholms
frihamns-a.-b., till 1 jan. 1925; 1924 bildades
ett nytt aktiebolag med samma namn, som
arrenderat den för tiden till 1 jan. 1930;
aktiekap. 500.000 kr., varav 499.500 kr.
tecknats av Stockholms stad, som utser ett visst
antal styrelseled. (hamnstyrelsens ordf, är
självskriven led.).
Göteborgs frihamn (bild 3—4)
beslöts 1915 och togs i bruk 1922. Den ligger
på den s. k. Tingstadsvassen på Göta älvs n.
strand och förbindes med den egentliga
staden medelst Hisingsbron. Den utgöres av en
omkr. 400 m lång och 100 m bred bassäng,
begränsad av kajplan. Vattendjupet är 9 m,
kajlängden 1,135 m. Hamnen är utrustad med
järnvägsspår, 2 envåningsskjul,
förvaltnings-byggnad, 2 förtullningslokaler och vaktrum
för tullen, 1 magasin och 23 kranar om 2,5—5
tons lyftkraft. Anläggningskostnaderna ha
uppgått till omkr. 21,2 mill. kr. Den förvaltas
av hamnstyrelsen genom en särskild
fri-hamnsförvaltning. Hamnstyrelsen handhar
hamnrörelsen, medan magasinsrörelsen
ombe-sörjes av ett privat bolag, Göteborgs
frihamns-a.-b.
Malmö frihamn (bild 5) beslöts 1914
och togs i bruk 1922. Den ligger på ö. sidan
om den förutvarande Nyhamnen och
utgöres av en bassäng, på s. sidan begränsad av
kajplan, på n. av en vågbrytare.
Kajlängden är 684 m, vattendjupet 9,25 m. Hamnen
är utrustad med 1 varumagasin, 1 magasin
för förtullning och expedition av
järnvägs-gods, förvaltningsbyggnad, järnvägsspår och
9 elektriska portalkranar om 2,5—5 tons
lyftkraft. Anläggningskostnaderna ha uppgått
till omkr. 17 mill. kr. Hamnen var urspr.
utarrenderad till Malmö frihamns-a.-b. men
lyder numera direkt under hamndirektionen.
— Litt.: »Svenska frihamnsförfattningar»
(1922), utg. av Tuwe Jansson. Sal. V-g.
Frihandel, se Handelspolitik.
Frihandelsvänliga centern, se Center 4.
Fi ihandsteckning, en på fri hand, således
utan begagnande av linjal, passare eller andra
instrument, utförd teckning.
Fi iherre, adlig titel på en person, som har
rang närmast efter greve; i Tyskland urspr.
(sedan 1300-talets slut) benämning på vissa
riksomedelbara feodalherrar. I Sverige
infördes greve- och friherrevärdigheterna av Erik
XIV vid hans kröning i Uppsala 29 juni 1561.
Instiftandet torde ha stått i samband bl. a.
med Eriks engelska friarplaner och önskan om
förnäm omgivning efter utländskt mönster.
Friherrevärdighet gavs av Erik åt följ. 9
medlemmar av högadeln: Gustaf Olofsson
(Stenbock), Sten Eriksson (Leijonhufvud —
stamfader för ätten Lewenhaupt), Birger Nilsson
(Grip), Gabriel Kristersson (Oxenstierna), Lars
Fleming (denna gren utdöd på manssidan
1569), bröderna Karl och Jöran Holgersson
(Gera), Klas Kristersson (Horn) och Erik
Gustafsson (Stenbock). Friherrarna fingo
förena titeln med något av sina arvegods men
erhöllo ej friherreskap. Däremot fingo de rätt
att, med vissa undantag, uppbära konungens
andel i de böter, som ådömdes deras egna
bönder, samt 1562 rätt att från rusttjänst
undantaga två av sina sätesgårdar. Först
Johan III började utdela friherreskap (se
d. o.). Enligt riddarhusordningen 1626
bildade grevar och friherrar den första av de
tre klasserna på riddarhuset, där
omröstningen skedde klassvis. Klassindelningen, som
upphävts 1719 — varefter omröstningen skedde
per capita —, återinfördes 1778 men
upphävdes ånyo 30 maj 1809. På svenska
riddarhuset ha inalles introducerats 406 friherrliga
ätter, varav (nov. 1927) 138 kvarleva (10 dock
utdöda på manssidan). Jfr Adel, Greve
och Krona. Litt.: »Sveriges riddarhus»
under red. av C. Hallendorff (1926). (B. H-d.)
Friherreskap, åt en friherre på vissa villkor
given förläning. I Sverige utdelade först
Johan III f., nämligen följ.: åt Erik Gustafsson
Stenbock (1568 och 1582) Kronobäck och
öresten (i Småland och Västergötland), åt Nils
Gyllenstierna (1570) Lundholmen (i Småland),
åt Klas Fleming (1570) Vik (i Finland), åt
Hogenskild Bielke (1571) Läckö (i
Västergötland), åt Pontus De la Gardie (1571)
Ekholmen (i Uppland) och åt Olof Gustafsson
Stenbock (1572) Kungslena (i Västergötland). De
viktigaste villkoren, varunder f. gåvos, voro
följ.: F. gick i arv på manssidan efter
först-födslorätt. Änka besatt f. under änkestånd,
om inga söner funnos el. dessa voro
omyndiga. Friherre ägde av länets invånare
uppbära de flesta årliga skatter, konungssaker
och häradshövdingsinkomster och hade att
tillsätta häradshövdingar inom sina län; från
häradshövding vädjades till friherren,
därifrån till rikets råd och konungen.
Benåd-ningsrätt tillkom konungen i livssaker.
Rusttjänst skulle utgöras, dock med undantag för
sätesgårdar. Genom privilegiebrev 7 dec. 1644
fingo friherrarna rätt att av »undersåtarne»
uppbära de s. k. ovissa räntorna och att
i kontributioner (bevillningar) och
utskrivningar deltaga endast till hälften mot
krono-och skattebönderna. I många fall fingo
friherrarna även rätt att uppbära kronotionden
och inom f. anlägga städer. Från Gustav II
Adolfs tid tillkom friherretiteln, men ej länet,
ättens samtliga både manliga och kvinnliga
medlemmar. Efter Sigismunds nederlag 1598
mot hertig Karl indrogos av de första f. Läckö
och Vik. Kungslena hemföll till kronan 1609.
Då Sigismund ej utdelat några f. och Karl IX
ett enda (Nynäs i Finland 1610 åt
Abraham Leijonhufvud), funnos vid Karls död blott
fyra f. Gustav II Adolf utdelade 6,
förmyndarregeringen inga men Kristina ett 30-tal.
Många friherrar fingo även rätt att i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
