Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ftaleiner - Ftalsyra - Ftiotis - Ftiriasis - Ftisis - Fu - Fuad I, Achmed - Fuad pascha - Fucales - Fu-chou, Foo-chow - Fuchs, Immanuel Lazarus - Fuchs, Johann Nepomuk von - Fuchs, Leonhard - Fuchs, Rutger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Ftaleiner—Fuchs
12
Ftaleiner, se Xantenfärgämnen.
Ftalsyra, CeH^CChHJa, fås genom
oxidation av naftalin och nyttjas till
framställning av färgämnen. Smpt 145° C. Avger vid
upphettning vatten och övergår i
ftalsyre-anhydrid, långa nålar, smpt 128°. I. B.
Ftio’tis (lat. Phthiötis), s. ö. delen av grek,
landskapet Tessalien, enl. Homeros Akilles’
och hans myrmidoners hemland.
Ftiri’asis, med., se Lussjuka.
Fti’sis (grek. fthi’sis), Tvinsot, eg.
öde-läggelse av en organism eller ett organ genom
kronisk sjukdom; nyttjas nästan uteslutande
om tuberkulos, särskilt lungtuberkulos (f.
pul-monum). (E.L-g.)
Fu, i Kina ett förvaltnings- och
lagskip-ningsområde, en underavd. av provins.
Fua’d I, A c h m e d, konung av Egypten
(f. 18 6 8 26/3), yngste son till kediven Ismail
pascha. Uppfostrades i Genève och Turin, var
några år italiensk artilleriofficer, 1890—92
turkisk militärattaché
i Wien samt blev 1892
egyptisk
generallöjtnant och överadjutant
hos sin brorson
kediven Abbas Hilmi. F.
ägnade sig från 1895
mest åt studier samt
främjande av
vetenskapliga och
humanitära institutioner i
Egypten, omtalades
1913 som kandidat till
Albaniens tron och
efterträdde 9 okt. 1917 sin bror Hussein
Kemål som sultan av Egypten. Sedan Egypten
28 febr. 1922 av England villkorligt erkänts
som oberoende suverän stat, antog F. 15 mars
s. å. titeln konung. Om hans regeringstid se
Egypten, sp. 396—398. Tronföljare är hans
son prins Faruk (f. 1920). År 1927 har F.
avlagt officiella besök i London, Paris, Rom
och Bryssel. V. S-g.
Fua’d pascha, turkisk statsman (1814—
69) Ingick 1836 på den diplomatiska banan,
kuvade 1848 som regeringskommissarie
upproret i Donaufurstendömena, hade därefter
speciella diplomatiska uppdrag bl. a. i
Petersburg och Egypten samt var under flera
perioder utrikesminister. Han var en av
målsmännen för en turkisk reformpolitik, som
dock icke sträckte sina verkningar så djupt
och icke lyckades bringa reda i finanserna.
1860 pacificerade han Syrien efter
massakrerna på de kristna och var därefter en tid
storvesir. F. var en spirituell diplomat; han
framträdde även som skald och språkman.
Fucäles, bot.,ordning bland brunalger(sed.o.).
Fu-chou [fo^tjåo], Foo-cho w, huvudstad
i kin. prov. Fu-kien, på Min-kiangs vänstra
strand, 40 km från havet; 314.900 inv. (1925;
enl. Chinese Maritime Customs). Kinesstaden
omges av en hög mur; på motsatta (högra)
flodstranden ligger främlingsstaden, som heter
Nang-tai. Värdet av F:s in- och utförsel 1920
steg till 156,5 mill. kr. Den största
handelsvaran är te, därnäst virke och papper.
Industrien omfattar elektriska artiklar, trävaror
m. m.; skeppsvarv och arsenal. Trådlös
telegrafstation. God hamn; större fartyg ankra
i Ma-mwi, 14 km längre nedför floden. F:s
hamn öppnades för européer 1842. I F. har
missionsverksamheten varit mycket livlig.
Fuchs [foks], Immanuel Lazarus,
tysk matematiker (1833—1902). F. var
lärjunge till Weierstrass, vilken han 1884
efterträdde som prof, i Berlin. F. ägnade sina
mycket grundliga arbeten åt de lineära
differentialekvationernas teori, vilken han på
viktiga punkter utbildade på modern
funk-tionsteoretisk basis. Vissa automorfa
funktioner fingo av II. Poincaré namnet Fuchsiska
funktionerna. Led. av sv. Vet.-akad. 1898. T. B.
Fuchs [foks], Johann Nepomuk von,
tysk kemist och mineralog (1774—1856), prof,
i mineralogi i München 1826—52, adlad 1852.
Utom F:s mineralanalytiska arbeten märkas
särskilt hans undersökningar om kiselsyran,
vilka ledde till hans avhandlingar om
porslinslerans bildning och om det amorfa
tillståndet, vidare till den tekniska
framställningen av vattenglas och hans viktiga
arbeten om cement. F:s lära om de
»vikarierande beståndsdelarna» ledde i sin vidare
utveckling till isomorfibegreppet. N. Zn.
Fuchs [foks], Leonhard, tysk läkare och
botanist (1501—66), med. prof, i Tübingen
1535. Utgav efter Brunfels’ föredöme ett
botaniskt planschverk, »Historia stirpium» (1542),
anmärkningsvärt för sin terminologi. Han
utgav även en ansedd lärobok i anatomi, »De
corporis humani fabrica» (1551). E-k N-d.
Fuchs, Rutger, frih., krigare, politiker
(1682—1753). Ingick 1699 i krigstjänst, blev
1712 överstelöjtnant vid Dalreg:tet, som han
med utmärkelse kommenderade vid Gadebusch,
där han svårt sårades.
Han följde Karl XII
till Norge 1716,
adlades, blev överste först
för Dalreg:tet och
därpå för Södermanlands
reg:te, allt s. å.
Hemkommen från Norge
1718, ingrep F. 1719
avgörande i striden vid
Baggensstäket (se d. o.).
För denna bragd blev
han frih. och
generalmajor s. å. Som
poli
tiker slöt sig F. till Arvid Horn men övergick
vid riksdagen 1738—39 till hattarna, som
insatte honom i sekreta utskottet och i nämnden
för försvaret. 1739 blev han överståthållare,
skilde sig åter från hattarna och var från 1740
en av mössornas ledande män. F. var
besin-ningsfull och nitisk. Biogr. av C. Snoilsky i
hans »Minnesteckningar» (1904) och av N. v.
Dardel i Personhist. Tidskr. 1901. L. S. (B. H-d.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
