Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friis, Jens Andreas - Friis, Michael Petersen - Frijs, Christian Emil Krag-Juel-Vind- - Frijs, Mogens Christian Krag-Juel-Vind- - Frijsenborg - Frikadeller - Frikassé - Frikativa ljud, Frikativor el. Spiranter - Frikonservativa - Friktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1185
Friis, M. P.—Friktion
1186
(1856), »Lappiske sprogpröver» (s. å.),
»Ethno-grafisk katt over Finmarkens amt» (1861—
62; omarb. uppl. 1888), »Ethnografisk kart
over Tromsö amt» (1890), »Lappisk mythologi,
eventyr og folkesagn» (1871) och »Ordbog
over det lappiske sprog» (1885—87), hans
mest betydande arbete. F:s romantiska
lappnovell »Fra Finmarken» (1881; sv. övers, med
titeln »Lajla» 1882) vann stor popularitet. F.
översatte flera läroböcker till lapska samt tog
verksamt del i översättandet av bibeln och
psalmboken. K. B. W.
Friis [fris], Michael Petersen, dansk
ämbetsman (f. 1857); urspr. tidningsman, 1886
—1911 anställd i justitieministeriet och 1911
—23 överförmyndare. Då efter tillkomsten av
ministären Liebe mars 1920 kaos hotade
inträda, åtog sig F. att bilda en
expeditions-ministär och ledde regeringen, tills
folketings-valet hållits och ministären Neergaard 5 maj
s. å. trädde i funktion. P. E-t.
Fiijs [fris], Christian Emil
Krag-J u e 1 - V i n d-, greve, dansk politiker (1817
—96); jfr släktöversikten Friis 2. övertog
1849 grevskapet Frijsenborg. Som politiker
var F. helstatsman och
1850 en av stiftarna av
Grundejer föreningen,
som ville hävda
godsägarnas inflytande.
Invald i riksrådet
1858, röstade han dock
där 1863 för
novemberförfattningen. Efter
kriget tog han jämte
Estrup ledningen bland
godsägarna, var 1865
en av upphovsmännen
till Oktoberforeningen,
som ville förena godsägare och bönder mot
det nationalliberala partiet, samt var nov. 1865
—maj 1870 konseljpresident och
utrikesminister. Ministären stödde sig på alliansen med
J. A. Hansens parti, men efter
grundlagsrevi-sionens genomförande 1866 var F:s inre
politik vacklande, och med hans avgång upphörde
samarbetet. Utåt styrde F. klokt och fast. Han
avvärjde försiktigt 1870 ett franskt försök att
indraga Danmark i kriget. Han byggde 1860
—67 ett nytt praktfullt Frijsenborg (se d. o.).
Godsägarna ledde han till sitt utträde ur
landstinget 1880. P. E-t.
Frijs [fris],
Mogens Christian
Krag-Juel-Vind-,
greve, dansk politiker
(1849—1923), son till
Chr.E. K.-J.-V.-F.
Invaldes 1880 i
landstinget, där han till
1918 satt som en av
godsägarnas ledande
män. Han tillhörde
högern men
avlägsnade sig mer och mer
från Estrup, var från 1900 ledare för de
frikonservativa och avsåg att bilda ett
borgerligt centerparti av höger- och vänstermän.
Hans inflytande var särskilt under ministären
J. Chr. Christensen stort. Under ministären
Berntsen sökte F. förgäves hindra den
demokratiska grundlagsrevisionen och drog sig
1918 från politiken. Han övertog 1882 delvis
och 1896 helt grevskapet Frijsenborg. P. E-t.
Frijsenborg [fris-], egendom i östra Jylland,
till 1920 grevskap och då Danmarks största
privata gods. Upprättades av greve Mogens
Friis 1672 och omfattade 1848 omkr. 45,400
har men vid övergången till fri egendom 1920
endast 3,650 har samt 7,170 har skog. Dit
hörde omkr. 30 större och mindre avelsgårdar,
9 mill. kr. i fideikommisskapital och omkr.
30 kyrkor. De två viktigaste huvudgårdarna
voro F., som före 1665 hette Jernit och som
ligger 22 km n. v. om Aarhus, samt Boller
vid Horsens. F. ombyggdes 1860—67 i
fransknederländsk fenässansstil. Grevskapet övergick
till fri egendom under länsgreve M. Chr.
Krag-Juel-Vind-Frijs’ (se ovan) tid, och den
kvarvarande delen tillhör nu hans stärbhus. E.Ebg.*
FrikadeTler, små bullar av köttfärs, kokta
i saltat vatten el. svag buljong, vanl.
serverade i kål- el. buljongsoppor.
Frikassé (fr. fricassée), maträtt av
småskuret (höns-, kalv-, lamm-)kött, stuvat, med
söt-sur sås. — Verb: Frikassèra.
Frikativa ljud, F r i k a t i v o r (av lat.
fri-cäre, riva, gnida) el. S p i r a n t e r, sådana
konsonantljud, som frambringas genom att
luftströmmen hörbart pressas fram genom en
mellan ett par talorgan bildad förträngning,
t. ex. mellan underläppen och övre
framtän-derna (tonlöst f, tonande v), mellan
tungspetsen och dessa (tonlöst och tonande eng. t/i-ljud:
p, d), mellan tungan och olika delar av
gommen (tonlöst och tonande s- och s;e-ljud: s, z,
f, g, dessa kallas stundom väsljud; vidare
fy, svenskt j). H är att anse som ett frikativt
ljud, bildat vid andningsströmmens friktion i
ljudspringan samt mot struphuvudets och
munhålans väggar. Om affrikator se
Konsonanter. A. Lbd.
Frikonservativa (ty. Freikonservative), ett
moderatkonservativt parti, som bildades i
preussiska lantdagen 1866 och sedan 1871 i
tyska riksdagen motsvarades av tyska
rikspartiet. Detta var under Bismarcks
tid det regeringen närmast stående partiet
samt stödde honom under »kulturkampen» och
vid det 1879 påbörjade tullpolitiska
systemskiftet. I tyska riksdagen nådde det sin
höjdpunkt 1878 (56 mandat), gick sedan betydligt
tillbaka och uppgick efter 1918 års revolution
i tysknationella folkpartiet. V. S-g.
Friktion (av lat. fri’ctio), gnidning,
strykning, knådning (i medicinskt syfte);
miss-hällighet, slitning (mellan människor, stater
o. s. v.). Fys. 1. Y 11 r e f., motståndet vid
en fast kropps rörelse utefter ytan av en
annan fast kropp, förorsakas dels av de båda
VII. 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
