Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frälse - Frälsebrev - Frälsebönder - Frälsefrihet - Frälsehemman - Frälseköp - Frälseman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1255
Frälsebrev—Frälseman
1256
dock endast i fråga om »frälse strögods och
utsockne hemman» (alltså allmänt f.). I
Förenings- och säkerhetsakten 1789 utsträcktes
samma rätt till »alla stånden», även
bönderna. Genom privilegieutjämningen vid 1809
—10 års riksdag försvann adelns uteslutande
besittningsrätt till ypperligt f.; därefter kunde
allt slags frälsejord förvärvas och innehavas
av varje svensk medborgare, och då blev
själva frälsejordens större eller mindre
skattefrihet en anomali. Snart uppstod också krav
på grundskatternas samt rustnings- och
rote-ringsbesvärens avlyftande från skatte- och
kronojorden, alltså på denna jords höjande till
samma ställning i skatteavseende som
ypperligt f. (se Grundskatt).
Genom beslut vid riksdagarna 1885, 1891
och 1901 ha också — med undantag för ett
par i praktiken föga betydande besvär — de
bördor försvunnit, som skilt krono- och
skatte-jord från f. ävensom f:s olika klasser inbördes,
och f. är numera i Sverige endast ett
historiskt begrepp. — Jfr Adel. N. E-n.*
Frälsebrev, se Frälse.
Frälsebönder, i äldre tider namn på adelns
landbor, senare även på sådana jordbrukare,
som under arrenderätt och ofta mot
dagsverksskyldighet inneha hemman, hörande till
större frälseegendomar. Bonde, som är ägare
av frälsehemman, kallas frälsehemman
s-ägare. F. åtnjöto, på grund av adelns
skattefrihet, stor frihet från utskylderna till
kronan. Mest fria från allmänna bördor
voro adelns bönder inom en mil från
sätesgården (se F r i h e t s m i 1) eller inom
sätesgårds rå och rör. övriga f. voro fria från
körslor, dagsverken och skjutsning, utom då
konungen själv eller främmande sändebud
reste genom landet, och i gärder och hjälper
skulle de i regel deltaga till hälften mot
skattebönderna. (S. T-g.)
Frälsefrihet, sammanfattningen av de
friheter och förmåner, som i äldre tider
till-kommo frälseståndet.
Frälsehemman kallas, till skillnad från
krono- och skattehemman, varje hemman med
frälse jordnatur. Vanl. menas emellertid med
f. endast allmänna f., vilka jämte de mot
allmänt frälse svarande s. k.
utsockne-hem man en i de erövrade provinserna
genom rusttjänstskyldigheten skilde sig från de
förmånligare ställda frälseegendomar, som
räknades till ypperligt och yppersta
frälse, näml, säterier samt ladugårdar, rå- och
rörshemman och i de erövrade landskapen
mot dessa svarande i n soc k n e- eller v e
c-kodagshemman. Utmärkande för ett f.
var, att det åtnjöt betydande friheter med
avseende på skatter och besvär, vilka friheter
och förmåner voro olika för de särskilda
slagen av frälseegendomar, men dessa friheter
ha numera till större delen upphört (se
vidare Frälse). Av Sveriges mantal, som 1910
utgjorde 67.238, tillhörde 21,417 frälset, och
av frälsejorden utgjorde de allmänna frälse-
och utsocknehemmanen största delen, nära
15.000 mtl. Antalet frälseegendomar växlar
betydligt i olika län (högst i Östergötlands
län med 2,117 mtl, lägst i Gotlands med något
över 4 mtl). (G. T.)
Frälseköp, den finansåtgärd, varigenom
kronans gods och räntor under 1600-talet
avyttrades till enskilda för att skaffa kronan
medel till statsbristens fyllande och
försvarsverkets upprätthållande. Denna försäljning
be-gynte redan under Gustav II Adolfs regering
(från 1622), ehuru i mindre omfattning, men
blev av stor betydelse eg. under den närmast
följande tiden (till följd av regeringens
beslut 1638 och 1641); namnet f. fick den,
emedan godsen genom försäljningen antogo
frälse-natur. Det var också frälseståndet, som
hu-vudsakl. njöt fördelarna av denna
avsöndring av gods och räntor från kronan.
Ater-lösningsrätt var dock kronan lagligen
tillförsäkrad, och i de flesta av de under Gustav
II Adolfs regering utfärdade köpebreven
förbehölls kronan därjämte rätt att framför
andra lösa köpegods »för så många penningar,
som de kostat», om de skulle säljas ur
köparens släkt. Ehuru 1634 års R. F. (§ 60)
tydligen stadgade, att avhändelser av kronans
gods och räntor skulle för deras bestånd efter
Kristinas minderårighet h. o. h. vara beroende
av monarkens särskilda bekräftelse, hade
förmyndarstyrelsens köpebrev så formulerats,
att, om drottningen icke gjorde sin
återlös-ningsrätt gällande inom natt och år efter sitt
tillträde till regeringen, de sålda kronogodsen
skulle bliva evärdeligt frälse. F. ö. nådde f.
snart sådan omfattning, att godsens
återlö-sen till kronan omöjliggjordes. 1653
beräknades, att kronogods voro sålda till en ränta
av 268,801 dal. smt. Vid f. beräknades till en
början köpeskillingen så, att godsens vissa
räntor skulle motsvara 3 % på denna, men
då senare även de ovissa räntorna kommo att
medräknas, ändrades procenten från 3 till
41/». Då emellertid räntorna beräknades lågt
och köparna kommo i åtnjutande av en mängd
förmåner därigenom, att godsen blevo frälse,
erhöllo köparna i själva verket vida högre
procent på den till kronan erlagda
köpeskillingen, ofta nog ända till 20 %. Enär icke
blott kronan led av de stora avsöndringarna
av gods och räntor utan även skatteböndernas
rätt därigenom träddes för nära, uppstod en
stark reaktion mot f. Om de beslut och
åtgärder, som därigenom föranleddes, se
Reduktion. Lagstiftningen medgav
sedermera, att vissa kronoegendomar under vissa
förhållanden kunde få sin natur genom köp
förbytt till skatte (jfr Skatteköp) eller
frälse, men med de egentliga frälseköpen var
det för all framtid slut. (G. T.)
Frälseman (fsv. frælsis man) kallades, åtm.
från 1300-talet, den, som åtnjöt världsligt frälse
(se d. o.). Vid sidan av f. omtalas f r i b
o-r e n, utan att någon skillnad mellan de båda
orden synes föreligga. Ofta sammanfördes de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
