Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frälse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1253
Frälse
1254
1335, 1344, 1345). Bestämmelserna
sammanfattas i Magnus Erikssons landslag. Den
reduktion, som under Margaretas regering
beslöts i Nyköping 1396, gick ut över det
världsliga ännu mer än över det andliga f. Till
kontroll av frälser ätten kunde också tjäna
de kungliga frälsebrev, som med
Magnus Erikssons tid börja förekomma. Kronans
reaktion mot f:s utsträckning bröts genom
regeringsmaktens svaghet efter Margaretas
död. Under 1400-talet genomdrev
aristokratien i unionskonungarnas försäkringar förbud
mot frälsejords förvärvande vare sig under
kronan eller under ofrälse män.
Med Gustav Vasas tid börjar den
rust-tjänstskyldiga frälseklassens övergång till ett
adligt ämbetsmannastånd, en övergång, som
väsentligen fullbordas under Gustav II Adolf.
1500-talet igenom spelar rusttjänsten ännu en
stor roll, men alltifrån Gustav II Adolfs
tid straffas försummelser ej med förlust av f.
utan med böter; redan tidigare har det blivit
regel, att f. förvärvas endast genom kungl.
brev och går i arv, även om ej rusttjänsten
kan fullgöras. Adeln har blivit ett ärftligt
stånd, f. ett privilegium, motsvarande dess
allmänna statstjänst. En slutpunkt bildar
Gustav Adolfs privilegieurkund (1612 och
1617) med tillägg av Kristina (1644). F.
innefattade då även personliga förmåner: rätt till
högre ämbeten, forum privilegiatum,
patro-natsrätt o. s. v. Bland de ekonomiska vann
skattefriheten ökad betydelse, ju större
bördorna blevo på icke-frälsejord, och utformades
olika för olika slag av frälsemannens
jordbesittning. Fullständig var friheten för
säterierna och vad som låg inom deras rå och
rör; ej helt fullständig för jord inom
frihets-milen (se Frihetsmil). För övrig
frälsejord gällde regeln om frihet från stående
skatter med skyldighet att deltaga i
utomordentliga pålagor och utskrivningar till
hälften mot krono- och skattejord. Frälsejordens
omfång vidgades dels genom flitigt utdelande
av adelskap, dels och framför allt genom
adelns förvärv av kronojord och skatteräntor
från kronan i form av köp, donation eller
för-läning. Karl XI :s reduktion (och
förmyndarräfst) grep in mot frälsejordens kvantitativa
utsträckning: till kronan indrogs hela massan
avsöndrade gods och räntor. Ny utvidgning
av frälsejorden förebyggdes därigenom, att
jordnaturen en gång för alla fastslogs,
oberoende av innehavarens stånd. F. blev därmed
övervägande en kameral term för
frälsejorden. Inom denna skilde man mellan olika
slag, näml, allmänt, ypperligt och blandat f.
Allmänt frälse innefattade det slags
frälsejord, som uppkommit ur de vanliga
frälsereglerna. Denna frälsejord åtnjöt frihet
från de gamla stående skatterna
(jordeboks-räntan) och sedan 1644 från större delen av
de yngre pålagor, som småningom övergått till
fasta (mantalsräntan). Endast två av
man-talsräntans skattetitlar, boskaps- och skjuts-
färdspenningarna, samt en del av den gamla
fodringen, de s. k. konungshästarna, liksom
vissa s. k. besvär, inkvartering, kungs- och
kronoskjuts, utgingo också av allmänt f., dock
endast med hälften mot krono- och
skattejord. Samma regel skulle gälla alla e. o.
be-villningar men kom beträffande dessa
alltmera ur bruk, i den mån ståndens särskilda
bevillningar sammansmälte till en gemensam,
given av riksdagen i dess helhet. Sedan 1810
har fastighetsbevillningen utgått utan
skillnad mellan olika jordnaturer. I fråga om
rotering (se d. o.) likställdes allmänt f. redan
av Karl XI med krono- och skattejord. Sedan
rusttjänsten omsider avlösts genom en
penningavgift, utgick också denna rusttjänstbevillning
av allmänt f. I kommunala besvär hade f. av
ålder deltagit, i regel lika med annan jord.
Ypperligt frälse omfattade
säterier, deras ladugårdar samt rå- och
rörshemman, alltså den trängre kategori
av frälsejord, som blivit befriad också från
de bördor, vilka kvarstodo för allmänt f.
Ypperligt f. var fritt från jordeboksräntan och
hela mantalsräntan, från kronotionden, från
rotering och en mängd besvär liksom från
rusttjänsten och — efter dess avlösning —
från rusttjänstbevillningen; dock var denna
frihet ej alldeles lika fullständig för rå- och
rörshemmanen som för säterier och
ladugårdar. Friheten från bevillning upphörde även
för ypperligt f. med 1810 års förordning. Som
yppersta f. betecknades sådant ypperligt
f., som även ägde frihet från extra rotering,
d. v. s. från skyldigheten att under krig
deltaga i roteringen.
Blandat frälse uppkom antingen
därigenom, att räntan av skattejord från
kronan förvärvades av frälseman, el. därigenom,
att bördsrätten till frälsejord skildes från
ränterätten, i regel på så sätt, att ägaren
avhände sig bördsrätten men förbehöll sig
för egen del viss ränta. I förra fallet
kallades jorden skattefrälse och räntan
s k a 11 e f r ä 1 s e r ä n t a, i senare fallet
jorden frälseskatte och räntan
frälse-skatteränta (eller stundom, där
frälsejorden tidigare varit krono och blivit frälse
genom överlåtelse från kronan till frälseman,
kronofrälseränta). Sedan
skattefräl-seräntorna (k. f. 11 sept. 1885 och 2 juni
1911) börjat för statsverkets räkning inlösas
och frälseskatteräntorna (lag 8 nov. 1912)
avlösas mot ersättning i penningar, har blandad
frälsejord minskats och återgått, där
skatte-frälseränta inlösts, till skattenatur och, där
frälseskatteränta avlösts, till ren frälsenatur.
Rätt att besitta frälsejord tillkom även efter
jordnaturens fixering till en början endast
adeln. Undantagsvis gavs den dock redan
under Karl XI :s och Karl XII:s tid åt
enskilda ofrälse män. I adelsprivilegierna
medgavs 1723 sådan rätt i allm. åt »adelsmäns
vederlikar» (ämbets- och tjänstemän med
kunglig fullmakt) samt präster och borgare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
