Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fuchsia, Fuksia, Bloddroppe - Fuchsin, Anilinrött - Fucinosjön, Lago Fucino el. Lago di Celano - Fucoideae - Fucus - Fuego, Volcan del - Fuente - Fueros - Fuerteventura - Fuessli, släkt - Fuga - Fugara - Fugato - Fugera - Fugger, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Fuchsia—Fugger
14
Fu’chsia, F u’k sia, Bloddroppe,
växtsläkte av fam. Oenotheraceae med över 60
arter, mest buskar el. små träd med motsatta
blad, de flesta hemmahörande i Syd- och
Centralamerika; uppkallat efter botanisten L.
Fuchs (se ovan). Blommorna äro 4-taliga, vanl.
stora och hängande, med livligt färgade
foderblad; frukterna bär, ej sällan ätliga. Många
arter och hybrider odlas i Sverige inomhus;
vissa av dem kunna flyttas ut på kalljord om
somrarna. Till de vanligaste el. praktfullaste
höra F. coccinea och F. conica (från Chile), F.
corymbiflora (från Peru) samt F. gracilis och
F. fulgens (från Mexiko). F. procumbens (från
Nya Zeeland), som har strödda blad och smärre
blommor, är en ofta förekommande
ampel-växt. G. M-e.
Fuchsin, A n i 1 i n r ö 11, ett till
anilinfärg-ämnena hörande, i lösning purpurrött
färgämne. Se vidare Anilinfärger.
Fucinosjön [fotJTnå-], Lago Fucino
el. Lago di Celano, förut sjö i mellersta
Italien, 90 km ö. om Rom. Fordom täckte sjön
en yta av 270 kvkm, översvämmade ofta och
åstadkom då stor förödelse. Stränderna voro
ett ständigt tillhåll för malaria. Under kejsar
Claudius’ tid gjordes ett försök att leda sjöns
vatten till Liris flodbädd i en tunnel, som
sprängdes genom Monte Salviano. 1855—69
anlade furst Torlonia en ny avloppskanal på
den gamlas plats, varigenom 15,775 har
torrlädes. Jfr uppsats av Hassert i Globus 1897.
FucoTdeae, bot., se Brunalger.
Fücus, bot., släkte bland brunalger (se
d. o.). Omfattar inemot ett 20-tal
medelstora tångarter, som endast förekomma i
norra halvklotets hav. Allmän vid Sveriges
kuster är den i n. Atlanten vitt utbredda
blåstången (F. vesiculosus), som i delvis
förkrympta former går in i Östersjön och s.
Bottniska viken. Sågtången (F. serratus)
är allmän vid västkusten men går i
Östersjön ej n. om Gotland. Genom sin
individrikedom sätta F.-arterna i hög grad sin prägel
på algvegetationen vid de nordligare havens
kuster, där F.-samhällena ofta bilda skarpt
begränsade zoner. Jfr pl. (bild 2 och 4) till
art. Brunalger. N. S-s.
Fuego [foä’gå], Volcan del, verksam
vulkan i s. Guatemala, Centralamerika; 3,900 m.
Fuente [foä’nte], plur. fuentes, sp., »källa»,
ingår ofta i sp. ortnamn, ss. F u e n t e r r
a-b I a i sp. prov. Guipüzcoa, vid Biscayabukten
och franska gränsen; 5,551 inv. (1921).
Fueros [foä’rås], sp. (av lat. fo’rum),
samlingar av rättssedvänjor och lagar; stads- el.
landskapsprivilegier. Jfr Basker, sp. 980.
Fuerteventura [foärtevänto’ra], en av
Kanarieöarna (se d. o.); 1,717 kvkm, 11,995 inv.
(1921). ön är bergig samt har många
slocknade kratrar. Största ort är Oliva (2,377 inv.).
Fuessli [fy’sli], släkt, se F ü s s 1 i.
Füga, lat. (eg. flykt), mus., polyfon
konstform med flera självständiga stämmor;
består vanl. av tre delar: exposition, mellan-
Blommande Fuchsia-&rt.
sats och coda. Till den första hör själva
genomföringen av temat i alla stämmorna, till
den andra fria episoder samt temats
upptagande i olika stämmor och på olika sätt;
mellan andra och tredje avd. återkommer i
regel första delen (helt eller delvis); codan
utgör avslutningen, ofta med en eller flera
liggande stämmor (orgelpunkt). Vanl. har f.
endast ett tema. Upptagas två självständiga
tema, uppstår en d u b b e 1 f u g a. — Se H.
Riemann, »Handbuch der Fugenkomposition»
(3 bd, 1921; med analys av J. S. Bachs
»Wohl-temperiertes Klavier» och »Kunst der Fuge»).
F:s glanstid var 1700-talets förra hälft, då
särskilt Bach och Händel skrevo
verkningsfulla fugor. T. N.
Fugära, mus., orgelstämma, närstående
gam-ban; tonkaraktär mitt emellan gamba och
salicional; 8 och 4 fot, sällan 16. T. N.
Fuga’to, it., mus., stycke i fugastil utan
strängt bibehållande av fugans huvuddelar;
ett fugerat (polyfont) mellanstycke i en
komposition av homofon art. T. N.
Fugéra (av it. fuga’to), mus., utarbeta en
sats i fugastil.
Fugger [fo’gor], tysk bankir-, greve- och
furstesläkt, härstammar från vävaren J
o-h a n n F. i Augsburg (d. omkr. 1409), som
efterlämnade stor rikedom. Hans son bankiren
Jakob F. (d. 1468) blev stamfader för de nu
levande släkterna F. Jakob F:s son Jakob
(II) F. den rike (d. 1525) adlades 1511.
Han var en av Europas rikaste köpmän,
försträckte kejsar Maximilian ofantliga summor,
understödde genom sin kreditgivning Karl V
vid kejsarvalet 1519 samt stod högt i gunst hos
denne och hos påven Leo X. Han upprättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
