Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Froissart, Jean - Fromage - Fromentin, Eugène - Fromma stiftelser - Frommel, Emil Wilhelm - From sounds to things - Fronden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1219
Fromage—Fronden
1220
lippas död 1369 en ny beskyddare i
hertigen av Brabant och fick 1373 ett prebende.
Av sin utförliga historia, »Chroniques de
France, d’Angleterre, d’Écosse, d’Espagne, de
Bretagne» etc., fullbordade F. första boken
(tiden 1325—78) efter hörsägner och med
begagnande av Jean le Bels krönika. Denna del,
som återgav engelsk uppfattning,
omarbetades sedan i mera franskvänlig anda. 1386—
88 skrev F. krönikans andra bok (tiden 1379
—85), reste därpå åter, dels med Guy de
Blois, dels ensam, och gästade Gaston Fébus,
greve av Foix, vid vars hov han träffade
riddare från många länder. 1390 skrev F.
krönikans tredje bok (tiden 1386—88); han
påbörjade en fjärde (1389—1400), som dock
ej blev helt färdig. De tre sista böckerna äro
mera franska i sin uppfattning. 1395 for F.
åter till England; efter denna tid vet man
föga om hans liv. — F. är jämte
Villehar-douin den franska medeltidens störste
krö-nikeskrivare. Genom sina vidsträckta resor
och förbindelser samlade F. ett rikt stoff, som
han dock återgav ganska kritiklöst och naivt
men med uppriktig sanningskärlek och försök
att vara opartisk. F:s synpunkt är likväl
genomgående aristokratisk. Hans stil är
ytterst livlig och målande, vilket ger krönikan,
trots historiska brister, ett högt
kulturhistoriskt värde. F:s talrika dikter äro föga
betydande; han skrev även en riddarroman,
»Méliador». F:s krönika är utg. av Kervyn
de Lettenhove (28 bd, 1867—77) samt i
kritisk uppl. av S. Luce och G. Raynaud (11 bd,
1869—99; går blott till 1385); dansk övers, i
urval av R. L. Hansen (1923—24). Litt.: Mary
Darmesteter, »F.» (1894). J. M. (B. H-d.)
Fromage [fråmä’^], fr., ost; även namn på
en del efterrätter.
Fromentin [fråmätä’], Eugène, fransk
målare och författare (1820—76). F., en
intelligent och förfinad konstnärsnatur, målade med
förkärlek landskaps- och figurbilder från
Nordafrika och har kallats
»den arabiska hästens
målare». Bland F:s
målningar märkas
motiv från öknen,
läger-och bivackliv, alltid av
träffsäker karaktär
och av målerisk
distinktion. Han skrev
afrikanska skildringar
(»Un été dans le
Sahara», 1857, m. fl.),
romanen »Dominique»
(1863) och de tem-
peramentsfulla konstanalyserna »Les maltres
d’autrefois» (1876), ägnade åt nederländsk
konst. Representerad bl. a. i Louvre och
Chan-tilly. Monogr. av L. Gonse (1881), A. Ollivier
(1903) och P. Dorbec (1926). G-g N.
Fromma stiftelser (lat. pi’a co’rpora), se
Stiftelse.
Frommel [f rå’m-], Emil Wilhelm, tysk
präst, författare (1828—96). Blev 1869 kallad
till garnisonspastor i Berlin, var fältpräst
under fransk-tyska kriget och från 1872
hovpredikant. Ett ej ringa
inflytande utövade han
som folklig talare och
genom ett flitigt
författarskap, utmärkt av
djupt kristligt allvar
i förening med äkta
humor. F:s
»Gesam-melte Schriften»
utgå vos i 11 bd 1873—
97,
»Frommel-Gedenk-werk» (brev, tal,
predikningar o. s. v.) i 7
bd 1900—04. På sv. ha
utkommit bl. a. de självbiografiska
berättelsesamlingarna »Ur en prestmans krönika»
(1897), »Efter dagens möda» (3 bd, 1897) samt
»Från vår och höst. En själasörjares
minnen» (1895; 2:a uppl. 1897). Biogr. av Th.
Kappstein (1903). B. A.
From sounds to things [from sau’ndz to
pi’pz], eng., från prat till handling; motto
på G. Adlersparres »Läsning i blandade
ämnen» (1797—1801), hämtat från A. Pope.
Fronden [frå’qd-] (fr. la fronde, urspr. en
slunga, som användes av Paris’ gatpojkar i
slagsmål) kallas inbördeskriget i Frankrike
1648—53 under Ludvig XIV :s minderårighet;
f. betecknar även det krigförande
oppositionspartiet. F. saknade enhetligt program och
innefattade tre högst olika rörelser: 1) den
högadliga f. med feodala åsikter; kvinnorna
spelade inom denna en stor roll; 2)
parlaments-oppositionen, som sökte hävda
Parisparlamentet såsom folk representation efter engelskt
mönster; 3) den borgerliga f. i städerna. F.
började med oviljan mot italienaren Mazarins
makt, finansernas oordning,
förvaltningsmiss-bruk och växande skatter. Parlamentet i
Paris vägrade 1648 att inregistrera vissa
förordningar samt krävde finans- och
förvalt-ningsreformer. Aug. s. å. häktade regeringen
två oppositionsledare; ett barrikaduppror
utbröt då, stött av en del kända personer, bl. a.
Paul de Gondi, sedermera kardinal de Retz.
De arresterade frigåvos, och 22 okt. s. å. måste
änkedrottningen godtaga parlamentskraven.
Mazarin vann emellertid »den store Condé»
för hovet, som hemligen flydde till
S:t-Ger-main jan. 1649, och trupper sammandrogos.
Parlamentet stöddes, utom av Gondi, av
prinsen av Conti, hertigen och hertiginnan av
Longueville m. fl. Även ute i landet vann f.
anhängare. Genom Condés hotande hållning
segrade hovet, och »la fronde parlementaire»
slöts genom fördraget i Rueil 30 mars 1649.
Den övermodige Condé övergick dock nu till
att bli högadelns ledare. Då lät Mazarin
arrestera honom, Conti samt deras svåger
Longueville 18 jan. 1650, och striden bröt ut
på nytt (»la fronde des seigneurs»). Mazarin
måste släppa prinsarna och bege sig till Köln-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
