Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friktion - Friktionsbreccia - Friktionselektricitet - Friktionshjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1187
Friktionsbreccia—Friktionshjul
1188
beröringsytornas ojämnheter, vilka gripa in i
varandra, dels av adhesion mellan de två
kropparna. Glidnings- el.
släpnings-friktionen mätes efter den kraft, som
behöver verka på en kropp, för att den skall
glida på underlaget med jämn hastighet. F.
är, som Coulomb (1781) funnit, inom vissa
gränser proportionell mot det tryck, som äger
rum mellan glidytorna, vinkelrätt mot dessa
men oberoende av ytornas storlek, såvida ej
den ena bildar en skarp kant eller spets, som
skär in i den andra, och av hastigheten. Innan
glidningen börjat, kan dock den s. k. v i 1
o-friktionen bli större än f. under rörelsen,
så att större kraft kräves för att sätta i gång
än för att sedan bibehålla en kropp i jämn
rörelse. Om normaltrycket kallas N och
frik-tionskraften F, gäller relationen F = fN, där
f är den s. k.
friktionskoefficien-t e n, vars storlek beror på glidytornas
beskaffenhet.
Coulombs lag för f. gäller endast inom
ganska trånga gränser; fiiktionskoefficienten f
växer sålunda, när trycket N ökas, och
avtager vid stor hastighet. F. minskas dels
därigenom, att glidytorna äro polerade, dels
därigenom, att de äro smorda med passande
ämnen, t. ex. olja, såpa, talg, fett, uppblandat
med grafit, o. s. v. Det friktionsmotstånd, som
uppträder vid en axels kringvridning i ett
lager, kallas tappfriktion. — F. har
betydelse vid hopsättning av föremål med spikar
eller skruvar, vid arbetsöverföring med
remmar och friktionshjul o. s. v.
När en rund kropp, t. ex. ett hjul, rullar
fram på ett fast underlag, uppträder ett
vridande moment, som söker hindra rullningen.
Detta moment är ett mått på
rullnings-friktionen. Om hjulets rörelse
vidmakt-hålles genom en kraft, som verkar på
hjulaxeln, kan rullningsfriktionen även, i likhet
med glidningsfriktionen, anges som en
motverkande kraft, proportionell mot
belastningen. Friktionskoefficienten är då
betydligt mindre än vid glidning. G. N.*
2. I n r e f. uppträder i en gas eller vätska
i rörelse och är orsaken till att rörelsen
småningom stannar av sig själv. Härvid övergår
rörelseenergien i värme. En ideal, d. v. s.
friktionslös, vätska skulle, om den en gång bragts
i virvlande rörelse i ett kärl med fasta
väggar, aldrig stanna. Då vätskan strömmar
fram över ett horisontalt underlag av stor
utsträckning, kan det vätskeskikt, som
gränsar omedelbart till bottnen, antagas befinna
sig i vila. Hastigheten ökas uppåt, och man
antager, att den ökas proportionellt med
höjden över bottenytan. På varje kvcm av ett
vätskeskikt, som befinner sig på höjden h
cm och har hastigheten verkar då en
återhållande kraft, T = q dyn. y är den s. k.
inre friktionskoefficienten och
= måttet för vätskans viskositet
(klibbighet, av lat. viscösus, klibbig). Inre
friktionskoefficienten är vid 18° C: för vatten
O,oio6, kvicksilver O,oi59, eter O,oo26.
Viskosi-teten hos vätskor avtager hastigt med
stigande temp. Gasers inre f. är betydligt mindre
och ökas med temp.; vid 20° är för vätgas
r] = O,oooo92, för syrgas 0.000212. G. N.*
Friktionsbreccia [-brä’ksia], se B r e c c i a.
Friktionselektricitet, se Elektricitet,
sp. 559.
Friktionshjul, hjul, som direkt överföra
kraft och rörelse från en axel till en annan
medelst friktion, för vilket ändamål två hjul
pressas tillräckligt hårt mot varandra för att
åstadkomma det normaltryck (jfr
Friktion), som kräves för att alstra friktion.
F. medgiva en mjuk, ljudlös och eftergivande
rörelseöverföring och i vissa fall en lätt och
noggrant reglerbar ändring av hastigheten
hos den drivna axeln men lämpa sig ej för
överföring av större kraftbelopp. — Bild 1
visar en cylindrisk friktionsväxel för
parallella axlar. Emedan det drivande hjulet a
skall kunna pressas mot det drivna, uppbäres
dess axel i rörliga lager; trycket
åstadkom-mes genom vikt- eller fjäderbelastning. För
att ej så stort anpressningstryck skall
krävas, utformas hjulens beröringsytor så, att de
alstra största möjliga friktion (grovsvarvat
gjutjärn i båda hjulen, gjutjärnshjul mot
hoppressade pappers- eller läderplattor, gjutjärn
mot trä eller trä mot trä); även utföras
hjulen i form av enkla eller flerdubbla kilhjul,
varigenom normaltrycket uppnås med
betydligt minskat anpressningstryck. Kilhjulen (se
bild 2; tvärsnitt av omkretsarna) ha dock den
olägenheten, att spåren slitas ojämnt. Ett
särskilt slag av kilhjul äro lamellhjulen,
vilka utgöras av ett antal på samma axel
anbragta, utefter denna flyttbara ringar, som
med sina svagt kilformiga kanter gripa in
mellan det motsv. lamellhjulets likadant
utformade ringar. Friktionen kan här
åstadkommas genom att ringarna pressas
tillsammans. Bild 3 visar en konisk friktionsväxel
för axlar, som bilda rät vinkel med varandra.
Anpressningen sker här genom tryck i axial
led på det ena av
hjulen. För samma
ändamål som denna
växel nyttjas den
s. k. planhjulsväxeln
(bild 4). Hjulet a
har en något rundad
bana. Denna växel
medger en inom sina
Bild 1.
Bild 2.
Bild 3. Bild 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
